Ensamt par

Oh, the irony! T om på familjeliv är man ensam utan svar....idag behövde min man jobba. Det brukar han aldrig behöva på helgerna. Så nu sitter jag här en lördag. Kollar igenom min telefonbok och mina facebookvänner men inser att jag inte längre har någon att höra av mig till så här spontant :'(

Hej!

Det kan ju finnas tusen skäl. Du kanske inte behöver ta åt dig, men vissa blir sjukt jobbiga när de får barn.

Jag menar de som gör om ens instagramflöde till ett fotoalbum på sitt barn, eller de som BARA pratar om ungen när man ses. Det finns de som endast indentifierar sig som föräldrar och inte längre som nåt annat (vän etc) efter förlossningen.

Vad hade ni för roll i sällskapslivet tillsammans med era vänner innan barnen kom? Höll ni i alla fester som var sjukt roliga och sen när ni fick barn så kan ni inte längre ha dem och då duger ni inte längre. Ja. Listan är lång.

Jag känner ibland samma sak. Kretsen har krympt. Spontanhittapå-grejer blir jättesvåra. Och det kan man sakna. Men det ger sig med tiden.

Glöm inte detta: om ni har en liten bäbis, och de andra har lite äldre barn (2 och uppåt som går förskola) så kanske de inte vill ge er bäbis massa virus som deras barn bär på. Så resonerade vi när våra vänner fick barn.

Tack att du tog dig tid att svara!

Jag hör allt du säger. Vårt barn föddes med speciella behov så vi har varit försiktiga det första halvåret då hen var infektionkänslig. Kanske folk är oroliga men det är ju ändå upp till oss vad vi vågar.

Vi var absolut partyfixare men det kan vi ju fortfarande vara om folk hade velat träffa oss.

Nåja, hoppas våra vänner kommer tillbaka. Det är ju inte jättelätt att hitta nya i vår ålder. De flesta har ju sin krets.

Ibland skäms man för att vara människa. Men den bittra och cyniska sanningen kanske är just det där med speciella behov.

Era vänner kanske känner sig obekväma runt faktumet att ert barn är lite speciellt. De vet inte hur de ska bete sig. Fegar ur och går den lätta vägen och bara hänger med familjer som har barn med ?normala behov?

Det är sjukt dåligt beteende.

Det enda tips jag kan ge på er situation är väl att ta den kompis ni gillar allra mest, fråga hon/han om hur det kommer sig att ni aldrig ses mer.

Var beredd på ursäkter. Var inte rädd för att ifrågasätta ursäkterna. Stå på dig. För om personen egentligen vill umgås men bara har massa frågor så kommer de komma då. Till slut.

Eller så blir ni ovänner och det blir isåfall ingen skillnad på hur ni har det just nu. Men du har tagit fajten för din familjs rättighet att inte frysas ut.

Jag håller med Kurtan här.

Fråga rakt ut vad som har hänt?

Jag gjorde det med en vän eller ja det ledde till att vi inte längre är vänner men det är minsann bättre att veta hur man ska ha det.

Jag håller med de andra som säger att man ska fråga rakt ut varför det här blivit som det här blivit. Antingen så är det inget och då får tiden utvisa eller så är det nåt.

Jag har haft vänskaper som har runnit ut i sanden tills man har tagit tag i det och då har den antingen avslutats eller så har man jobbat på dem.

Ni har väl rätt. Känns jobbigt att ta upp frågan bara. Är rädd att jag blir av med vännerna helt då. Men å andra sidan är det ju inte bra som det är nu.

Försökte ta upp det med några tjejkompisar nyligen att vi kände oss lite ensamma som par men märkte att de bytte samtalsämne så dom var väl inte rätt att ta upp det med.

Tack för er svar!

Håller med

Känner igen det. Var bor ni TS?

Vad tåkigt att du känner igen dig. Vi bor i mellanskåne.