Hur mycket ska man lirka med sitt barn?

Du/ni verkar förvänta er lite för mycket från ett väldigt litet barn. Att hon ska bli storasyster snart betyder inte att hon är ett stort barn

Vilka regler är viktigast för er? Välj era fajter. Här tvättar vi händerna efter mat OM de blivit kladdiga - då blir det inget daltande (snarare mer noggrant ätande så det inte blir lika grisigt). Tandborstning tummar vi aldrig med, lirkar EN gång, och annars blir det tandborstning ändå.

Vi orkar inte hålla på att sätta upp regler för allt, och sedan lirka/dalta som attans så att det följs. Vi har istället vissa grejer som är viktiga, och där är vi hårdare.

Våra barn är 1,5 och 2,5.

Det är inte fel att göra som du gör - att ha regler och rutiner, försöka få barnet att följa dem frivilligt men se till att det som ska göras blir gjort oavsett. Men du gör det kanske jobbigare för dig själv än det behöver vara? Jag har också en 2,5-åring och tar fram våtservetterna om hon inte vill tvätta händerna (så länge det handlar om vanligt smuts och inte bajs, rengöringsmedel eller något annat där jag känner att handtvätt faktiskt är nödvändigt). Min äldsta son är 11 och var precis likadan som liten, men han lärde sig att alltid tvätta händerna efter toalettbesök trots att vi inte var så noga med det i den åldern. Jag tror därför inte att det är helt nödvändigt att hålla hårt på det redan nu. 

Min upplevelse är att ett barn som fyllt 3 går att resonera med på ett helt annat sätt än en 2,5-åring, och då blir sådana där situationer mycket enklare.

Välj dina strider är mitt bästa råd annars blir allt snart en maktkamp. Vill hon inte ha sovblöja, bädda med kisslakan hon kanske är mogen att sluta? Handtvätt som andra skriver, våtservetter eller när det absolut är nödvändigt. För min yngsta funkar det med först tvättar vi händerna och sedan går vi ut (eller vad han nu vill) Han kanske inte tvättar sig så noga men lite grann iaf. Och oftast hinner jag hjälpa

Barn lär sig otroligt mycket genom att lirka och förhandla, men man kan ju inte tillbringa precis hela tiden med det. Ibland är det snällare att bara göra något snabbt och effektivt istället för att dra ut på plågan. Barn behöver träna på att förhandla och på konflikter och det är därför de kan vara så himla tjorviga. Det finns ingen detalj som är obefintlig nog att inte bråka om. 
Tips från coachen är att göra det till en lek. Barn är väldigt samarbetsvilliga när de leker så om det är dockan som inte vill tvätta händerna och behöver din dotters hjälp eller om du kallar på den lilla katten istället för dottern när det är dags att äta eller ni går på tigerjakt till badrummet (och handtvätten) eller om ni är bergstroll som stampar upp för trappan så kan det gå mycket smidigare.
Ett annat sätt är att hjälpa henne att fokusera på det som motiverar henne och det som hon vill göra. Tex så är det dax att läsa en BOK!!! Ja vi ska läsa en bok! Vilken bok vill du höra? Att ni sedan måste gå på pottan/tvätta händerna/sätta på sovblöjan är bara några saker ni måste göra på vägen till det verkliga målet, boken.

Vi har också en 2,5-åring och upplever lite samma sak. Dock så pottränade han sig själv så det är sällan, för att inte säga aldrig, vi måste tjafsa om den biten. På kvällen får han välja om han ska kissa eller borsta tänderna först och i andra situationer får han helt enkelt inget val, då är det snarare ?nu går vi och tvättar händerna?, ?sätt dig och kissa så ska vi åka bil sen?, osv osv. Tricket som funkar för oss är alltså att inte be honom att göra nåt, vi säger åt honom att göra det.

Jag tycker också det låter som att ni sätter för höga krav på barnet.  Med mindre krav på att saker måste gå till på ett visst sätt, tror jag att det blir lite enklare för er.

Sedan säger du att det blir för jobbigt att prata/lirka om varje liten sak. Det har du kanske rätt i. Men som jag ser det är lirkandet till för att undvika ständiga konflikter. D.v.s. har du ett barn som inte kan ta emot många "order" från vuxna, behöver du hitta sätt att få vardagen att flyta utan att det ständigt blir bråk och tjafs. Ett medel för att få detta att hända är givetvis att sänka kraven på saker som egentligen inte spelar så stor roll. Ett annat medel är att man använder t.ex. avledning, sluga undanmanövrar, fantasirika berättelser, omvänd psykologi, "planer" om hur kvällen ska se ut, så barnet vet vad som väntar, tillsägelser av typen: snart ska vi sluta titta på teve och gå och borsta tänderna, etc. Man gör detta för att få barnet att göra som man vill utan långdraget bråk och tjafs. Detta är för barnets skull eftersom det gör negativa saker med självkänslan hos barn att ständigt behöva tjafsa sig igenom tillvaron.

Några konkreta exempel: Barnet vill inte borsta tänderna. Man spelar teater där tandtroll och tandfén pratar med barnet och med varandra under tandborstningen. "Hjälp, tandborsten kommer - spring allihop, vi hamnar i sjön om tandborsten tar oss..., etc..."

Barnet vill inte tvätta händerna: Man låtsats att man är en superhjälte som får alla sina krafter från tvål. Funkade inte, okej. Då förklarar man att du får läsa en extra bok om du gör det här. Okej, funkade inte heller. Man funderar en stund för att hitta på en idé: Kommer du ihåg de här tandtrollen. Jag såg hur de ramlade ner på dina händer. Vi måste ta tvål för att få bort dem... etc...

Jag vill också betona detta med LAB, lågt affektivt bemötande - d.v.s. föräldern ska (helst) vara lugn, kanske t.o.m. entusiastisk genom allt detta. Rösten är viktig, man behöver lära sig att låta neutral på rösten även om man kanske helst bara vill skrika. Blir man aggressiv är det lätt att man hamnar i konflikterna igen.

Ibland försöker jag också helt enkelt ge upp vissa krav för att slippa något som jag vet kommer att leda till en riktig långvarig konflikt. Om t.ex. barnet vill ha knäckemacka till lunch kan jag gå med på det, även om jag inte tycker det är en bra idé egentligen - för jag vill och orkar inte ta en ytterligare fight denna dag, etc.

Efter ett tag så lär man sig vad som funkar för ens eget barn, och vilken typ av avledningar / trick man kan använda sig av för just henne/honom. Men det är en väldigt kreativ process att försöka komma på saker, och inte alls lätt. Men nu märker jag att det kommer mer och mer automatiskt, munnen säger saker som ibland är riktigt snillrika, utan att jag ens tänker på det. Jag ljög häromdagen ihop att man kunde få skorpion-sjukan om man gick med skorna i vattnet och det fungerade faktiskt ganska bra. Vår flicka slutade trampa omkring i sjön med skorna på. Inte toppen förstås att behöva ljuga för barnet, men hellre det än att man ska behöva bråka om allt!

När mina var 2.5 var det lättare att avleda dåligt humör och busa sig till vad jag ville (sitta vid bordet, tandborstning, klä på sig, städa osv).

Men jag lirkade inte, det är som att tjata i mina öron.. och det avskyr jag.

Jag gav dem chansen att avsluta leken.. med ...om en liten stund ska vi gå hem från parken...eller åk sista varvet i rutchkanan nu... ofta blev det problem eftersom jag har uteungar och de vill bara inte in men ett okejdå Eeen gång till då men sedan går vi... det brukar fungera.

Hellre en smidig vardag än en full i bråk, tids nog kommer det i allafall.