Andra sidan jorden från min kärlek

Hej alla!

Efter att ha läst massa inlägg på familjeliv tänkte jag skriva ett eget.

Jag kom nyss hem från Sydney där jag träffade min stora kärlek. Jag säger stora kärleken eftersom jag aldrig varit med någon så fin och snäll mot mig innan. Någon som förstår mig och älskar mig. Innan jag träffade henne så hade jag planerat att åka hem för jag saknade Sverige och min familj. Men när jag träffade henne kändes allting så bra igen så jag åkte aldrig hem. Jag stannade flyttade in i en lägenhet och vi hade jätte trevligt och umgicks varje dag.

Sedan skulle jag åka hem till Sverige under tre veckor. Vi saknade varandra så sjukt mycket under den tiden och bestömde oss att när jag var tillbaka i sydney skulle vi flytta ihop. Allt var magiskt. Men när jag väl åkte tillbaka flyttade jag ut ur min lägenhet och in till hennes. Efter tre veckor så sa hon att hon inte var redo längre att flytta ihop. Och efter att det hände så började jag må dåligt. Så jag började längta hem igen. Och efter en och en halv månad bokade jag ett plan hem. Dagen kom då jag skulle åka på planet men väl på flygplatsen grät vi så mycket båda två att jag inte åkte. Så jag stannade i typ två dagar till tills jag insåg att jag kan inte va kvar. Jag mådde dåligt och hade ingen motivation liksom. Min kärlek ville ta ett steg tillbaka för hon ville inte stressa något. Nu när jag har flugit tillbaka saknar jag henne sjukt mycket. Något liksom fattas. Och hon känner detsamma. Hon ringer och gråter över hur mycket hon saknar mig. Att hon inte förstod det innan. Jag vet inte vad jag skall göra. Ingen av oss vill ha en distans relation. Men vi vill inte släppa taget heller. Hon kommer hälsa på mig i höst och det är något o se fram emot. Men på något sätt mår jag fortfarande dåligt. Och nu är jag så ensam utan henne. Har någon vart I samma situation? Med någon från andra sidan jorden kanske?