Dumpat tjej, ångrar mig enormt. Ringa eller skicka brev?

I ditt ställe hade jag ringt, det är rakare och direktare och hon får också en chans att berätta hur hon känner.

Men om du ska skriva så gör det så snabbt som möjligt, men lägg det inte i hennes låda. Som du säger kan det kännas creepy för henne.

Ditt beteende låter märkligt. Tror du att du är redo för en relation? Det låter som att du handlar helt utan att tänka. Tolkar även trådstarten som du känner dig ensam och det är därför du vill ha henne tillbaka. Utifrån hur jag uppfattar dig tycker jag du ska lämna henne ifred och istället satsa på dig själv innan du försöker dig på att ha en relation.

Om du ändå promt måste ta kontakt tycker jag du ska ringa och be om ursäkt. Skriva brev låter som en mindre bra idé.

Tillägg: självklart ska fokus för ett eventuellt telefonsamtal vara "ursäkten" och inte att övertala. Man övertalar inte någon att vara i en relation med en. En relation har man av fri vilja.

Skicka ett brev. Då hinner hon läsa o tänka igenom det som står.

Vad hade du för anledning att göra slut? 

Jag kände plötsligt ett starkt behov av att få komma hem igen och komma tillbaka till mitt gamla liv. Jag glömde bort mina känslor för henne, jag var inte mig själv.
Jag hade ingen anledning att göra slut med henne.

På väg hem ifrån henne så kände jag en enormt obehaglig ångestkänsla växa inom mig.
Det tog inte särskilt lång tid innan jag faktiskt insåg konsekvenserna av vad jag hade gjort.
Jag kommer aldrig att träffa eller prata med den här personen som betyder och som jag tycker så mycket om, någonsin igen.

Det som jag egentligen behövde var att få distans och tid för mig själv för att kunna reflektera över den enorma omställning som hade skett så snabbt i mitt liv. Allting gick väldigt snabbt, jag bodde hon henne i princip redan ifrån första dagen.
I hennes frånvaro så hade jag förstått hur mycket jag skulle sakna henne, hur mycket hon betydde för mig och hur tomt mitt liv skulle kännas utan henne.

Jag ska vara ärlig, detta var min första relation och tjej någonsin. Jag gick ifrån att hela mitt vuxna liv leva ett helt isolerat och osocialt liv till att helt plötsligt bo hemma hon en tjej.

Jag har omedvetet i hela mitt liv alltid stängt av mina tankar och känslor, jag skulle aldrig annars ha kunnat hantera den enorma hopplöshet, ensamhet, frustration och känslan av att inte ha någon anledning att leva.
Jag har aldrig brytt eller tänkt på mina känslor, det har varit oväsentlig information för mig.
Jag har levt som en fånge i ett fängelse hela mitt vuxna liv men i och med att jag träffade henne så blev jag för första gången utsläppt ifrån detta fängelse. För första gången så behövde jag därmed istället öppna mina känslor och tankar, förstå de och förmedla de till henne vilket jag inte kunde göra.

"Ursäkten" är mitt huvudfokus i texten, hur mycket jag saknar henne och varför, varför och hur mycket jag ångrar att jag gjorde som jag gjorde.
Jag kommer inte att försöka övertala henne till någonting, jag utgår i slutändan i min text ifrån att hon inte kommer att vilja träffa mig igen.
Att jag ändå känner hopp inför framtiden då jag har förstått att det faktiskt finns fina tjejer där ute som kan acceptera mig för den jag är.

Jag lägger brevet utanför hennes dörr ikväll, jag hoppas bara att portkoden fungerar.

Uppdatera oss om hur det gick.

Jag har inte skrivit något brev ännu men jag kommer att göra det och ge det under veckan.
Texten är väldigt lång, säkert uppemot 15 A4 sidor, skrivet på brevpapper.
Jag vet att det låter galet långt men jag tror ärligt att hon skulle uppskatta den tid som jag lagt ner på detta.

Den paragrafen som jag har svårast för är just den som jag förklarar varför jag gjorde som jag gjorde eftersom jag egentligen har något bra konkret svar.
Dagen innan kändes allting rätt för mig och på morgonen ville jag åka hem till mitt gamla fängelseliknande liv igen och jag blev osäker på mina känslor för henne.

Jag vill i slutändan få henne att förstå vilken fantastisk människa hon är.
Jag kommer egentligen enbart skriva en rad mot slutet där jag hoppas att hon någon gång skulle vilja träffa eller prata med mig igen så att det blir ett mer öppet slut.
Jag tror inte att be henne om en andra chans eller att starta om är den rätta vägen att gå, det är ganska självklart att hon fattar att jag vill bli tillsammans med henne igen ändå.

Jo du kan ha rätt.

Jag ska göra en kortare version av texten på 2 eller max 3 sidor.