Var jag kanske omogen?

Hej!

Jag har upplevt att min omgivning under barndomen pratade nästan jämnt om tjejer och deras figurer och pratade på ett nedlåtande, förolämpade sätt emot tjejer. Jag tyckte att det var obehagligt och jobbigt ämne. Ingenting som jag tyckte om.

Jag hade/har intresse för tjejer, men det var något som jag höll för mig själv. Jag tyckte det var påfrestande att höra om något sådana jobbiga samtal och speciellt när någon ställde sådana jobbiga frågor. Då var det inte frågor vem jag gillade o.s.v. Utan som jag skrev, så pratade min omgivning en hel del på ett förolämpade sätt, jag tyckte verkligen inte om det.

Till och med min äldre bror som busringde någon av hans tjej''kompisar'' och pratade på ett snuskigt sätt och kom sedan fram till mig och bad mig också säga saker. Jag var fortfarande ett barn då och jag kämpade hårt för att inte vara med i sådana ''skämt''. Jag lyckades men han blev arg, vill jag minnas.

Idag är han mer eller mindre fortfarande detsamma. Tyvärr har han rätt stora problem med relationer och annat. Han har brist på förståelse och respekt för andra. Jag upplever också att han saknar skruvar bakom pannbenet.

Jag kom bara att tänka på detta eftersom många av mina barndomsvänner verkade vara detsamma. Det är inga människor som jag har kontakt med idag, så jag vet inte hur de är idag.

Är det kanske det som är ''normalt''  det som dessa människor hade för inställning.

Jag tycker inte det och jag är glad över hur jag var då och är idag.

Men ibland får det mig tankar om jag var omogen, d.s.v. ''onormal'' på något sätt.