4-åring slutar lyssna och ändrar beteende tillsammans med andra barn

Eftersom min 4-åring är ledig en hel del från förskolan så har han den senaste tiden börjat efterfråga att få leka med kompisar utanför förskolan, så det har vi försökt ordna. Det har exempelvis rört sig om föräldrar vi har fått kontakt med via nätet, farmors grannbarn, samt ungar som rör sig kring sommarhuset.

Gemensamt för alla dessa träffar (och det kanske är det som är problemet) är att vi inte känner föräldrarna alls eller mycket lite. Vår son har dock lätt för att få nya kompisar, och i hans (och föräldrarnas tycke) så har lekträffarna blivit över förväntan och man vill gärna ses igen.

Jag är dock mindre förtjust! Min son blir som förbytt tillsammans med en del barn! Normalt sett är han lugn, rolig, artig och vet vad som gäller. Vi har inte många regler men i alla fall några. Han vet exempelvis hur man beter sig i en trädgård och att man inte går ut på vägen själv.

"Man får inte dra upp blommor ur den här rabatten", sade han till grannbarnet till farmor. Barnet slutade, men en stund senare började min son och grannbarnet dra upp blommor och kasta på varandra samtidigt som de tjöt av skratt.

"Stanna! Man får inte gå ut från den grinden!" ropade han till en unge vid sommarstället. "Bilarna kör jättefort på vägen utanför!" En timme senare så lyckades jag precis hindra honom och den andra ungen när de hade öppnat grinden och plötsligt skulle ta klivet ut i gatan.

Han vet att han inte får gå längre än till brevlådan hemma hos farmor, ändå så fick han plötsligt för sig att följa med det andra barnet på en promenad runt kvarteret. Han försvarar sig bara med "jag glömde" eller "hon får ju, så då ville jag med." Sedan blev han arg och menade att det barnet får minsann cykla på gatan själv. Han får inte gå längre än till brevlådan och det är orättvist, för de är lika gamla. Jag har försökt förklara att man kan ha olika regler i olika familjer, men han tycker bara att det är orättvist.

Det värsta är att han slutar att lyssna helt när han är med en del barn. Normalt sett så räcker det att jag säger att han inte får göra en sak och förklarar varför, så förstår han och så slutar han, men när han är med vissa barn så funkar det inte.

Vi var på stranden men tvingades åka hem, eftersom min son och ett annat barn sprang mellan filtarna så att det stänkte sand och de hoppade över solande människor. Detta trots att vi låg på ett ställe där det fanns gott om plats att springa på utan att störa folk. Jag fick tjata och tjata och ryta till flera gånger och till slut gav jag upp så vi åkte hem, eftersom min son inte lyssnade på att han var tvungen att hålla sig i närheten. Jag är verkligen inte van vid att behöva tjata och bli arg så mycket. Min son blev ledsen, men försvarade sig bara med att: "Han fick ju göra så." Och ja, till viss del hade han ju rätt: mamman vi var med sade aldrig till sitt barn, medan jag sade till båda två. Jag har försökt förklara att det finns föräldrar som inte säger till när deras barn gör fel, men att han ska göra rätt i alla fall, men det går så klart inte in. Min son tycker att det bara är jag som är dum och att allt är orättvist. Ändå så kan han hitta en lugn kompis på en lekplats och leka hur fint som helst i flera timmar. Så jag vet ju att det funkar, om han är med rätt barn. Jag har frågat personalen på förskolan, men de känner inte alls igen det här beteendet hos honom utan säger att han alltid är hur lugn som helst.

Hur ska jag hantera det här? Det är så svårt och känns som att lekar med andra barn aldrig kommer att funka förrän vi hittar ett lugnt barn, men innan vi hittar ett sådant barn så måste vi ju prova oss fram. Dessutom kan det här bli ett större problem i framtiden om han redan nu påverkas så mycket av andra barns beteende.

?