Med anledning av frivilliginsats vid skogsbränder

Är det bara jag om reagerar på den här mannen som inte "fick" hjälpa till och irriterar mig på hur tidningen framställer situationen?

Personen i artikeln klagar och påstår att han inte fick hjälpa till vid skogsbränderna. Men i artikeln framgår ju faktiskt att han visst fick hjälpa till- att det behövs frivilliga som gör i ordning mat åt de som arbetar med att släcka bränderna. Det är ju jätteviktigt för att de riktiga (utbildade) brandmännen ska kunna göra sitt jobb (som är livsfarligt).

Av någon anledning blir mannen missnöjd över detta. Ville han kanske inte hjälpa till egentligen? För om någon vill hjälpa till så tänker jag mig att man tar sig an uppgifter där man behövs och är till riktig hjälp- även om de inte är roliga eller action-fyllda.

Mannen ville hjälpa till med något som transport. Men om det nu inte behövs för att behovet där redan är fyllt, har han någon anledning att bli frustrerad över det? Ska han åka med en tom transport för syns skull? Det är ju snarare att stjälpa då hans icke fyllda fordon skulle vara i vägen för andra fordon.

Många av de som står och brer smörgåsar eller har andra monotona uppgifter hade säkert tyckt att det är roligare att hålla i en brandslang eller transportera. Jag hade tyckt det själv. Men om det är smörgåsar som behövs så är det väl smörgåsar man ska göra?

Jag tycker det här är ett generellt problem bland människor. Vissa påstår att de vill hjälpa andra men när de sedan får förslag på saker de konkret kan bidra med så är det inte lockande längre.

Frågan är vad som driver människor att erbjuda hjälp om de inte vill utföra det som krävs?

Hur tänker ni andra?

www.expressen.se/nyheter/civila-far-inte-hjalpa-till-nekas-vid-branderna/