Ensam vårdnad.

Jag har en dotter på 10år som bor hos mig på heltid,hon träffar sin pappa varannan helg och det är allt.

Han ringer inte till henne under veckorna eller skickar sms och frågar hur det är.

Enda gångerna han hör av sig är antingen torsdag eller fredag om vi kan köra henne till honom då han inte har bil eller något annat som krånglar.

Det är väldigt sällan som han träffar henne någon extra dag eller tar sig tid att bara träffa henne.

Han lever idag i en relation med en annan kvinna som har ett barn sen tidigare och ett gemensamt barn tillsammans.

Jag får hela tiden höra om jag behöver ändra nån helg att ?ja då blir hennes syskon besvikna och familjen saknar henne? osv,det känns som om han räknar ?sin? familj lite mer värdefull på något sätt och ska hela tiden sätta dit mig då jag och min sambo inte har några gemensamma barn än,jag är just nu gravid och min dotter kommer få en lillebror inom kort vilket hon ser mkt fram emot.

Min dotters pappa som sagt finns inte för henne mer än varannan helg,han kommer inte mötena i skolan som utvecklingssamtal och avslutningar.

Kommer oftast inte på hennes fritidsaktiviteter och tittar eller bryr sig om hennes fritid eller dagliga aktiviteter.

Det är jag som tar hand om allt och då menar jag allt från kläder till läkarbesök inbetalning av fritidsaktiviteter semestrar osv.

Min sambo behandlar henne som sin egen dotter och har en jättefin relation där allt funkar toppen han är en bra förebild för henne och lör henne saker en pappa ska göra och hittar på saker med henne.

Min dotters pappa blev ?vräkt? från sin bostad för några år sedan då vi hade varannan vecka boende men efter det så hade han inte möjligheten att ha henne varannan vecka så jag blev kontaktads av socialen som frågade om jag kunde tänka mig att låta min dotter bo hos mig på heltid med umgängesrätt varannan helg hos sin pappa vilket är helt okej med mig!

Åren gick och han har inte lyft ett finger att försöka skaffa större bostad så han ska kunna ha sin dotter varannan vecka,dom flyttade tom in i en ny lägenhet men som endast passade hans familj och han gör inget för att lösa situationen så hon ska få plats.

När hon är där får hon dela rum med sin syster som är 3år gammal eller sova på soffan i vardagsrummet.

Hon frågar oftast varför pappa inte bryr sig och att hon inte vill åka dit mm.

Hon känner sig så bortglömd!!

Han gnäller mycket om det blir ändring nån helg och det blir så obehaglig stämning och det känns inte bra alls!!

Hane betalar dock underhåll på 1573:- vilket jag fick strida för men fick tillslut igenom detta (försäkringskassan stod för det dom första åren men sen fick han jobb) jag har berättat att ibland kanske det behövs mer men får aldrig en krona mer hur jag ön förklarar att vissa saker kostar..han tycker att det borde räcka med den summan!

Nu känner jag att jag börjar tröttna på att vi ska ha gemensam vårdnad när han ändå inte bryr sug eller visar intresse! Jag skulle dock aldrig ta ifrån han umgängesrätten men jag vill ha egenvårdnad av henne så jag kan ta beslut om skola läkare osv på egenhändigt utan att han ska lägga sig i för han finns ju ändå inte där för henne,det skulle va precis som det är nu bara att jag har vårdnaden.

Tänker jag helt fel nu??!!

Och hur ska jag gå till väga?

Långt inlägg men tack för att just du tog dig tid att läsa detta ??