Har ni bytt mål i livet totalt?

Vill understryka om att jag är inte så jättesorgsen egentligen.

Jag valde denna kategori mesta dels för att vara anonym.

Min mor sadlade om från ekonom / redovisningsassistent till lärare när hon var typ 45. Då hade hon kämpat länge utan att trivas på jobbet.

Du är bara 25, inget problem att byta inriktning för dig även om vissa vägval (Typ läkare) kanske är mer ell3r mindre stängda möjligheter.

Tror du säkert kommer finna nån roll i arbetslivet där dina tidigare erfarenheter kan komma väl till pass. Lycka till

Jag har jobbat som servitris på många säsongsorter, innan jag började inom hemtjänst. Utbildade mig till undersköterska samtidigt dom jag jobbade inom hemtjänsten, sen blev jag sjukskriven. Blev 5 år inom hemtjänsten (med vissa avbrott för säsongsjobb), nu arbetar jag på en ekonomiavdelning i en annan stad träffade pojkvännen och flyttade ihop med honom.

Livet är alldeles för kort för att nöja sig, man kan vara nöjd, men aldrig nöja sig. "Man ska byta vart femte år" för att fortsätta utvecklas.

Ha en fin lördag

Håller med

Det som fick mig att fokusera på ett annat mål i livet, var lite tack vare det sista teaterproduktionen som jag någonsin har varit med om.

Det kändes oerhört trist, det var liksom repetitioner, repetitioner och mer repetitioner i flera månader. Därefter kom det till att göra själva föreställningarna som på gick i cirka två månader, om jag minns helt
korrekt.

Med andra ord, det gällde att göra samma sak om, om, om och om igen.

Kan detta vara även blandning av att man har växt och blivit mer mogen som resulterar att man får andra ambitioner.

Jag har inte lika stor bekräftelsebehov som tidigare, vilket även det kan kanske bidra till att jag inte vill hålla på med teater och skådespeleri.

Så det kan nog kanske också gjort att jag tyckte det var tråkigt under/efter teaterproduktionen.

Intressant tråd, förtjänas att bumpas. 

Hej! Jag har gjort precis tvärtom. Kom från ett hushåll där jag förväntades prestera och förbjöds gå nåt annat än natur eller sam (Estet var inte på kartan. Så fort jag försökte säga att jag ville vara i kultursektorn i någon form började föräldrarna skrika på mig tills jag vek mig, detta trots att mamma själv hade fast jobb på 100% inom just kultursektorn med förhållandevis hög lön). Valde sam-sam med en kreativ inriktning och valde till så många kreativa kurser jag kunde. Hade 15 i snitt, dvs okej betyg men inte bäst i klassen. Detta innebar att föräldrarna skrek på mig varje kväll över skolarbetet genom gymnasiet. Jag antar att de på riktigt trodde att det skulle förbättra mina resultat. 

Efter gymnasiet drabbades jag av psykisk ohälsa/självmordstankar. Det tog två år att ta sig ur och jag började jobba 100% inom kundtjänst. Bytte jobb ett par gånger. Funderade över mitt liv. Försökte plugga på universitet men drabbades av panikattacker. Saknade totalt förmåga att fokusera på skolarbetet, isolerade mig osv. 

Jag beslöt mig för att enbart umgås med mina föräldrar i min partners närvaro eftersom de höll sig i skinnet då. Minskade kontakten med dem. När jag var 28 gick jag ner på 33% på jobbet och började gå en skrivarkurs på folkhögskola. Ska gå vidareutbildningen nu, samt har en betald hobby inom skrivande, och siktar på att aldrig mer arbeta heltid (Är just nu provanställd, men kommer förmodligen få fast anställning i höst. Kommer jobba typ två dagar i veckan, vilket är möjligt pga hög OB). Jag måste hålla på med någon form av kreativt skapande för att må bra, och det är i nuläget viktigare än pengar. Det är det bästa val jag någonsin gjort i livet. 

Med hjälp av sparande sedan heltidsåren siktar jag och partnern på att skaffa hus och slå oss ner någonstans och odla lite osv. Huset är menat att höja livskvaliteten samt fungera som pensionsförsäkring åt oss (När boendet väl är avbetalt kommer vi kunna bo billigt i äldre dar). Så t.o.m den biten har jag tänkt på. 

Du gör helt rätt! Har du inte kollat på forumet alternativ.nu så titta där. Finns mycket tips o spännande människor där.

Själv är jag inne på lite samma spår som dig, fast jag är nog några år före dig. Har redan skaffat det där lilla huset (och betalat av det), håller på att odla mat, har lite höns och så. I år skaffade vi solpaneler så vi är självförsörjande på el också. Hoppas kunna utöka odlingarna lite, men har inte haft tid till det ännu.

Egentligen skulle jag kunna säga upp mig och leva på besparingarna, men jag har ett väldigt roligt jobb, som dessutom är välbetalt, så jag blir nog kvar ett tag till där. Men det är en väldigt skön känsla att veta att man skulle kunna säga upp sig och leva på en skälig levnadsnivå resten av livet. Lycka till humlan!