Fel på mig??

Nej du har helt rätt. Funkar inte sexlivet nu så står du som ensamstående med 2 barn om x antal år, eller så stannar du i förhållandet och biter ihop utan sex och blir gammal och bitter.

Ett förhållande blir aldrig bättre med fler barn. Knakar förhållandet utan barn, så blir det ännu sämre med barn.

Det är nog tyvärr så får sätta mig ner och prata med hen en gång till å blir de ingen skillnad får jag ge upp, vi hade liksom sex 4-6 gånger i veckan innan sonen kom och efter så ä de helt dött:/

Vi hade också sex väldigt ofta, nästan varje dag innan sonen kom (hela graviditeten också, förutom sista veckan då jag var för trött), sedan dess är det nästan helt dött på den fronten. Jag tror inte att han älskar mig och det påverkar min sexlust något enormt och om jag ska ha sex nu måste jag tvinga mig själv (vilket jag gör ibland, eftersom jag har hört att man måste tvinga sig själv att ha sex om lusten avtar annars är det ännu svårare att få tillbaka lusten). Det känns riktigt pissigt... Kanske bör ni prova parterapi? Vi ska åtminstone börja på det snart. Tycker iaf att det är värt att kämpa och försöka rädda förhållande, i synnerhet om man har barn ihop, istället för att bara ge upp.