Svårt att leva ett normalt liv

Allt med att leva ett normalt liv efter att ha levt hela sitt liv som alkoholist och pundare är allt annat än lätt.

Jag har varit nykter och drogfri i drygt 5 år nu och de är verkligen inte lätt att hitta sin plats i det nya liv man valt. För mig som levt ett helt liv i droger o alkohol så känns det mycket lättare att socialisera sig med pundare och alkoholister och betydligt svårare att socialisera sig med folk som inte vart i det livet. Att hitta nya intressen förutom att punda, begå brott, supa sig medvetslös är inte heller lätt.

Jag har under 5 års nykterhet ändå vart med om en hel del positiva saker.

Att man måste tänka på allt man gör o inte gör. Att man måste bry sig om allt. Men när jag pundade o söp så behövde jag inte bry mig om ett skit, för jag va en skit.

Att bry sig och göra rätt för sig har nu snart gjort att jag gått in i väggen och på väg att bli utbränd.

Har inga råd och kan inte riktigt relatera (har aldrig varit pundare) men vill ändå berömma dig för att blivit och håller dig nykter. Bra jobbat! Hur lever du idag?

Att prioritera vad man själv behöver kan man göra drogfri, det är ens skyldighet för att inte gå in i väggen men din utbrändhetsvarning den finns pga det destruktiva liv du levt fram tills du bytte spår så din enerhikapacitet har begränsats markant eftersom all din energi gick åt till all skit du var i då. Det är bara att gilla läget och ta ett litet steg i taget nu.

Förstår din synvinkel men hur länge ska man behöva vänta liksom. När kommer energin o när kan man känna sig som människa igen! Vet att det kan ta flera år för många men hur snabbar man upp processen? Det är väl dock inte att rekommendera! Men trött på att inte kunna leva normalt.

Förstår din synvinkel men hur länge ska man behöva vänta liksom. När kommer energin o när kan man känna sig som människa igen! Vet att det kan ta flera år för många men hur snabbar man upp processen? Det är väl dock inte att rekommendera! Men trött på att inte kunna leva normalt.