Blir ALDRIG uppvaktad

Du kan inte totaländra din sambo till att bli av den uppvaktande sorten om han helt enkelt inte är det. Är uppvaktning extremt viktigt för dej så kanske du borde byta sambo.

Jag är så besviken och ledsen på min sambo. Jag blir ALDRIG uppvaktad av honom, när vi hade varit tillsammans i tre månader fick jag en present av honom som gjorde mig så himla glad, sen dess har det inte hänt något mer. Har fått en blomma ibland, men inget mer. Jag har tagit upp detta med honom men inget händer. Han tycker jag kräver saker, men det är inte det jag gör utan jag saknar den där lilla extra romantiken. Jag gör ofta sånt för honom och skulle gärna vilja ha något tillbaka nångång.

Han visar kärlek genom ord och beröring, det är han väldigt bra på, men att lägga ner tid och omtanke på en present är inte hans grej säger han, det ska komma spontant. Förstår inte hur han menar där riktigt.

Jag har alltid gett han påskägg med innehåll som jag vet att han tycker om tex, själv har jag fått samma sak i ägget varenda gång som jag inte ens gillar. Det är i sista minuten han springer till Ica och slänger ihop något och det känns så jäkla trist.

Själv köper jag små presenter till honom ofta och gör andra romantiska saker utöver ord och beröring. Jag beställer blombud, köper hans favoritgodis, lagar god mat, köper parfym och kläder som han gillar, överrasknings resor, jag får alltid planera och boka restaurang när vi ska ut och äta tex (aldrig att han gjort det eller överraskat mig med att gå ut och äta), tänder ljus och strör rosenblad på golvet och ger han massage, frukost på sängen etc etc, listan kan göras lååååång.

Detta gör mig så ledsen bara. Han vet att jag hade gillat om han gjorde något sånt. Vi har pratat om förlovning men han är bestämd med att han vill fria, friar jag kommer han säga nej och tjatar jag/pratar om det så kommer det dröja ännu längre tills han friar. Allt det här resulterar i att jag ständigt är irriterad och missnöjd. Vad mer kan jag göra? Att prata med honom hjälper uppenbarligen inte, det enda han säger är att nångång kommer det hända (att han köper någon present) men det händer aldrig. Vi hade samma diskussion för ett år sen också....

Någon mer i samma sits? Och till er som blir uppvaktade, hur blir ni det?

Jag är så besviken och ledsen på min sambo. Jag blir ALDRIG uppvaktad av honom, när vi hade varit tillsammans i tre månader fick jag en present av honom som gjorde mig så himla glad, sen dess har det inte hänt något mer. Har fått en blomma ibland, men inget mer. Jag har tagit upp detta med honom men inget händer. Han tycker jag kräver saker, men det är inte det jag gör utan jag saknar den där lilla extra romantiken. Jag gör ofta sånt för honom och skulle gärna vilja ha något tillbaka nångång.

Han visar kärlek genom ord och beröring, det är han väldigt bra på, men att lägga ner tid och omtanke på en present är inte hans grej säger han, det ska komma spontant. Förstår inte hur han menar där riktigt.

Jag har alltid gett han påskägg med innehåll som jag vet att han tycker om tex, själv har jag fått samma sak i ägget varenda gång som jag inte ens gillar. Det är i sista minuten han springer till Ica och slänger ihop något och det känns så jäkla trist.

Själv köper jag små presenter till honom ofta och gör andra romantiska saker utöver ord och beröring. Jag beställer blombud, köper hans favoritgodis, lagar god mat, köper parfym och kläder som han gillar, överrasknings resor, jag får alltid planera och boka restaurang när vi ska ut och äta tex (aldrig att han gjort det eller överraskat mig med att gå ut och äta), tänder ljus och strör rosenblad på golvet och ger han massage, frukost på sängen etc etc, listan kan göras lååååång.

Detta gör mig så ledsen bara. Han vet att jag hade gillat om han gjorde något sånt. Vi har pratat om förlovning men han är bestämd med att han vill fria, friar jag kommer han säga nej och tjatar jag/pratar om det så kommer det dröja ännu längre tills han friar. Allt det här resulterar i att jag ständigt är irriterad och missnöjd. Vad mer kan jag göra? Att prata med honom hjälper uppenbarligen inte, det enda han säger är att nångång kommer det hända (att han köper någon present) men det händer aldrig. Vi hade samma diskussion för ett år sen också....

Någon mer i samma sits? Och till er som blir uppvaktade, hur blir ni det?

Han är helt enkelt inte som du. Om du rannsaka dig själv så kanske du även hittar ett mönster där du underkänner hans sätt att visa kärlek och där du historiskt inte blivit nöjd med gåvor?

Min sambo är inte alltid toppen med gåvor, ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Jag väljer att skratta när det blir fel och fokusera på de gånger det blir rätt.

Jag fick en supersöt berlock av honom när jag fyllde år första året tillsammans, ett motiv som betyder mycket för oss. I julklapp fick jag en filt med ärmar (jag hade redan en dessutom), tanken var god, för jag är lite frusen av mig, men den skriker ju inte direkt kärlek.

Jag är helt säker på att jag misslyckats med gåvor till honom också, i julas kunde jag inte komma på nåt alls och rådfråga honom. Han skämtade till det och tyckte det räckte med en påse chips...

Han fick bäddset från Estrella av mig på rent jävelskap.

Börja uppskatta hans sätt att visa kärlek, det är den enkla vägen att gå. Genom livet kommer ni hamna i många såna här situationer, där du såklart anser att du har rätt, det är viktigare att älska varandra än att ha rätt.

Själv köper jag små presenter till honom ofta och gör andra romantiska saker utöver ord och beröring. Jag beställer blombud, köper hans favoritgodis, lagar god mat, köper parfym och kläder som han gillar, överrasknings resor, jag får alltid planera och boka restaurang när vi ska ut och äta tex (aldrig att han gjort det eller överraskat mig med att gå ut och äta), tänder ljus och strör rosenblad på golvet och ger han massage, frukost på sängen etc etc, listan kan göras lååååång.

Jag hade känt mig otroligt kvävd om jag var tillsammans med dig. Jag känner mig kvävd bara av att läsa ditt inlägg. Inte för att det är något fel på dig utan för att jag inte är en person som orkar med krav på uppvaktning. Jag tycker också att det är trevligt om min sambo köper något han vet att jag gillar, men att det ska finnas en ständig förväntning på mig om att jag ska uppvakta på det sättet hade gjort att jag dragit mig för det ännu mer. Det hade resulterat i prestationsångest och inte alls känts som något roligt jag ville göra från hjärtat. Jag uppskattar betydligt mer att göra saker TILLSAMMANS (ursäkta caps men det går inte att kursivera från mobilen) med min sambo, att han bryr sig om mig, visar uppskattning och stöttar mig i vardagen. Kanske är din sambo likadan?