Jag har en son på lite över ett år som driver mig till vansinne. Mitt tålamod ryter heela tiden och jag kommer på mig själv att vara arg/frustrerad mesta dels av dagen.
Han busar, försöker tänja på alla tänkbara gränser, skriker högt när något inte är som han vill.
Är det mitt fel att han blivit så eller är 1-åringar vanligtvis såhär omöjliga? Hur gör ni för att hålla er lugna?
Ingen konstigt, så var mitt barn också. Massa Trots och testar gränser. Det går över.
Jag tänkte att han är liten och så är det, han gör ju inte det för att jävlas utan det ingår i hans utveckling, och att det går över
Det är ju det.. Att man måste inse att han inte gör något med flit. Men samtidigt känns han så jäkla smart ibland och vet liksom vilka knappar han ska trycka på för att mamma ska "lose her shit"..
Blir mest arg på mig själv att jag har svårt att behärska min surhet, det sista jag vill är ju att det ska gå ut över min son.. Borde kanske börjar med yoga, heh.. Om man ändå hade tid för sånt..
Det är ju det.. Att man måste inse att han inte gör något med flit. Men samtidigt känns han så jäkla smart ibland och vet liksom vilka knappar han ska trycka på för att mamma ska "lose her shit"..
Blir mest arg på mig själv att jag har svårt att behärska min surhet, det sista jag vill är ju att det ska gå ut över min son.. Borde kanske börjar med yoga, heh.. Om man ändå hade tid för sånt..
Tyvärr är det inte säkert att det blir bättre när 3-årstrotsen sätter in, så träna på att avleda. Ibland kan det hjälpa med två val. Sonen tillfrågas vad han vill ha till frukost (2,5 år), sedan får han välja (färg) på skål, sked och mugg. Likaså blöja, just nu är Sverigeblöjorna mest poppis. Sedan ibland på två tröjor, shorts o s v. Nu har han kommit dit att han ska ta på byxorna själv, så oftast har han en svans av snörena då byxorna hamnar bak- och fram. Sedan är det att jaga efter honom då han inte vill borsta tänderna eller tvätta händerna, så det är många strider per dag. Men ibland som i lekparken då han kan välja aktivitet själv och jag bara följer, så är det oftast lugnare om inte syskonen kommer i vägen förstås.
Så håll ut det kommer växla mellan lugnare perioder och perioder då barnets hjärna utvecklas mer och barnet ska upptäcka vad det klarar av och inte och ska testa samma saker 100 gånger eller läsa samma bok 5 gånger om.
Du kanske är för trött och i behov av avlastning? Jag känner oftare frustration om jag sovit dåligt och/eller är själv mycket med barnen och inte får någon vila. En ettåring gör inte saker för att jäklas. Det är inte trots i den åldern men barnet lever i nuet och blir arg om hen inte får som hen vill. Så är min ettåring också. Jag tycker det är jobbigt och blir irriterad ibland när han river i saker och klättrar upp på olämpliga ställen hela tiden. Jag försöker vara ute mycket med honom på bra ställen där jag inte måste säga nej och ajaj till allt. Om vi måste vara inne och göra något tex laga mat försöker jag ha honom i matstolen med något att plocka med eller i bärselen för att kunna göra något utan att jaga honom hela tiden. Tycker ettårsåldern är rätt jobbig faktiskt....
Det låter som att du behöver en paus och komma ifrån lite samt läsa på om barns utveckling.
Här är en krasch course:
Ett barn på ett år gör inte saker för att jävlas. Många saker göra inte ens för att skapa en reaktion utan för att det är ett sätt att förstå världen, t ex att slänga saker i golvet upprepade gånger handlar om att barnet börjar förstå att saker faller samt gör spännande ljud när de landar. Vissa saker kan göras för att få en reaktion men då är det en stark reaktion som är spännande, inte själva att göra dig arg. Alltså är det bästa du kan göra att inte ge någon spännande reaktion alls när han gör något du inte tycke om. Och när han gör något du tycker är bra så gör du en överdrivet glad reaktion.
Resten handlar om att så små barn inte kan hindra sin drift att göra det de vill, så ifall de ser något spännande så vill de ta det oavsett om du säger nej, för att de har ett starkt behov av att upptäcka. T ex om det står ett glas på bordet som barnet försöker nå så kommer du aldrig kunna övertyga barnet att låta bli att ta det, utan du kommer tvingas ställa det utom räckhåll. Så det är meningslöst för både dig och barnet att försöka genom att säga nej och bli arg när han inte gör som du säger.