Osams med mamma, overdriver jag?

Känner igen mig i din text! Har liknande problem med min mamma också efter att hon skilde sig med min pappa. Oehört jobbigt!

Har du pratat med din mamma om hur du känner osv? Gör annars det.

Jag har försökt prata med min mamma ett antal gånger, det blir bättre typ ett tag men sedan återgår det. Så nu har jag pratat med henne en sista gång, så antingen får jag efter det klippa banden helt eller acceptera läget som det är.

Så mitt tips börja med att prata med henne sen utgå därifrån.

Det är klart att det är skäl till att bli ledsen och upprörd.
Jag upplevde samma med en pappa istället.
Jag har fasat ut den kontakten med åren och den är nere på en minimal nivå.
Jag vill bara ha folk omkring mig som bryr sig om och där känslan är ömsesidig.

Jag har inga direkta tips att ge, mer än att jag tycker synd om dig.

Din mamma lever i en bubbla och mår nog egentligen inte så bra efter din pappas död, men försöker leva ett nytt liv där hon slipper grubbla över det som varit.
Tyvärr så medför det kanske att även du och din bror räknas till "det som varit", och då blir det helt fel.

Det har gått så lång tid nu, så jag vet inte om jag själv orkat ta någon djupare diskussion med min mamma om detta, och be henne söka hjälp med att hantera hur hon kommunicerar med er och vilka signaler hon sänder.

Håller med ovanstående, sök er till folk som bryr sig om er och fasa ut umgänget. Räkna inte med henne mer.

Kan vara så att din mamma äntligen känner frihet. Det kan vara en livskris att ens partner dör men när man väl kommit ur det kanske man inser att saker man skjutit undan eller tänkt bort pga sin partner, nu plötligt är görbara?  Ingen här vet hur relationen mellan din mamma och pappa var. Det kanske är så att hon så gick upp i det att hon nu val satsa på sig själv? 

Det är trist att det går ut över er men det skulle kunna vara en förklaring. 

Nej du överdriver inte.

Tycker inte att du överdriver.

Du överdriver inte. Jag hade pratat med henne el skrivit ett brev och förklarat så som du gjorde här. Blir det ingen ändring så hade jag tagit lite avstånd ett tag och hoppas att hon kan se sitt egna beteende och söka upp dig i stället.

Jag hade spelat väldigt upptagen så hon inte känner sig så viktig. Det där med dopet var väldigt lågt

En lite annan vinkling, då jag levt i ett kontrollerande förhållande, du tror inte det kan vara så? Låter på pricken hur någon skulle ha beskrivit att jag var/blev i själva verket dikterade han hemma vad jag fick och inte fick, så hade jag tex lovat att baka ?fick? jag inte göra det innan jag hade gjort klart diverse annat och sen hann jag inte, han hade även mycket väl kunnat sagt att jag inte fick läsa en text i kyrkan, det kunde han halvsagt direkt, men jag som gick och hoppades att jag skulle kunna förklara och förändra väntade ofta till sista minuten innan jag ställde in saker, och verkade givetvis vara ett riktigt svin. Eftersom han dyker upp när ni ska träffas och sånt, jag fick heller inte ens träffa min mamma ensam. Det är svårt att förklara hur man hannar där men till sist gör man allt för att undvika konflikt då partnern blir så arg, kränkande och elak då.

Jag tog mig ur, men lärde mig att vara observant på när folk träffade ny partnernoxh plötsligt blev personlighetsförändrade.... så är det hör inte alls likt din mamma så kanske det ör värt att försöka undersöka, särskilt då du verkar ha plockat upp dåliga vibbar från den nya redan...