Min sambo avled för några månader sedan. Han hade cancer och var svårt sjuk. Två dagar efter att han dött upptäckte jag att han vart otrogen i flera år. Han har köpt sex och även haft kontakt med andra kvinnor online. Det var tufft med sorgen efter hans död, men detta har gjort det så mkt svårare.
Beklagar sorgen.
För min del hade en sådan sak gjort förlusten betydligt enklare.
Min sambo avled för några månader sedan. Han hade cancer och var svårt sjuk. Två dagar efter att han dött upptäckte jag att han vart otrogen i flera år. Han har köpt sex och även haft kontakt med andra kvinnor online. Det var tufft med sorgen efter hans död, men detta har gjort det så mkt svårare.
Beklagar sorgen. Förstår att det känns tungt att upptäcka att han varit otrogen. Att känna att personen du älskade kanske inte riktigt var den du trodde.
Men nu kan inget göras, han kan inte konfronteras. Jag tycker ändå att du ska minnas era fina stunder och försöka släppa otroheten. Du har inget att vinna på att älta.
Sörj i din egen takt så hoppas jag att du i framtiden hittar kärleken igen.
Beklagar sorgen. I din sits hade jag varit urförbannad på mannen som inte raderat alla spår efter sej. Nu ska du förhålla dej till det också. Det hade ju förstås inte gjort otroheten ogjord eller oförlåtlig, men att få reda på det efteråt när du inte kan ställa honom till svars eller få svar på dina frågor eller ta ställning till hur du ska förhålla dej till det.. Nääää usch. Bättre du sluppit det extra knivhugget.
Verkligen tråkigt, otrogna är bland de lägsta svinen som finns, samtidigt förstår jag att man inte vill tycka illa om de döda. Förstår att du är i en svår sits och hoppas du har nära och kära som kan stötta dig.
Jag är i samma sits, min man dog. Jag upptäckte otrohetaffär. Jag är så äckligt arg men samtidigt så sörjer jag honom. Blir också väldigt ledsen när man hittar saker, så jag försöker knappt rota i hans saker. Vågar tex inte ens kolla hans telefon, och det gör jag för att skydda mig själv. För hittar man något så kan man inte konfrontera utan man bara sitter där och skadar sig själv psykisk.
Man har rätt att vara förbannad och arg på en död människa samtidigt som man sörjer och älskar.
Du har belägg för alla de känslorna.
Tycker det kan vara sunt att prata med en präst eller kurator om detta så du får ventliera det som pågår inom dig