Kaniner är individer som vilket djur som helst och vissa är mer gosiga än andra. Olika raser har också olika preferenser. Just hermeliner är inte kända för att vara av den gosiga typen. Men det är klart att uppfostran gör mycket!
Nu är er kanin 5 månader och kommer snart att gå in i tonåren. Detta kan visa sig på många sätt, vissa kaniner blir "vaktiga" och lite mer aggressiva, t.ex. vaktar matskålen och morrar när man tar i den, eventuellt kan de också attackera och bitas. Det är mycket viktigt att ni förstår att det är helt naturligt och att det bara är en fas och att de växer ur detta (i de allra flesta fallen). Hantera er kanin lugnt och sansat oavsett vilket beteende den uppvisar. Skrik inte på den om den säger ifrån. Jag rekommenderar att kastrera/sterilisera er kanin när åldern är inne (lite olika från veterinär till veterinär, men ring och kolla vad de säger om passande ålder för er kanin), det gör dem både lugnare och tar bort risken för olika sjukdomar som tyvärr blir alltför vanligt när kaninen blir äldre.
Det ovan var lite info om framtiden, jag vet inte hur pålästa ni är så tänkte förbereda er. Många gör sig av med sin kanin för att "den blir aggressiv" när det är ren okunskap om vad kaninen är i för fas i sitt liv.
Tillbaka till problemet ni har nu.
Spendera mycket tid med kaninen, men låt den bestämma var den ska sitta och när den vill gosa.En kanin som blir tvingad att gosa kommer inte tycka att det är kul. Börja med en mindre yta (stängsla av med något, t.ex. kompostgaller men akta så inte kaninen fastnar i rutorna!) där kaninen "måste" röra sig nära er när den är ute på golvet. Belöna den med lite gottis när den sitter nära, kanske en tugga morot, lite maskrosblad eller en bit knäckebröd? Respektera när den skuttar iväg och vill undersöka, kryp inte efter. När ni klappar, försök hitta stället som är kaninens favorit. Att klappa på ryggen/rumpan gör oftast att kaninen blir "manad framåt", dvs skuttar iväg. Det brukar vara väldigt poppis att bli klappat på huvudet, nosryggen och i pannan. Men detta är självklart också väldigt individuellt.
Att bära kaninen korta stunder i början så att den vänjer sig är också viktigt, men håll aldrig så länge att kaninen börjar sprattla av otålighet.
Det krävs mycket tid och tålamod att uppfostra en liten kanin, men det är det värt! Tänk även på att kaniner kräver mycket utrymme, motion och rätt kost (hö!) för att må som bäst. När er kanin blivit mer handtam kan ni börja selträna så kan din dotter börja gå ut och gå med den, eller kanske börja med kaninhoppning. Det är en fantastisk sport om både kanin och förare är med på noterna och tycker att det är kul! :)
Lycka till med er lilla familjemedlem!
