Hjälp mitt känsloliv är kaos

Ring din barnmorska och prata med henne gällande att komma i kontakt med psykolog.

Din barnmorska kan säkert hjälpa dig med hur du ska göra angående sjukskrivning, vart du ska vända sig osv. Men der är viktigt att du får komma i kontakt med psykolog som kan stötta dig och hjälpa dig i din graviditet.

Jag går hos en jättebra psykolog via mödravårdscentralen som min bm hjälpte mig med. Jag är gravid i v.23+2 och har vart sjukskriven sen v.14+2 då jag opererade in cerklage för att inte föda för tidigt. Vi miste vårat första barn i november efter att jag födit honom i v.24+3. Blev gravid 2 månader efter och det är en väldigt psykisk känslomässig jobbig graviditet där man är fullständigt livrädd för att samma sak ska hända igen. Utan psykologens hjälp vet jag inte hur jag hade tacklat denna graviditet.

Hoppas du får hjälp och får träffa psykolog snabbt, det är alltid bra att få komma och prata

Åh gud vad hemskt det låter. Hoppas det går bra för er denna gången!

Jag har ingen barnmorska? Jag har inte varit på ngn inskrivning el så med tanke på att jag bara är i vecka 6! O man väntar väl till v 12 cirka?

Tack sä mycket.

Jag tror man kan ringa ändå, om det är så att du behöver hjälp med exempelvis komma i kontakt med psykolog osv.

I den stad jag bor så kan man skriva in sig från redan v.6.

Men jag skulle råda dig till att ringa och förklara din situation för nu handlar det om ditt välmående och att du ska orka vara du/gravid/mamma/sambo och jobba för det kanske inte är säkert att du får en sjukskrivning heller. Så det är viktigt att du får hjälp redan nu så du kan må så bra som möjligt och få stöd och råd så du inte kraschar helt och hållet

Okej tack,

Ringde läkaren som skulle skriva ett intyg till jobbet.

Jag fattar inte, jag verkar vara den enda som reagerar såhär fruktansvärt mycket på hormoner...

är det någon annan som upplevt liknande?

Kolla upp med läkare angående dina antidepressiva, nuförtiden fortsätter de flesta att ta dem, det är inte alls så farligt för barnet som man trodde förr! Du kan googla snabbt på det bara, det finns massor av artiklar om det.

Jag är som du när jag har PMS, tvivlar inte en sekund på att jag skulle bli sån om jag blir gravid. Min syster blev det. Hon fick i det närmaste en psykos.

Jag tycker du ska ta det här på allvar. Vissa av oss är betydligt känsligare för hormoner än andra. Försök ta kontakt med mödravården och se om du kan få hjälp den vägen, annars via vårdcentralen. Det finns hjälp att få.

EXAKT jag är sån här (fast mildare) vid pms med!!! Fick antidepressiva från första början pga pms! Men en del verkar tro att man överdriver osv, handlar inte om det, det är fruktansvärt och jag litar inte på mig själv alls, allt känns nattsvart just nu för mig... tex just nu, mina enda tankar snurrar kring att jag vill avbryta graviditeten, lämna hus och sambo och bara ta med mig min son sen tidigare. Att jag vill vara själv med honom igen.

Imorse var jag glad och såg fram emot att bli mamma igen. Herregud...

Det stod i bipackssedeln på just mina tyvärr att de kan ge andningsbesvär i framtiden hos bebisen... och att de helst inte ska användas under graviditet

Vad var det för medicin du åt? Prata med din läkare om att få byta till Sertralin, det är godkänt att äta under graviditet.

Jag blev själv väldigt deprimerad redan i vecka 8. Blev sjukskriven v 15 och fick antidepressiva typ i v 17. Fick även psykologkontakt via mvc.

Nu är jag i vecka 38 och mår överlag bra, bortsett från de vanliga gravidbesvären som kommer så här sent.

Jag har ingen lång historia av depressioner eller så, men jag drabbades av en förlossningsdepression när sonen var bebis. Detta gjorde även att man har hållit extra koll på mig nu, jag har t ex gått betydligt oftare till bm än jag annars skulle ha gjort.

Jag råder dig att ta tag i detta så snabbt som möjligt, ju längre du väntar desto värre kommer det att bli.

Jag äter också antidepressiva för PMS. 
Jag förstår nog hur du känner. Den här känslan av att man inte kan lita på sig själv och inte kontrollera reaktionerna. Som inte är logiska reaktioner heller. Och svängningarna mellan glad och nattsvart. Jag förstår.

Jag hoppas du orkar ta tag i det så du inte behöver må såhär.