Vad ska jag säga!?

Jag var i en liknande situation. Min bästa vän började gråta när jag berättade att jag var gravid. Det är inte så mycket du kan göra annat än att vara öppen och visa förståelse för hennes känslor. Jag tror det bara blir sämre om du väntar med att berätta för henne om du berättar för andra. Var öppen och rak, du kan inte ta bort hennes smärta, den finns där vad du än gör. 

Tack för goda råd! Man känner sig elak på något sätt... Jag tänkte att jag kanske ska vänta för hon ska göra ett nytt försök om ett par dagar och jag ber till högre makter (ännu mer än tidigare!) att det ska fungera. Då skulle det helt plötsligt bli väldigt kul att berätta.

Hur har det gått TS? Har du berättat än?

Jag har varit i ungefär samma sits som din vän. 
Inte riktigt klarat av att hantera andras graviditeter och svårt att känna mig glad - även om jag försökte verka glad för deras skull. 
Men jag förstod ju samtidigt orimligheten i att personer runt mig inte skulle berätta pga mitt mående. Jag tror och hoppas din vän är där med. Kanske att hon skulle ta lite avstånd när det blir för tufft, men det handlar isf inte om dig utan om hennes egna sorg.  

Hur har det gått?

Jag är i vecka 7 nu men jag har inte berättat än! Men vi har heller inte träffats än, vi bor i olika städer. Skulle vi ses snart så skulle jag berätta men är såklart obekväm men det måste ju sägas... Men jag hoppas verkligen att hon själv blir gravid snart!!:)

Du kanske kan ringa och berätta? Då behöver hon inte försöka hålla masken, utan kan få ha vilket ansiktsuttryck hon än har, och hon hinner bearbeta beskedet till nästa gång ni ses (eller också kan hon välja att vänta med att ses tills det gör mindre ont). Var tydlig med att du förstår att hon kanske inte reagerar med glädje, och att det är ok (förutsatt att det är ok för dig förstås, men det verkar så på din ts).

Tack för stöd och råd!

Jag ska faktiskt träffa henne snart men de känns dumt för det blir liksom med hennes man och min sambo... känns inte som att jag vill droppa det då! Funderade på att skicka ett sms innan vi ses så hon kan reagera hur hon vill men de känns också fel.. Har svårt för att prata på telefon! Men jag bryr mig absolut inte om hur hon reagerar, för mig får hon bli arg och ledsen om hon så vill!

Sms kan vara bra i den situationen, som en liten förvarning. Så hinner hon smälta det lite innan ni ses.

En liten uppdatering! Jag berättade via sms dagen innan vi skulle ses och hon tog det extremt bra! Enda hon sa var att hon inte fatta att jag var orolig för att berätta med tanke på vår relation:) vi har känt varandra i snart 20år och varit bästa vänner.

Hon har ett försök igen snart annars vidare till ivf, så jag håller tummarna!!