Hur ska jag få min tolvårige son att äta?

Lättillgängliga, kaloririka snacks typ en skål med jordnötter bredvid tv-soffan. Göra egna näringsdrycker (googla Säröbomb).

Lättillgängliga, kaloririka snacks typ en skål med jordnötter bredvid tv-soffan. Göra egna näringsdrycker (googla Säröbomb).

Hej! Förstår din frustration. Kan det vara så att du försöker för mycket så att det har låst sig för honom? Vad händet om du inte säger till honom att äta? Blir han hungrig då och tar sig något att äta själv eller säger han till dig att han är hungrig då? Försök att avdramatisera kring maten, förstår att det är svårt. Försök att undvika att säga att han måste äta, det blir nog lätt att han känner ett tvång och så blir det en ond cirkel.

Har själv en 12-årig son som har svårt med maten ibland. Tyvärr har vi hamnat i att han äter på sitt rum. Det hänger nog ihop med sen han började skolan eftersom det var en kamp att få honom att gå till skolan. Han har vissa svårigheter. Ibland sitter han med och äter tillsammans med familjen. Då brukar vi uppmyntra honom i det.

Saker som han åt när till frukost när det var lite svårare med maten för honom; fruktsallad med lite glass, spagetti, två äppeln, flingor med mjölk, toast.Det viktiga är inte vad de äter utan att de får i sig något, om än så lite. Han hade med sig smörgås och frukt till skolan.

När sonen har ätit lite sämre så har det ofta hängt ihop med att han har mått dåligt över något i skolan. Lite lätt ångest kanske.

Hoppas att ni hittar något som fungerar! Styrkekram

Jag tänker att en tolvåring är stor nog att resonera med, typ "svälj näringsdrycken i tre stora klunkar, så slipper du sitta med den i en timme".

Att det inte funkar kan tyda på att det finns något problem, tex svårt att svälja. Har ni pratat med dietist som är specialiserad på ätsvårigheter hos unga? Det finns också dysfagilogopeder som jobbar just med sväljproblem.

Läs tex mer här:

www.ds.se/MottagningAvdelning/Mottagningar/Talklinik/Behallare-diagonosbeskrivningar/Atsvarigheter-hos-barn/

Prata med ätstörningsenheten, inte en vanlig läkare som bara säger "ät mer" utan någon som kan utreda VARFÖR han inte äter.

Jag är själv så gott som utan hungerkänslor. Kan utan problem gå utan mat i ett par dagar. Jag äter regelbundet för att jag måste, jag vet att jag mår bättre då. Vägen dit har var varit lång och plågsam. Hade det funnits hjälp för annat än anorexi/bulimi när jag växte upp så hade jag säkerligen sökt hjälp. Nu finns det en kunskap om andra typer av ätstörningar än just anorexi/bulimi så prata med de specialisterna!

Hur pass aktiv är han på dagen? Är han med på något fysisk aktivitet eller är han mycket stillasittande hemma? Det finns få saker som är så förödande för aptiten som passivitet tänker jag. Om han är mycket stilla och inte har fysiska intressen, kunde ni tillsammans hitta på något fysiskt, tex kanske det finns någon vandringsled, lek/aktivitetspark/hinderbana i närheten, tipspromenad eller helt enkelt ta en cykeltur till badplatsen och ta ett bad före middagen. Fysisk aktivitet hjälper både för under- och övervikt då det helt enkelt skapar balans i kroppen. Ett annat tips, vilket inte är alls lika sunt är att addera lite mer socker i kosten då det kan trigga aptiten... men det är knappast ett tips jag vill ställa mig bakom.

Ursäkta, läste nu att du skrivit att han redan rör sig mycket :/

Ja det finns jättebra kosttillskott. Kolla upp Calogen. Det är en liten "shot" bara som kan tas som en klunk, ingen stor dryck. Tror 3 shottar är alla kalorier man behöver per dag i hans ålder (dock bara just kalorier, han behöver fortfarande vitaminer etc).

Det kan göra så hans vikt ökar vilket brukar öka hungern.

Har han något han gillar att äta oavsett vad?

Jag har en pojke som fyller 12 i sommar som också är tunn. Han väger strax under 25 men är bara just över 130 lång så det är liknande. Vi har fått råd av dietist att han ska få äta så mkt han vill av vad som helst, även om det är typ chips och läsk.

Hoppas få prova Calogen nu.

Hej TS, vet inte om detta kan ge dig några tips men kanske: 

Jag har en son med viss autism och en av de saker han har problem med är maten. Han äter en smal meny, men det är ibland så att man måste påminna honom om att äta. Han har haft perioder då han säger han inte känner att han borde vara hungrig osv. Denne son är rätt känslig för konsistenser och han refererar ofta till mat just i hur det känns när man sväljer. Det kan alltså vara jättegod smak, men det är problem med att just svälja (märkte redan när han var liten men vi hade då ingen som helst aning om att det handlade om autism, vi trodde bara att han spottade ut så där som småbarn gör). Detta gjorde också att han var känslig hos tandläkaren som yngre. Han fick kräkkänningar så fort de skulle göra något lite längre in i munnen och att ta röntgenfoton gick inte på vanliga sättet förrän han passerat ca 15 års ålder.

Tack så mycket för alla svar! Tror som någon skrev att vi hamnat i en dålig cirkel där jag bara tjatar om att han måste äta mer men grejen är att han glömmer bort att äta. När vi sitter vid middagsbordet pratar han glatt hela tiden och skojar med syskonen och sitter bara och väntar på att få gå iväg och leka. Han är lite barnslig . Calogen ska jag absolut kolla upp. Bör nämnas att hans pappa och jag inte lever tillsammans och när han är där (ca 30% av tiden) så äter han bara ett mål om dagen. Pappan vill inte heller att han ska dricka mjölk något han alltid gör här hemma, ekologisk lantmjölk gillar han. Tjatar friskt på pojkens far också men han är lika envis som sin son.