Skolavslutning, rädd för besvikelse

Vad fint av dig att du bryr dig så mycket om henne. Kan du inte ta med dig henne till någon glassbar eller liknande innan du lämnar henne hos mamman? Det gjorde alltid min pappa (skilda föräldrar) på våra skolavslutningar, det blev en speciell tradition för bara oss då.

Tack för tipset. <3 Jag lämnar inte hos mamman utan mamman hämtar på fritids. Hon vill inte ha någon kontakt med mig alls, utan vill att allt sköts via sambon. Kanske kan ge henne någon liten present i alla fall?

Det räcker så bra att du bara är där. Ta foto på henne och kompisarna. Visa att du bryr dig. Det är 100 ggr viktigare än presenter. Present är bara risk att mamman känner att du vill ta över och ställa dig in och det blir mer konflikt.

Kan du inte ringa henne så att hon vet redan innan att du inte kan ta henne med dig när du går. De flesta problem av den arten går att lindra eller förebygga med framförhållning.
Det att inte mamman eller pappan kommer vet hon väl om redan?

Hade inte kunnat sagt det bättre än ovanstående kommentarer. Blir dock gråtfärdig när jag läser så ville bara slänga in en kommentar om hur bra du är som bryr dig om henne så mycket. Önskar alla bonusföräldrar var som Du!

Ni kanske kan göra en blomsterkrans tillsammans? Eller att du gör den själv om hon inte hinner vara med. 

Fint iniativ ts! 

Filma lite av avslutningen. Det är lätt att klippa ihop det sen till en liten film som du kan visa pappan eftersom han inte kan närvara. Om mamman vill se filmen kan hon naturligtvis också se den. 

Ta några foton på flickan plus hennes kompis/kompisar. Är jätteroligt för henne att ha sen när hon saknar dem under sommarlovet. 

Tack alla som svarat. 

Hon vet att det bara är jag som kommer och hon vet att hon är hos mamma och ska vara på fritids efteråt. Det hjälper liksom inte när situationen väl är här. Hon kommer ändå att vara ledsen över att de inte kom.. Vi har varit i såna här situationer förut. I de perioderna där mamman varit helt frånvarande har jag varit som vilken mamma som helst, men nu har jag glidit ner några trappsteg igen. Jag fattar ju att det är så det ska vara men det gör mig så ledsen. Känner mig otillräcklig och värdelös. Visar det såklart inte för någon dock. Min sambo vet hur jag känner men ingen annan. Tösen ska ju inte behöva ha dåligt samvete för mig heller. Men ja, känner mig värdelös som inte räcker till.. Och när jag väl ska åka och inte får ta henne med mig kommer jag bli värdelös en gång till som säger nej, att det går inte för mamma ska ju hämta henne senare. 

Jag är helt säker på att hon ändå blir glad över att jag kommer, men ja... 

Tack igen. <3 

Filma och fota kommer jag givetvis att göra. Är oerhört nördig med min kamera så det är hon van vid att den är med överallt. 

Du är inte värdelös, du är ju för fan makalös! Du tar till dig ett barn, tar hand om henne, oroar dig för henne, engagerar dig i hennes liv och hennes aktiviteter. Ge dig själv en stor klapp på axeln kvinna! Finns så många människor som inte borde vara bonusföräldrar öht. 

Du har inte glidit ner några trappsteg. Du är fortfarande engagerad trots att bio-mamman finns med i tösens liv. Du hade kunnat pusta ut och låta bio-mamman ta över och tänka att nu har du gjort ditt, men istället fortsätter du finnas där för tösen. Förstår du hur fantastiskt det är? Jag skulle vilja säga att du har klättrat på den där stegen istället för att glida ner.

Hon kommer att veta när hon blir äldre. Hon kommer att komma ihåg vem som var där och ställde upp för henne, blodsband eller inte. Du verkar vara en fantastisk bonusmamma! <3

Hon blev inte ett dugg besviken över att mamma & pappa inte var där. Tvärtom var hon superglad att se mig. Avskedet blev skitjobbigt som jag trott. Hon skulle vara på fritids och jag kan ju inte bara ta med henne hem, mammas vecka och inte ens mitt barn. Hon grät och skrek. Höll fast i mig så personalen fick "slita" henne från mig. Började själv gråta på vägen ut.

Tack alla som stöttade mig. 

Bra råd