Vad fick henne att drivas till vansinne?

Jag förstår att detta kan bli mycket svårt att svara på. Men jag kan inte hjälpa det. Jag tänker på henne ibland om hur det hade gått för henne om hon gick i en ''normal'' linje i livet. Om allt bara vart bra för henne.

Jag tänker bara på hur det kom sig att hon gick i en sådan fel väg. Vad fick henne att göra det och varför blev det aldrig något förhinder?

Det handlar om en kvinna. Det är detsamma kvinnan som jag en gång hade kärleks förhållande med under tonåren. Hon var fjorton och jag var femton. Jag var extremt blyg och lika så hon.

Vi hade aldrig sex och kysstes ibland. Vi hade inga djupa samtal. Och bokstavligen talat bara gick runt på stan. Båda var tillbakadragna och hur det kom sig att vi blev ett par. Så kan jag bara säga i kort drag om att det bara blev så, på en konstig plan.

Men hennes två av hennes vänner var nyfikna. Ena talade om att hon pratar om mig hela tiden. En annan la till mig i en chatt-sida. På grund av att hon hade pratat om mig hela tiden. Tydligen var jag en bra pojkvän.

Enda gången hon berättade något mörkt. Var att hennes far hade passerat livet på grund av knark. Om jag minns rätt var hon ett barn när det hände.

Tiden gick och hon dumpade mig för någon annan. Det var inte så konstigt egentligen, vi gjorde ju inget spännande direkt. Inga utflykter eller någonting.

Men hon som la till mig på det där chatt-sida, skrev till mig om att den nya pojkvännen inte var bra för henne och att jag MÅSTE ta tillbaka henne. Hon lät desperat vill jag minnas.

Men jag gjorde inget som helst steg för att försöka ta tillbaka henne. Jag var alldeles tillbakadragen och accepterade.

Någonstans här skall hon ha börjat med tobaksrökning och alkohol, kanske som vilken tonåring som helst. Det tog inte lång tid och hon började inleda ett förhållande med en tjugotvååring, när hon själv fortfarande var 14. Jag har inte direkt koll på allt egentligen. Men jag tror det var här hon började med narkotika. Och tjaa..Det var här som hon fortsatte med sin tragiska bana.

Om det var tack vare hennes pojkvänner eller problem i hemmet, vet jag ingenting om. Men idag får det mig att tänka på vad exakt hennes mamma och resten av släkten gjorde för att stötta henne.

Det var bara något år sedan som hon börjande helt plötsligt höra av sig till mig. Hon pratade fortfarande som om hon var fjorton. Det läskiga var att jag fick känslan av att hon trodde att livet fortfarande var som om vi var i tonåren. Ingenting om arbete, utbildning, framtid och ambitioner existerade. Jag fick den känslan, men kan självfallet ha fel.

Jag tänker fortfarande på henne ibland. Hon var faktiskt en väldigt skarp sinnad person med mycket bred ordförråd, som hon fortfarande har det i sig. Jag tror faktiskt att hon hade kunnat komma långt om hon bara inte förstörde hjärnan med narkotika.

Jag vet inte, men jag tror hon har slutat med narkotika, men jag är inte säkert. Skulle hjärnan kunna reparera sig och fortsätta utvecklas? Hon är tjugotre.

Jag tycker så synd om henne.

Vad tror ni egentligen som gjorde att hon gick in i en helt annan bana i livet?

Hon sa själv en gång att hon aldrig förstod varför människor dricker alkohol för att ha kul. Hon sa dessutom att hon definitivt inte förstod varför folk började använda narkotika. Hon lät som en typiskt person som aldrig skulle börja hålla på med tobak, alkohol och definitivt inte narkotika.

Hon hade själv åsikter om alkohol, tobak och narkotika.

Det känns så otroligt sorgligt alltihopa.