panik!!!!! vad gör jag?

över 90 visningar men ingen som har några vettiga förslag? hur jag ska tänka? vad som är bäst? känns som det handlar om pest eller kolera just nu

Känns som det är bättre att göra en abort och må dåligt ett tag än att behålla och må dåligt längre så det påverkar det barnet no redan har, men det är ju bara min enkla åsikt. Ingen kan bestämma åt dig, tycker bara om man mår så dåligt att man bara ligger i sängen och gråter så är det nog det bästa valet

Lycka till

Gå och prata med någon så du får hjälp med vad som ör rätt beslut.

Jag tycker att du ska ringa imorgon och be om en samtalskontakt akut så du kan prata igenom detta.

En abort är inget att ta lätt på.

Stor kram till dig i denna svåra stund.

jag har tid i morgon för en tablett som avslutar graviditeten och sedan ska jag dit på torsdag och föda ut den. men hjärtat skriker nej!!! Hur klarar man detta?

Du måste be om att få prata med en kurator. Ditt beslut är oåterkalleligt, du måste vara säker och trygg i beslutet.

Förstår att det känns jobbigt för dig, men vill du verkligen inte ha fler barn är detta det enda rätta. Har du någon psykolog som du går hos nu som du har förtroende för? Kanske kan du lyfta detta med den kontakten i så fall. Sök stöd hos din familj också. 

känns inte som jag hinner prata med någon? kl 10 i morgon är det ju försent...

nej, vi har pratat om fler barn och vi vill väl båda ha det men inte nu när det ser ut som det gör. samtidigt som jag känner att jag kanske kommer må ännu sämre efter detta? jag vet inte...

sambon verkar inte förstå riktigt hur ont detta gör, han säger bara att allt ordnar sig och fortsätter syssla med sitt. jag har ingen psykolog. har bara en läsarkontakt ang mediciner.

Enkelt. Du går dit och säger "hej. Jag behöver prata med en kurator först, tack" Sen går du inte därifrån innan du fått en (snabb) tid hos en kurator.

Hej,

Jag tycker du ska be om att få tala med en kurator INNAN aborten. Det kan ordnas snabbt. Som du känner nu, gör inte aborten imorgon. Det finns tid ännu.

Sedan så hoppas jag du får adekvat hjälp för din depression. Har du ingen kurator kontakt sedan innan? Det bör du ha.

Och, glöm inte bort att kontrollera sådant som kan ställa till en depression ännu mer. B 12 brist, folat, ferrit, järn, ka och na. En förlossningsdepression som sitter i hårt ännu efter 18 månader KAN bero på att det finns brister. Inte ovanligt med järnbrist både under en graviditet och efter. Och det kan verkligen spä på en depression. Så kolla det.

Några frågor.. Var din förra grav eller fl traumatiska? Vet du själv varför du fick en förlossningsdepression? Och hur var ditt psykiska mående innan detta? Klarar du av att ta hand om ditt barn du har nu och får du hjälp och stöd av barnets far?

Har som sagt varit där du är nu, och med facit på hand var det rätta för oss att behålla tvåan. Det var hon som fick mig "in på banan" igen efter allt kaos med första barnet. Fl med ettan var ett av mitt livs största trauman. Mådde fruktansvärt när jag 15 mån senare blev oplanerat gravid. Hade min partners fulla stöd och kände mig ändå "klar" i huvudet. Slutkörd psykiskt men kände ändå att jag skulle klara av ett barn till (trots att jag var rädd att det skulle bli som med första barnet). Kontaktade omgående en psykolog och med hennes hjälp och stöd kom jag själv fram till beslutet att behålla. Hade i grunden inga psykiska besvär, endast depression efter den första fl och denna bearbetade jag hos psykologen hela graviditeten med tvåan och även en tid efter fl.

Efter att tvåan föddes vände mitt mående. Har sedan dess tagit mig uppåt sakta men säkert. Om jag hade tvivlat på att mitt psyke skulle hålla två barn hade jag nog valt abort. Eller om min partner inte stått så stadigt vid min sida som han gjorde.

Har du möjlighet att flytta fram aborten några dagar så du hinner prata igenom det med någon proffessionell? Det är svårt att ta så stora beslut ensam när man känner sig bräcklig och tudelad.

exakt så här jag tänkt att kanske om jag får hjälp under grav så fixar allt sig! jag har ingen kurator eller psykolog att prata med, när jag kom hem från akutpsyk har det enbart varit telefonsamtal med olika läkare för att testa olika mediciner.

inget med graviditeten eller förlossningen var svår men däremot hände en traumatisk sak familjen 10 dagar innan jag födde om det kan ha betydelse? jag vet inte varför jag fick fl dep. jag brukar alltid vara glad och positiv.

jag fixar vår son själv, gråter när han sover eller är på förskolan sen tar jag mig i kragen och tvingar mig vara en bra mamma! men vet inte om jag skulle fixa en till..

tack! jag ligger lågt i järn och har gjort sedan förra graviditeten, nu när jag var på sjukhuset låg jag under 90 och om jag minns rätt ska man väl ligga på över 115? kanske har det ngt med det att göra?

Oj. Det ska fixas till! Där har du absolut en orsak till depressions symptom (och en hel del till som andningsproblem, hjärtklappning, trötthet, utmattning). Du ligger såpass lågt i hb att vi inte endast talar o järnbrist mer, utan järnbrist anemi.

Du borde antagligen få järn dropp. Men även med järntabletter kommer du sakta men säkert få upp värdena.

Börja med att gå till läkaren IDAG! Skriv ner dessa värden (som du behöver kolla): Blodbilden, ferrit, TrF, Fe, B12, folat, D-vit (även Tsh,t4 kan vara bra att kontrollera, eftersom obalans kan ge anemi).

Troligtvis beror anemin på din förra graviditet, och amningen. Båda kan ge järnbrist.
Hb ska ligga över 117. Men dom flesta ligger runt 130. Det är väldigt individuellt om vilket hb som är ditt "rätta hb". Det kommer du märka när anemin fixas till.

Ferrit är det viktigaste värdet. Det visar hur ditt förråd av järn i kroppen ser ut. Det är nästan alltid tömt när hb börjar sjunka. Först använder kroppen upp lagren du har för att bilda hemoglobin. Och när det inte finns mer järn att ta av, då börjar hb sjunka och järnbristen blir till anemi. Dom flesta mår dåligt redan när förråden börjar tömmas, och vid anemi är man nästan utslagen fysiskt och psykist.

Så iväg med dig idag och kontrollera dessa värden. Och när du får svaren så bör läkaren försöka hitta källan till anemin. Men direkt efter att du tagit proverna, så går du till apoteket och köper järntabletter. Det ska vara Fe++ (inte Fe+++). Dom kommer i 100mg tabletter, och du kan ta 2 per dag (olika tillfällen) i någon månad, och sedan efter det 1 per dag i 6 månader till (minst). 

Du kommer märka en skillnad i ditt mående ganska snabbt. För först stiger hb, och det ger mycket ork tillbaka. Sedan när hb nått sitt ideal (1-2 månader), så börjar förråden (ferrit) stiga.

Det här är garanterat en orsak till ditt mående. är verkligen för jävligt att läkarna skrivit ut depressionsmedicin utan att först korrigera din anemi! Alla läkare bör känna till att anemi ger depression.

Skjut upp din abort, och korrigera först det här. Olyckligt skulle ju vara om du gör en abort som du inte vill, pga av ditt ruskiga mående...och det enkelt kunde rättas till.

Läs på om järnbristanemi (googla järnbristanemi symptom), och se hur mycket som stämmer in på dig.

Alltså har dom verkligen inte åtgärdat ett hb under 90? Bara skrivit ut dig? Då tycker jag du ska göra en anmälan också. Det är ett hb som kräver åtgärder. Vid 80 brukar man ge blod. Vid 85-115 ska det vara järndropp. Hb över 115 (men i lägre kanten och lågt ferrit kan åtgärdas med tabletter). 

Men att inte är göra något är inte okej. Och orsaken till anemin ska alltid utredas. Anemi är (oftast) inte en sjukdom i sig, utan ett symptom. Och man behöver ta reda på varför du fått anemi.