• sairda

    Extremt blyg 2 åring

    Hej, jag söker lite ja, vad ska man kalla det, erfarenheter/tips/råd av andra som haft barn som är väldigt blyga och rädda för nya människor, alltså att dom panikgråter/gråter och klamrar sig fast vid en och absolut inte tittar på personen. Pga läget där vi bor och andra faktorer har inte min son så stor vana av att umgås med människor, klart han är bland människor och mina kompisar hälsar på osv men inte så många ändå. Mest är det mina föräldrar och en vän. Han har inte börjat dagis än och gruvar mig över hur det ska gå. Finns inte heller nån öppen förskola eller barngrupp här att gå till.

    Det är verkligen jätte jobbigt att se hur han reagerar om folk kommer för nära eller typ mina farbröder eller fastrar kommer och hälsar på då vi är hos mina föräldrar och han är vettskrämd. På håll går det bra och han säger hej till personer i affären och så men direkt om personen söker ögonkontakt och pratar till honom först början han gråta eller vänder sig bort så långt det går ( inte alltid, men händer tex då han sitter i kundvagnen )

    här om dagen stod vi i kö och en man med långt hår och skägg ställde sig väldigt nära honom, han börja ju såklart panikgråta och ställde si upp i kundvagnen och klamrade sig fast vid mig och vägrade nästan släppa taget då jag skulle ha in honom i bilen.. så jobbiga sotuationer :/

  • Svar på tråden Extremt blyg 2 åring
  • Rudbeckius

    Min dotter var sådan. Ta det bara lugnt. Umgås med andra men gör ingen stor sak av det. Hon var fortsatt blyg 2-3 år. Sedan var hon som andra barn.

    Jag gick t o m till doktorn som berättade att det var normalt, ofta genetiskt betingat (minns mig själv som extremt blyg 2-6 år och inte särskilt social förrän puberteten) och att jag bara vänligt kunde guida henne och visa föredöme socialt.

    Jag läste på Internet, massor av oroliga föäldrar över hela världen...

  • sairda
    Rudbeckius skrev 2018-05-24 06:34:46 följande:

    Min dotter var sådan. Ta det bara lugnt. Umgås med andra men gör ingen stor sak av det. Hon var fortsatt blyg 2-3 år. Sedan var hon som andra barn.

    Jag gick t o m till doktorn som berättade att det var normalt, ofta genetiskt betingat (minns mig själv som extremt blyg 2-6 år och inte särskilt social förrän puberteten) och att jag bara vänligt kunde guida henne och visa föredöme socialt.

    Jag läste på Internet, massor av oroliga föäldrar över hela världen...


    Ja det är väl bara så, man får helt enkelt bara vänta och se hur det utvecklar sig, men svårt somsagt då jag bara umgås med några :/ nästa helg är vi, min mamma och pappa bjudna till mina kusiners examensfest och är osäker om vi kan gå dit, det blir så mycket folk på en gång ( på pappas sida, han har 10 syskon som har vuxna barn som kanske kommer plus alla andra dom bjudit ) får se men tror det blir lite mycket på en gång, man vill ju bara hjälpa dem men det får ta så länge de tar liksom :/
  • Anonym (Känner igen)

    Min dotter var så, hennes yngre kusin på 2,5 är likadan just nu. Ett tips är att om möjligt be personerna ni träffar att inte ta någon notis om dottern. Alltså i princip låtsas som att hon inte är där. På så sätt får hon chans att observera och känna in miljön i lugn och ro.

    Vid 3-4 år började min dotter utmana sig själv och ta kontakt, jag upplevde att hon då började få lite mer ?koll på läget?. Nu är hon 5 och när jag berättar för människor att hon var som sin kusin för några år sen är det ingen som tror mig då hon är väldigt social och inte alls blyg längre så det kam svänga fort även om det förstås är individuellt.

Svar på tråden Extremt blyg 2 åring