Jag känner igen mig i det du skriver. Jag var rädd för graviditet, utseendeförändringar, förlossningen samt livet med ett barn. Hade därför bestämt mig för att förbli barnfri/barnlös. Men trots alla dessa farhågor valde jag till sist att gå igenom allt vid 38 års ålder. Hade tur med min graviditet med ganska få problem. Mådde inte ens illa. Kände mig till och med vackrare än någonsin eftersom jag bara fick en mage utan viktuppgång på resten av kroppen. Slapp bristningar (smörjde magen 2ggr dagligen, men vissa påstår att det inte hjälper). Tyckte dock att det var jobbigt att utesluta så mycket i livet under graviditeten. För mig som alltid varit livsnjutare var det kämpigt att undvika all den mat jag åt i stort sett dagligen innan, att inte ens kunna ta en drink/öl på uteserveringen/tillställningen, undvika nikotin, ej få ta Ipren för huvudvärk som jag har ibland. För många är dessa saker en rad bagateller, men för mig var det en förändring som var så pass stor att livet blev grått och tråkigt, speciellt till en början.
Min förlossningsskräck gjorde att jag fick planerat snitt. Var dock tvungen att bråka mig till att få det godkänt redan i v13 (det är tyvärr vanligtvis omöjligt att godkännas innan v22 & efter lång utredning). Det gäller att vara påläst och påstridig, då kan det gå.
Snittet gick bra och jag kunde åka hem efter 1,5 dygn.
Jag valde att inte amma då jag ville att jag och sambon skulle få samma anknytning till barnet. Att ha begränsad rörelsefrihet pga amning skulle gett mig fängelsekänsla och det gynnar knappast ett barn pga hur frustrerad jag skulle varit.
Trots alla kontroversiella tankar och beslut så har allt gått extremt bra. Alla som träffar vår son som nu är 2,5 år har hela tiden påpekat hur trygg han är som person.
Visst, min mage och mina bröst innehar kanske inte exakt samma fasthet som tidigare då jag inte tränat efteråt, men det är ingen enorm skillnad. Har platt mage och brösten tog inte jättestor skada då amning uteblev. Ser heller inte ut som en sönderstressad mamma med grava sömnproblem. Jag och min sambo var fast beslutna att lära vår son rutiner som funkar för hela familjen, och det har gjort att vårat liv vi hade innan barn inte helt behöver uteslutas. Självklart kanske inte det går lika smidigt för alla, men vill ändå ge bilden av ett barn inte behöver förändra livet mer än vad man bestämmer sig för (+ lite tur)????
