Missade drömhuset, IGEN :(

Jag förstår dina känslor, men att missunna dem rätten att köpa för att deras barn inte är skolbarn än känns bara elakt. De är mer förutseende än er helt enkelt och vill slippa flytta om några år när även deras barn behöver gå själv till skolan.

Att man är besviken är en sak, men att hävda att ni borde ha företräde till huset är ju bara knäppt. Deras barn blir väl också skolbarn så småningom. De vill väl också slippa den trafikerade vägen o s v.

Ni får väl sörja en tid och sedan ta nya tag som med all annat i livet. För andra kanske inte ett hus är någon big deal. 

För oss är det svårt nog att hitta något överhuvudtaget, då det mest finns snordyra villor om inte tösen ska behöva byta skola. Risken är att barnen kommer få gå på två olika skolor på drygt 1 kms avstånd, åt två skilda håll p g a att vi bor 2 eller 4 hus fel. Så allt är relativt.

Det var väl drömhuset till de som vann budgivningen också och de hade dessutom råd med huset.

Att de ännu onte har skolbarn är irrelevant då husköpt inte har krav att man ska ha skolbarn.

Utvidga ert område. Om det är svårt att hitta där ni bor så får ni söka på andra ställen också. Ni *måste* ju inte flytta bara för att ni tittar runt lite mer, men det kan ge andra perspektiv, och kanske hittar ni ett annat drömboende?

Jag förstår att det är jätteledsamt och tillåt dig att sörja huset ett litet tag. Men sedan får ni nog kavla upp ärmarna, säga "Okej, det blev inte detta huset. Nu letar vi vidare." Jag tror inte det är bra att stanna i de negativa känslorna för länge, inte för att ni inte har rätt att ha dem, för det har ni, men de kommer inte hjälpa er.
Ni förlorade huset, ni kommer aldrig att bo där hur ledsna ni än är. Så - dags att ta nya tag. Ge dig själv en viss tid att sörja huset, en vecka, två eller en månad. Sen dags för nya drömmar!

Det finns 2 bra skolor till i vårt samhälle, jag vet att detta par tittat på hus även i de andra skolområdena. Jag skriver inte att jag missunnar dem huset, jag skriver att jag ville ha det.

Av olika anledningar vill jag verkligen inte byta skola på mitt barn, ingen av dem är sådana att de skulle påverka någon annans skolval (läge, säkerhet, kvalitet på utbildningen) och det gör det väkdigt svårt att utvidga sökområden. Jag har gått med på att titta på hus i sambons uppväxtområde, låt oss kalla det en kompromiss och ett sätt att få tyst på alla som precis som ni klagar på att vi hållit fast vid vårt skolområde, men även sambon som växt upp där höll med om att det kändes fel.

Prisläget här är ett av de högsta i landet förutom huvdstadsregionen, så det är väldigt svårt att hitta något bra till ett acceptabelt pris. Vill gråta när jag tittar på hemnet och ser vad vi skulle få för våra pengar i andra delar av landet. Men inget att haka upp sig på då flytt är omöjligt (den äldsta har jag delad vårdnad om och pappan godkänner inte en flytt av barnet även om de bara ses varannan (lång)helg).

Sen har vi som krav att det är enplanshus då jag har idrottsskador i mina fotleder och sambon har krossat sina fötter i en arbetsolycka för några år sedan, så på sikt kommer vi båda att få problem med trappor (jag hade extrema problem då jag ammade den yngsta, innan det tittade vi även på flerplan). Tyvärr är enplanshus inte väldigt vanligt då bostadsområdena kräver 1,5-2 våningshus, vilket är en stor orsak till att vi inte övervägt att bygga.

Låter som ni ska lägga huskoparplanerna på is ett år till och spara ihop mer pengar. Ni har helt enklet inte råd idag att kopa det sorts hus ni vill ha, i det område ni vill bo i.

Vi hade råd. Men inte med en prisökning på 29% vid budgivningen. Banken backade på högre lån inte pga av våra inkomster utan pga det låga utgångspriset som gjorde att de inte visste vad de skulle värdera huset till. I höstas fick vi löjligt nog ett högre lånelöfte på samma hus, för att det var högre utgångspris.

Oj så bara för att deras barn inte går i skolan än så har dom enligt dig inte rätt att köpa huset?! Dom ska "tänka på er" varför? Hade jag aldrig gjort. Man är sig själ närmast. Livet är så. Ni har inte dom pengarna det krävs för detta hus uppenbarligen. Fler som tycker om det. Antingen fixar ni så ni kan lägga mer pengar ev nästa gång eller så får ni släppa det.

Sånt är livet. Vad ska jag säga. Dom har såklart exakt samma rätt att köpa drömhuset som ni har bekanta eller inte. Skolbarn eller inte. Varför ska dom lämna företräde till er menar du? Hade ni gjort detsamma för någon annan bekant som kanske ansåg att dom hade mer rätt till huset? Tror inte ni skulle det.

ja tyvärr men det enda man kan säga är ju att sånt är livet. OCH att livet går vidare. Plattityder, javisst men hur skulle det annars fungera? Det går ju vidare. just nu går allt vidare utom du och det är därför du inte mår bra. 

Vi letade också hus i drygt 1 år, vi hade också specifika krav (det skulle vara stort då vi är 7 personer) och helst i ett visst område. Vi tittade på andra områden också men kom fram till att det blev för krångligt just med skolor osv) Då hade vi barn på 3 olika skolor och det var buss som gällde för del flesta av dem, så inte alls så nära som ni men ändå perfekt för oss. 
Vi tittade på mängder av hus och jag misströstade ibland, de flesta husen var för små för en familj med 5 barn och under en period kom verkligen inget ut som passade oss alls.
Till slut hittade vi "huset" och vi vann budgivningen, det blev lite dyrare än vi hade tänkt oss men vi hade råd ändå. Om vi nu inte hade vunnit utan det hade blivit som i ert fall, hade jag såklart blivit ledsen, MEN hade ändå inte fastnat där utan fortsätta leta leta leta. Det är inte mycket annat att göra, om man inte satsar på att köpa en tomt och bygga nytt. 

Det kommer att lösa sig. Jag är helt säker, men om du bara kan tänka dig detta enda hus i hela världen, så kommer det bli svårare. Det är nog det folk menar när de säger ni inte ska jämföra. Klart man  jämför, det går inte att komma ifrån. Men ditt sätt att skriva påminner lite om de trådar där någon har blivit dumpad och inte kan släppa exet och därmed inte heller då kan öppna ögonen för andra alternativ.