Från cysta till totalt apokalyps

Hej

Vet inte riktigt om jag varit med om samma men jag har lite erfarenhet av endo, missfall , cystor osv!

Beklagar att du fått information på detta vis, klantigt bemötande kan jag lugnt säga!

Vår resa ser ut så här:

Gift idag o sambo sedan många år. Alltid haft besvär med mensvärk men fått till mig att det hör till ! Började försöka bli gravida när jag var runt 31 -32 år kanske .

Tog nio månader men fick missfall tidigt. Fick mer bekymmer med smärta, sjukdomskänsla o magbesvär för varje månad o sökte hjälp på VC . Blev utredd på VC o mag o tarm samt gyn men hittade inget. Jag var dock övertygad att jag hade endo. Det gick nåt halvår till o jag sökte på nytt hjälp då smärtan började påverka mitt jobb mm. Blev då nekad titthållsop men gyn skickade mig vidare till rmc som är fertilitetskliniken på vårt sjukhus. Där sa man direkt att jag hade vätska i buken o mina övriga symtom gav indikation på endometrios.

Vi erbjöds ivf - då varje månadscykel med blödningar förvärrar endometriosen , så är det super viktigt att aldrig gå obehandlad !!!

Gjorde ivf långt protokoll med nedreglering som rek för endo. Hade absolut biverkningar men ingen smärta i jämförelse med den jag brukade ha. Första ivf blev jag gravid men fick ett MA i v 11. Blev en jobbig process med abort behandling o infektion. Andra ivf svarade inte min kropp på o det blev ett negativt resultat. Tredje ivf byte vi medicin till o det gick bra. Jag blev gravid o fick en son som just nu vilar här brevid.

Mellan mina behandlingar har jag ätit preventivmedel-minipiller eller provera för att inte tillåta endometriosen att växa någonting..

Vid andra ivf upptäckte man en choklad cysta på min hö äggstock den mätt typ 6 cm tror jag . I den storleken ska de opereras bort enligt mina läkare - dock skadas alltid äggstocken vid en op. Vill man bli gravid är det enligt min läkare önskvärt att vänta med att ta bort cystan till efter behandlingen är avslutad då man annars förlorar allt ägganlag i den äggstocken. Men denna rek kan ju ha med hur stor cystan är, för stor kanske måste bort innan ivf?

Nu på efter kontrollen efter förlossningen hade de svårigheter att hitta cystan , ev har den gått tillbaka? Dock ser min hö äggstock fullständigt missbildad ut sannolikt pga sammanväxningar o att jag burit en graviditet. Vill vi ha fler barn så har vi embryon i frysen att sätta in för jag kommer aldrig gå obehandlad igen o riskera att förvärra min endo ytterligare.

Vår resa från egen kämpande med missfall till utredning o nya graviditeter, förlossning o bebis har tagit drygt 5 år!

Hade jag varit dig hade jag kontaktat sjukhuset igen o bett om ett nytt möte, förklarat att du fått varierad information o att sista mötet blev en chock som du behöver stöd i. Dels emotionellt men också få utökad fakta. Alla fertilitetskliniken har bra kuratorer som läkarna kan hänvisa dig till också. Hälsa o sjukdom likväl som fertilitet o missfall sätter självklart spår i en psykiska mående. Viktigt att få bra med information o ha en god relation till läkarna o övriga professioner, så du känner dig hörd o sedd!

Önskar dig lycka till

Stort tack för ditt svar! Vilken resa ni har gjort, helt otroligt. Jag är 32 nu och min pojkvän 43, vi har inte försökt särskilt länge men båda vill väldigt gärna ha barn. Och ja, jag känner mig minst sagt förvirrad av alla motstridiga besked jag fått. Min läkare har kontaktat privata gyn för utredning, de ska få titta på mig och bedöma om cystan bör tas bort före ivf. Den är ju ganska stor. Min svägerska råkade ut för ett utomkveds och vid operation drogs hennes ägganlag med vilket ledde till att hon och min bror fick göra ivf med donerade ägg. Hon har också endometrios och har haft stora besvär.

Nu har jag fått provera utskrivet för att nedreglera och sedan blir det sprutor och äggplock om jag nu har några bra ägg. Är just nu helt övertygad om att jag aldrig kommer bli gravid. Har det senaste året fått så många diagnoser, har både hjärtfel och skolios och detta har ingen upptäckt tidigare. Känner att det är bara ena kallduschen efter den andra och det har gjort mig ganska nedstämd. Är beredd att kämpa vidare, men ibland känns det ganska kört. Förhoppningsvis får vi förtur till utredning så att det kommer igång, och det känns ändå skönt att vara under uppsikt. Blev bara lite för mycket just nu :(

Förstår det!! Ens Hälsan tar ingen plats i livet förren sjukdom dyker upp ! Sjukdom och fertilitetsbehandlingar tar både fysiskt o psykiskt. Mitt råd är att fundera över vad som får dig att må bra i livet? Gillar du musik, dans, konst, film så utöva det - särskilt när du egentligen inte orkar. Försök att äta, träna, sova osv lagom mkt. Tillräckligt för att ge dig goda förutsättningar utan att lägga för mkt stress till sammanhanget. Men viktigast av allt- hitta människor att prata med detta om. För att bära tankarna o oron själv kan bli påfrestande. Jag ältade mkt själv o blev introvert o deppig i början men när det var klart att vi skulle köra ivf berättade vi för familjen, närmsta vännerna o min chef (då man ju också blir borta lite från jobbet. )Det höll oss stabila o mer välmående , folk vågade fråga hur vi mådde o vi kunde säga bra eller skitdåligt. Ingenting blev konstigt vilket var såååå skönt!