Jag gjorde en medicinsk abort i v.7 tidigare i april. Är inte speciellt smärttålig och valde att göra den på sjukhuset istället för hemma vilket jag är evigt tacksam över.
Jag tog de tre smärtstillande som man fick med i påsen innan, det var inte i närheten nog! Jag mådde så sjukt dåligt att jag var helt borta ca 1 tim efter att jag tagit de första fyra tabletterna, en sköterska gav mig något för att lugna ner magen och lätta på sammandragningarna (tror jag att hon sa, var som sagt helt borta pga smärtan). Vad än det var hjälpte väldigt mycket.
Då det gått 3 timmar och jag inte haft någon stor blödning än fick jag ta två till tabletter. Vid ungefär samma tillfälle bad jag om extra smärtstillande och fick då en liten dos morfin, vilket hjälpte (jag bad inte om något speciellt läkemedel, uttryckte bara att jag hade extremt mycket smärta). Var dock helt vimsig och hög i flera timmar efter det, men då jag fick klartecken att jag kunde åka hem så hade effekten försvunnit. Från att jag tog de första fyra tabletterna till att jag fick åka hem gick det 9 timmar.
Då jag vaknade nästa dag var alla graviditetsproblem borta, inget illamående, kunde äta igen, yrseln var minimal, brösten gjorde mindre ont. Hade lindriga kramper men en vanlig alvedon var nog mot det. Hade dock förväntat mig att symptomen skulle försvinna gradvis men det är väl olika för alla!
Det gör däremot extremt ont i själen. Jag trodde inte heller att jag hade kunnat ge ett barn det som det behöver just nu, men i efterhand så vet jag att det inte var sant. Nu vet jag ju inte din situation TS och det är ditt beslut, men snälla tänk igenom ditt beslut. En sen abort är mycket jobbigare än en tidig, både fysiskt och psykiskt. Jag var livrädd för att se fostret, känner sån väldig skam och ångest över det jag gjorde. Aborten var det värsta jag nånsin gått igenom och jag känner mig död inombords.
Lycka till och ta hand om dig.