3 åring med jobbiga tvångstankar och fixeringar

Låter som min son och han är autistisk.

Om inte ni föräldrar själva varit i kontakt med BVC så tycker jag att ni ska ringa och rådfråga där direkt. Det är alltid bättre än att informationen ska komma i andrahand.

Ett barn kan ha tvångstankar även utan autism. Men ni borde så klart genast prata med bvc för att få stöd. Jag blir lite ledsen när jag läser inlägget, tänk vilken ångest och frustration som ryms i barnet och du frågar om det är ok att säga till på skarpen... hur skulle det kunna leda till något bättre? Läs på om lågaffektivt bemötande.

Din man behöver lära sig att hantera sina känslor också.

Precis. Jag behåller alltid mitt lugn och vill hjälpa genom bekräfta osv medans mannen höjer rösten och säger sluta gnälla och förminskar hans känslor istället.

Har sagt åt han så många ggr att sluta med de men han anser han gör rätt

Då är det viktigt att han följer med till bvc/bup så han får höra av flera att han beter sig felaktigt. Det är svårt att ändra sina beteenden om man inte flrstår problematiken. (Jag funderar själv över mina barns pappa som bara häromveckan satt och sa på ett möre att han var en rätt lugn person, fast barnen klagar till mig att det alltid blir bråk på morgnarna...) Din man måste lära sig om hur tvångstankar funkar så han förstår vad som händer med ert barn. Att det inte handlar om trots utan att barnet är oförmöget att reagera på annat sätt än med gråt och förtvivlan.

Vår minste är nu 5 år och han har haft det klart häftigaste temperamentet. Han kan fortfarande bli hysterisk om något går fel eller om kläderna känns "knöliga". Men det är i mycket mindre omfattning nu, och periodvis är han glad som en lärka hela dagarna! ????

Han kommer vägra och är dessutom arg på mig som ringt bvc. Han säger det är pinsamt och att de inte finns nån lösning utan bara vänta ut och hoppas de går över.

Läser vad du beskrivit om barnet och hur han har det hemma och jag tänker gå direkt tilll källan, hur länge har din man förminskat er son, skrikit åt honom kritiserat han och tvingat han pressa bort sina känslor? Hur skötte din man om er son när han var spädbarn? Hur ser anknytningen ut?

Så fort jag hör ordet autism finns det nästan alltid våld i hemmet. Det behövs inte vara just slag, fysisk misdhandel, man kan vanvårda ditt barn emotionellt och psykiskt och det är precis lika farligt som fysiska slag, faktiskt värre för ord försvinner inte, ens minne av ens föräldrar sätt att lyssna eller ignorera dig försvinner inte.