• Anonym (Arg & väldigt ledsen)

    Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet

    Jag kan inte hjälpa att jag känner mig oförskämd, samtidigt som jag säger åt mig själv att jag har nog kanske ändå rätten att vara arg och mycket besviken på min mamma.

    Jag har varit borta och jobbat i ca en månad. Jag jobbade i en annan stad, så jag stannade kvar hos en bekant i en månad.

    När jag kommer hem, så märker jag att mitt rum har möblerats om. Jag blev så himla besviken på min mor, som beter sig precis som hon vill och gör som hon vill. Utan någon som helst förvarning. När jag konfronterade henne, så menade hon att hon BARA städande mitt rum. Jag förstår inte alls hur hon kan ljuga och till och med säga ordet ''Bara'' när hon i själva verket gjort massa andra saker i mitt rum. Jag kände att jag inte får någon respekt ifrån henne, och så har det i princip alltid sett ut.

    Jag blev så himla besviken, arg och ledsen. Att jag endast stannade kvar över natten och sedan åkte jag iväg till en kompis i en annan stad.

    Jag har ingen aning om jag är oförskämd eller om jag faktiskt har rätten att känna så som jag gör.

    Jag kom nu senare på i efterhand att vissa saker i rummet inte fanns i rummet. Inte i garderoben och ingenstans i rummet fanns de. Jag hade sytt en enda stor docka och hade det i mitt rum. Det kanske låter fjantigt, men den dockan har en vis betydelse för mig.

    Nu tänker jag för mig själv att min mor förmodligen stoppat ned den i förrådet. Det är en stor docka, och jag har en äldre bror som inte har någon respekt för mig alls. Så jag kan inte hjälpa att få tanken att min bror skulle även pilla på dockan, den är stor men också ömtålig. I och med att den är syd förhand, och jag har inte särskilt stora kunskaper om att sy egentligen. Så om min bror skulle av misstag ha sönder dockan, skulle både min mor och bror reagera i något stil med: ''Jaha'', och sedan bara slänga dockan.

    Så har det ändå i princip alltid sett ut i mitt liv.

    Så nu känner jag både oro, besviken och ännu mer arg på min mor. Varför låter hon bara inte mig vara. Varför möblera om mitt rum och stoppa ner saker någon annanstans som tillhör mig.

    Har jag rätten att känna mig arg?

    Jag känner mig så besviken.

    Det här låter töntigt. Men jag har fått nog av min brors nyfikenhet i kombination av respektlöshet. Så om han skulle göra någonting emot dockan, har jag rätten att anmäla det?

    För jag känner verkligen att jag inte vill stå ut mer.

    Jag har stått i bostadskö länge, så snart är det ändå dags för mig att flytta hemifrån.

    Tack för era svar!

  • Svar på tråden Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Salmiakk skrev 2018-04-07 22:03:48 följande:

    Anmäla att dockan är i förrådet??

    Jisses.... flytta om det är så farligt!


    Nu har jag kanske varit otydlig. Jag syftade på om det händer någonting med dockan. .

    Men du missade även hela poängen av trådens centrala inlägg.
  • Långbenopluto
    Anonym (Arg & väldigt ledsen) skrev 2018-04-07 22:06:10 följande:
    Nu har jag kanske varit otydlig. Jag syftade på om det händer någonting med dockan. .

    Men du missade även hela poängen av trådens centrala inlägg.
    Det skulle vara rätt så spännande att se polisernas ansikten när du anmäler att nåt har "hänt" med dockan av din mamma

    Och JO, jag förstod din tråd, du vill vara egen person, men det går inte när man bor hemma, alltså måste du flytta istället för att gnälla, och det svarade jag. 
  • sebbe420

    Du har självklart rätt att vara besviken och arg. Ditt rum har möblerats om, som om du redan hade flyttat ut, och det saknas grejer. Har du inte frågat om dockan än?? Kräv att få veta var den är.. Hoppas du kan flytta därifrån snart.

  • sebbe420
    Salmiakk skrev 2018-04-07 22:09:28 följande:
    Det skulle vara rätt så spännande att se polisernas ansikten när du anmäler att nåt har "hänt" med dockan av din mamma

    Och JO, jag förstod din tråd, du vill vara egen person, men det går inte när man bor hemma, alltså måste du flytta istället för att gnälla, och det svarade jag. 
    Tror du också egentligen håller med om att man borde kunna förvänta sig att ens rum och prylar behandlas med lite mer respekt än så där. Om TS varit 14 år, hade ditt svar sett likadant ut då? Bara att flytta ju...?
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    sebbe420 skrev 2018-04-07 22:54:55 följande:

    Du har självklart rätt att vara besviken och arg. Ditt rum har möblerats om, som om du redan hade flyttat ut, och det saknas grejer. Har du inte frågat om dockan än?? Kräv att få veta var den är.. Hoppas du kan flytta därifrån snart.


    När jag gick hemifrån, så berättade jag om min stora besvikelse och min mamma reagerade med att hon inte gjort något som helst fel. Vilket egentligen är fullkomligt normalt ifrån hennes sida. Ingen som helst ursäkter, dålig samvete eller inse av andras människors känslor.

    Vilket det gjorde min ännu mer sur.

    Jag kom faktiskt på dockan, när jag redan kom hem till min kompis. Jag försökte ringa min mor, men hon klickade mig vid två tillfällen som jag försökt ringa henne.

    Sedan skickade jag några SMS. Om var min docka var någonstans. Sedan ett par SMS till om hur jag känner mig efter hennes agerade och även ställde frågor över hur hon kan vara så respektlös mot andra människor och hur hon ständigt kan hela tiden ljuga.

    Men det har varit alldeles tyst ifrån hennes sida.

    Jag skall försöka ringa henne imorgon. Dockan låg inte i mitt rum, så hon har antagligen lagt den i förrådet. Vilket jag finner en oro för. Eftersom förrådet är smutsigt och äckligt. Och det är ingen docka som man kan lägga i tvätten. Den är alldeles för stor och dessutom mycket ömtålig. Jag är inte så bra på att sy. Och det är inte ''bara'' och göra en ny docka. Eftersom den dockan har en vis betydelse för mig av en mycket särskilt anledning.

    Jag känner mig oroad, arg, besviken och mycket ledsen. Jag vet att det låter fjantigt. Men dockan är bara en av problemen.

    Det skall också tilläggas att det har alltid sett ut såhär i min familj emot mig. Det kanske är därför jag är extra känslig för hennes agerade?

    Det har trots allt hållit på i princip samma stil i hela min uppväxt.
  • Frontline

    Kan fan inte bestämma mig för om du är en vuxen person eller ett blöjbarn..
    Har du varit borta i 1 månad sen kommer hem och gnäller över en jävla docka då vet i fan om du inte var borta för tidigt..


    Simsalabim trosorna försvinn :)
  • Anonym (Arg & väldigt ledsen)
    Frontline skrev 2018-04-08 01:32:59 följande:

    Kan fan inte bestämma mig för om du är en vuxen person eller ett blöjbarn..
    Har du varit borta i 1 månad sen kommer hem och gnäller över en jävla docka då vet i fan om du inte var borta för tidigt..


    Det är ingen ''docka'', ''docka'' så..Nej..DET ÄR HÖR TILL EN KONSTPROJEKT..

    Sen är det inte så att dockan är centralt. Utan det handlar om möbleringen i mitt rum och rotades, flyttades och saker som försvunnit.

    Jag har till och med understrukit om att dockan har en vis betydelse, så det är ingen ''docka'' på det sättet som en gosefilt eller liknade. Det hör mer till ett konstnärlig ägodel.
  • Frontline
    Anonym (Arg & väldigt ledsen) skrev 2018-04-08 01:42:54 följande:
    Det är ingen ''docka'', ''docka'' så..Nej..DET ÄR HÖR TILL EN KONSTPROJEKT..

    Sen är det inte så att dockan är centralt. Utan det handlar om möbleringen i mitt rum och rotades, flyttades och saker som försvunnit.

    Jag har till och med understrukit om att dockan har en vis betydelse, så det är ingen ''docka'' på det sättet som en gosefilt eller liknade. Det hör mer till ett konstnärlig ägodel.

    Formulerar om mitt svar..

    Kan fan inte bestämma om du är vuxen eller ett blöjbarn..
    Har du varit borta en längre tid så gör väl dina föräldrar vad dom vill med ditt rum..


    Hur gammal är du?


    Jag flyttade ut när jag var 16 år och har klarat mig sen dess, pappa gjorde då om mitt rum till ett hobbyrum där han målar tavlor och snickerier..
    Kom jag hem fick jag ett gästrum och inte fan vart jag skadad för det..
    Så här 30 år senare mår jag fortfarande bra och har eget hus och familj..


    Simsalabim trosorna försvinn :)
  • huskur

    Du beskriver ett mönster av respektlöshet i form av gränsöverskridande, och frågar om du har rätt till dina känslor. Men känslor är som de är, varken rätt eller fel. De bara ÄR.

    Däremot har du behov av att försvara dina gränser, så därav vreden (som talar om för dig att något är viktigt för dig att försvara). Men det är inte att förvänta sig att din mamma plötsligt skall förändra beteende om hon inte har sett något fel i det tidigare.

    En möjlighet skulle kunna vara att passa på att prata med henne om det på ett lugnt sätt vid ett tillfälle när ni båda är lugna. För att tala om hur du känner när hon gör det hon gör. Bara så. Så får det sjunka in. I bästa fall kan hon nog byta inställning längre fram, om det alls är möjligt för henne.

    I värsta fall kan du kanske flytta till ett inneboenderum i väntan på egen lägenhet?

Svar på tråden Har jag rätten att vara arg? - Möblerad om mitt rum och saker misstänkt lagt i förrådet