Tredje ”kemiska graviditet” på 7 månader, vad är det som är fel?

Hade två kemiska graviditeter/tidiga missfall i höstas. Ena i slutet av augusti/början av september, andra i början av november. Har försökt över 1.5 år och detta är enda resultatet.Båda dessa graviditeterna var från ivf. Vet inte vad som är fel, äggen såg bra ut, spermierna såg bra ut (visserligen har de inte kollar dna fragmentering vilket inte syns i vanlig undersökning och kan öka risken för tidigt missfall...), embryona såg perfekta ut, hinnan såg perfekt ut, fick mediciner mot immunförsvaret och blodproppar (utifall att det skulle vara där problemet ligger) men nej det vill sig inte tydligen. För 3½ år sen, med mitt ex, blev jag gravid på första försöket och graviditeten var helt normal...  

Hur gammal är du? Åldern har ett finger med i spelet framförallt när det gäller oss kvinnor. Efter ca 35 minskar fertilitet och förutsättningar för en lyckad graviditet. Hoppas att du får hjälp snart. Kram

Just nu är jag inne på mitt tredje missfall med så kallade kemiska grav!

Känner mig så ledsen och ensam, vet inte vem jag ska prata med! Har självklart min man men vill inte sitta och älta och han vågar inte riktigt säga något för då bryter jag ihop, ingen av oss vågar bli glad när jag har plussat eftersom det slutar alltid med MF!

Finns det fler där ut som har varit med om detta?

Jag har sedan tidigare förhållande 2 helt underbara killar på 8 och 7 år min nuvarande man har en tonårs dotter sedan ett tidigare förhållande!

Jag och min man har haft oskyddat i 2 år och nu de senaste 7 månaderna så har vi haft 3 missfall runt v4-5 så det verkar som det går fast ändå inte!

Vi ska på vår första utredning i slutet av April men inte för missfallen eftersom de tydligen e kemiska grav utan för att vi har försökt i 2 år. Känner mig livrädd för vårt första samtal på ivf, Detta tar på mitt psyke hur ska man orka? Ska man kanske bara inse att det inte är meningen?

Vore så skönt att få prata av sig med fler där ute kanske någon som har en solskens berättelse?

Just nu är jag inne på mitt tredje missfall med så kallade kemiska grav!

Känner mig så ledsen och ensam, vet inte vem jag ska prata med! Har självklart min man men vill inte sitta och älta och han vågar inte riktigt säga något för då bryter jag ihop, ingen av oss vågar bli glad när jag har plussat eftersom det slutar alltid med MF!

Finns det fler där ut som har varit med om detta?

Jag har sedan tidigare förhållande 2 helt underbara killar på 8 och 7 år min nuvarande man har en tonårs dotter sedan ett tidigare förhållande!

Jag och min man har haft oskyddat i 2 år och nu de senaste 7 månaderna så har vi haft 3 missfall runt v4-5 så det verkar som det går fast ändå inte!

Vi ska på vår första utredning i slutet av April men inte för missfallen eftersom de tydligen e kemiska grav utan för att vi har försökt i 2 år. Känner mig livrädd för vårt första samtal på ivf, Detta tar på mitt psyke hur ska man orka? Ska man kanske bara inse att det inte är meningen?

Vore så skönt att få prata av sig med fler där ute kanske någon som har en solskens berättelse?