Bonusdotter som visar mycket ilska

Hej! Har tre bonusbarn varav den ena, en 11 åring not väldigt arg på mig och uttrycker sig på ett sätt som gör mig ledsen.

Som idag så ville hon ha snabbmakaroner när jag precis skulle ställa mig och koka pasta till resterna från igår.

Jag sa nej till det eftersom vi skulle äta. Pappan stöttade mitt beslut (jobbade hemifrån).

Hon blev jättearg på honom och skrek och hade sig, bla "du lyssnar alltid på henne"

Sen fick jag sms efter sms om att jag var taskig. Emoji s som räcker finger, "jag hatar dig", du förstör mitt liv "

Till saken hör att vi från början hade en jättefin relation men ju närmre vi kom varandra desto bättre blev dessa utbrott mot mig.

Jag har försökt att ta det lugnt. Hon är ett barn, som är ledset och som saknar sin mamma (pappan har ensam vårdnad pga ett missbruk), att barn trotsar de som älskar dom.

Jag har haft otaliga samtal med henne. Pappan har pratat om henne att det inte är okej.

Jag har tagit det gång på gång på gång, men känner mig nu så fruktansvärt ledsen över detta. Jag vet inte hur länge jag står ut faktiskt om inte det vänder.

Är det helt normalt att man tilltalar vuxna på det sättet med tex fuck you och andra okvädesord?

Pappan förstår inte att jag kan ta det så hårt men faktum är att jag älskar inte det här barnet helt villkorslöst. Det kanske är fel och hemskt? Men så är det för mig iaf och hon knäcker mig ju nu.

Iaf ville hon inte äta middag om inte jag fick ifrån...

Hjälp...

Hej! Har tre bonusbarn varav den ena, en 11 åring not väldigt arg på mig och uttrycker sig på ett sätt som gör mig ledsen.

Som idag så ville hon ha snabbmakaroner när jag precis skulle ställa mig och koka pasta till resterna från igår.

Jag sa nej till det eftersom vi skulle äta. Pappan stöttade mitt beslut (jobbade hemifrån).

Hon blev jättearg på honom och skrek och hade sig, bla "du lyssnar alltid på henne"

Sen fick jag sms efter sms om att jag var taskig. Emoji s som räcker finger, "jag hatar dig", du förstör mitt liv "

Till saken hör att vi från början hade en jättefin relation men ju närmre vi kom varandra desto bättre blev dessa utbrott mot mig.

Jag har försökt att ta det lugnt. Hon är ett barn, som är ledset och som saknar sin mamma (pappan har ensam vårdnad pga ett missbruk), att barn trotsar de som älskar dom.

Jag har haft otaliga samtal med henne. Pappan har pratat om henne att det inte är okej.

Jag har tagit det gång på gång på gång, men känner mig nu så fruktansvärt ledsen över detta. Jag vet inte hur länge jag står ut faktiskt om inte det vänder.

Är det helt normalt att man tilltalar vuxna på det sättet med tex fuck you och andra okvädesord?

Pappan förstår inte att jag kan ta det så hårt men faktum är att jag älskar inte det här barnet helt villkorslöst. Det kanske är fel och hemskt? Men så är det för mig iaf och hon knäcker mig ju nu.

Iaf ville hon inte äta middag om inte jag fick ifrån...

Hjälp...

Hej! Har tre bonusbarn varav den ena, en 11 åring not väldigt arg på mig och uttrycker sig på ett sätt som gör mig ledsen.

Som idag så ville hon ha snabbmakaroner när jag precis skulle ställa mig och koka pasta till resterna från igår.

Jag sa nej till det eftersom vi skulle äta. Pappan stöttade mitt beslut (jobbade hemifrån).

Hon blev jättearg på honom och skrek och hade sig, bla "du lyssnar alltid på henne"

Sen fick jag sms efter sms om att jag var taskig. Emoji s som räcker finger, "jag hatar dig", du förstör mitt liv "

Till saken hör att vi från början hade en jättefin relation men ju närmre vi kom varandra desto bättre blev dessa utbrott mot mig.

Jag har försökt att ta det lugnt. Hon är ett barn, som är ledset och som saknar sin mamma (pappan har ensam vårdnad pga ett missbruk), att barn trotsar de som älskar dom.

Jag har haft otaliga samtal med henne. Pappan har pratat om henne att det inte är okej.

Jag har tagit det gång på gång på gång, men känner mig nu så fruktansvärt ledsen över detta. Jag vet inte hur länge jag står ut faktiskt om inte det vänder.

Är det helt normalt att man tilltalar vuxna på det sättet med tex fuck you och andra okvädesord?

Pappan förstår inte att jag kan ta det så hårt men faktum är att jag älskar inte det här barnet helt villkorslöst. Det kanske är fel och hemskt? Men så är det för mig iaf och hon knäcker mig ju nu.

Iaf ville hon inte äta middag om inte jag fick ifrån...

Hjälp...

Har du egna barn? Det är nog lättare att inte ta det så personligt om man har haft egna barn att tampas med.

Hur ställer du dig till dina bonusbarn? Anser du att du ska vara bonusmamman? För man behöver ju inte ta den där mammarollen överhuvudtaget. Särskilt nu när din ork tryter så lär det ju misslyckas. Det är inte alls hemskt eller fel att du fullständigt realistiskt har konstaterat att din kärlek till hans barn inte är villkorslös. Tvärtom, mycket insiktsfullt. Du behöver ju faktiskt inte vara en "mamma" bara för att du har valt att bli tillsammans med hennes pappa. Tvärtom är det ganska konstigt att man ska ha en sån roll bara för att man har valt att bli tillsammans med en man som har barn.

Du och din man behöver väl lägga om era rutiner lite. Hans elvaåring kan inte komma till dig och be om snabbmakaroner. Vill hon ha något går hon till sin pappa. Du och pappan planerar maten med framförhållning. Är det nej till snabbmakaroner är det pappans beslut. Vill han göra snabbmakaroner till henne (eller lära henne hur man gör) så är det hans uppgift att utföra. Du har dina uppgifter och där ingår inte att laga extra maträtter till hans barn.

Det är ju beklagligt att deras egen mamma inte finns där men det är faktiskt inte så att du behöver fylla hennes skor heller och ta en roll som kanske inte passar nån av er. 

Vad gäller smsen kan du ju gå till henne och säga att har hon något att klaga på så kan hon ta det med sin pappa och tala om för henne att du kommer att blockera hennes nummer resten av kvällen eftersom du inte är intresserad/orkar ta sviterna av hennes dåliga humör. Sen blockerar du henne den kvällen. 

Jag tror du behöver ta ett steg tillbaka i den här konstellationen och inte ta på dig mer än du själv orkar. Det mår ni nog alla bättre av.

Öh man kan ju inte flytta ihop med ett barn och sedan strunta i att ha en relation med barnet, ignorera hen eller diktera villkoren för relationen. Det är ju barnmisshandel. I så fall är det ju mycket bättre om ts och sambon flyttar isär och lever som särbo tills situationen förbättras.

Vad menar du med strunta i att ha en relation? Ignorera? Diktera villkor? Hon har rätt att ta ett steg tillbaka, dra in pappan som har det faktiska ansvaret och att dra en gräns för barnet. Kärleken är ju som sagt inte villkorslös så hon har större chans att bibehålla en bra relation då. Hon har rätt till sina villkor. Eller är hon livegen?

Ja men hon kan ju inte lägga över ansvaret på en pappa som inte är där.

Har du egna barn? Det är nog lättare att inte ta det så personligt om man har haft egna barn att tampas med.
Hur ställer du dig till dina bonusbarn? Anser du att du ska vara bonusmamman? För man behöver ju inte ta den där mammarollen överhuvudtaget. Särskilt nu när din ork tryter så lär det ju misslyckas. Det är inte alls hemskt eller fel att du fullständigt realistiskt har konstaterat att din kärlek till hans barn inte är villkorslös. Tvärtom, mycket insiktsfullt. Du behöver ju faktiskt inte vara en "mamma" bara för att du har valt att bli tillsammans med hennes pappa. Tvärtom är det ganska konstigt att man ska ha en sån roll bara för att man har valt att bli tillsammans med en man som har barn.
Du och din man behöver väl lägga om era rutiner lite. Hans elvaåring kan inte komma till dig och be om snabbmakaroner. Vill hon ha något går hon till sin pappa. Du och pappan planerar maten med framförhållning. Är det nej till snabbmakaroner är det pappans beslut. Vill han göra snabbmakaroner till henne (eller lära henne hur man gör) så är det hans uppgift att utföra. Du har dina uppgifter och där ingår inte att laga extra maträtter till hans barn.
Det är ju beklagligt att deras egen mamma inte finns där men det är faktiskt inte så att du behöver fylla hennes skor heller och ta en roll som kanske inte passar nån av er. 
Vad gäller smsen kan du ju gå till henne och säga att har hon något att klaga på så kan hon ta det med sin pappa och tala om för henne att du kommer att blockera hennes nummer resten av kvällen eftersom du inte är intresserad/orkar ta sviterna av hennes dåliga humör. Sen blockerar du henne den kvällen. 
Jag tror du behöver ta ett steg tillbaka i den här konstellationen och inte ta på dig mer än du själv orkar. Det mår ni nog alla bättre av.

Ja men hon kan ju inte lägga över ansvaret på en pappa som inte är där.

Jo, med framförhållning går det.

Ja men just där och då kan hon ju inte bara ignorera barnet och betrakta det som en random möbel.