När man mår så dåligt..
Ny här..????
Men, när man mår så dåligt. Pga separation, att man inte vet vart man ska ta vägen.. kan inte sova, äter dock, tränar, rider står i cafetrian i ishallen jobbar sköter hem o sju tusen saker till. Har blivit lite av en expert på att hålla masken uppe. Så bra att, mitt nyblivande ex, som jag började träffa för 1,5 årsen, inte såg, även att jag talade om att jag mådde riktigt dåligt, så förstod han inte. Förblindad av sen egna uppfattning av mej, som energisk driftig snygg o humoristisk!! Visst i all ära är jag det, ett riktig kap ärligt talat, om man behandlar mej på rätt sätt.. dvs älska mej o prioritera mej, eller låt mej åtminstone få tro att det är så.. poängtera inte ordagrannt, att vännerna är viktigast mm. Vill ha sex med mej, mycket! Om man inte orkar, fånga då min tro, att det är så ändå.. för mej finns det tre små stora ess i livet, mat sex o pengar! Men de e livets krydda!! O finns i massor, pengar ej så viktigt dock, men sex o lust är.. jag vet väl att det är familj omsorg o trygghet är det viktigaste, men de tar jag väl förgivet. Att man älskar sina barn o sin make/maka att man jobbar o sköter ekonomi o hushåll. Det är ju självklart..
det brast så klart i vår relation, när jag köpte en hund, inte populärt, då han tyckte jag körde över honom. Kan ju tala om att jag är född m hund, tävlat o tränat hund i 20 år, nu råkade tyvärr min sista rottweiler gå bort i cancer 2 veckor innan jag träffade denne man, så i hans värld var jag, utan hund, men hans son däremot hade hon, en chuiwauwau..???? jahaaa..jag gav denne lilla söta vovve en chans, försökte med massa olika skogspromenader, stallet mm.. men lyckades verkligen inte plocka fram ?hunden? ur henne.. de lyfte o bar på stackars liten, flexikoppel o fri tillgång till mat.. allt stod mot min natur, när det gäller hund. Så efs vi körde mycket mc, o vovve var med, o hans lilla 2kg hund inte skulle bli ihjäl trampad av en schäfer el likn så valds jag en liten hund oxå, en dvärgpinscher o herre Gud.. nu började knaka i fogarna vill jag lova! Även om han beter sej som vilken unghundsöoling som helst(bland de mer vanliga raserna) kunde min man ej förstå..
Våra barn klickar även noll! Mina är självgående aktiva inom sport o sociala på alla sätt, medans min mans var ?skilsmässobarn? bortskämd, överviktig o egoistisk, har inga vänner o spelar bara på dator/padda.. mina barn är 14 o 16, o hans är 12..
jag har haft mina barn 24/7 i över nio år, då deras pappa o storebror omkom i en fruktansvärd brandolycka.. så jag har mått dåligt länge, o den berättelsen är oändlig o inte lätt eller trevlig på något sätt. Men kan ju vara en förklaring till att jag blivit skicklig på att ta på mej en positiv roll, utåt sett..
Har börjat fundera på ifall jag lider av separations ångest de lux.. för det känns som om mattan verkligen dragit undan mina fötter, o det är inte så att jag drar knäna i backen, snarare så ligger jag o trycks in i asfalten, o om jag har tur, kanske det går o skrapa ihop några rester av mej själv.. jag behöver verkligt tips, på riktigt, inga hobbysar träning nu, jag är instruktör inom gruppträning o har tre licenser, två egna hästar, eget stall o villa, som jag i ren frustration har topp renoverat.. jag håll i åtta år, att gå på högvarv, allt för o slippa känna förtvivlan o sorg.
Men nu är batteriet slut.. jag lever enbart gör att mina barn inte vill/ska missta ännu en förälder.. så vad jag gör jag???
Denne man som inte längre vill ha mej, har många fina sigor, o jag kan ångra att jag blivit arg, varit för ärlig, o sårat honom..dödat det som var fint, vår kärlek.. fast var de bara en illusion.. jag vet inte, jag vet ingenting längre.. allt känns bortblåst. Jag har sagt att jag gärna vill börja om o bygga tillbaka det fina, men han har djupa sår, o vill ta en dag i taget.. på en dag, hinner jag med massa, ångest oro panik desperat, t o m match.com såååå hjälp.. jag vill inte, vill bara faktiskt känna mej älskad o vara viktig i någon annans liv.. som jag var i mitt ?förra? liv, med barnens pappa, 12 år ren lycka, helt sant.. de flesta brukar säja, att jag ska vara glad o nöjd, för många får leva hela sin liv utan att känna den lyckan.. jag vet det ör ANT. Men de känns dessvärre inte bättre för det..
jag skulle vilja tagga ner, ha tålamod o inte ?spinna loss i mitt huvud? jag har verkligen försökt, men vet inte hur jag ska gå till väga på riktig...
Jag har full förståelse att ingen orkar ens läsa detta, men jag gjorde ett försök.. vet inte vad jag ska göra.. det måste väl finnas någon med samma ?symtom? ????????????