• Miniblåbär

    Hoppas för mycket

    Vet inte om inlägget hamnar rätt, men är i ett läge där jag bara måste få skriva av mig där det kanske rör sig andra som känner likadant.

    Jag fyller snart 32 och har velat ha barn de senaste 5 åren. Jag och exet gjorde slut till stor del för att det tärde på vårt förhållande att inte lyckas bli gravida. Med majoriteten vänner som har minst ett barn känner jag att jag inte kan öppna mig, mycket för att känslan av att det känns så orättvist skulle få mig att totalt bryta ihop.

    Nu hade jag jag ÄL 16 mars och beräknad mens är nu på fredag. Till detta hör att jag känt mig illamående under förra veckan, så jag knappt hann hem, varit ovanligt trött och haft ömmande bröst (vilket jag aldrig brukar ha vid mens). Så nu har jag verkligen gått och hoppats ännu mer än vanligt, vågar egentligen inte hoppas, men gör det ändå. Jag kommer bryta ihop om morgondagens test är negativt och jag inte är gravid, jag orkar inte gå och hoppas och försöka längre. Jag får kämpa för att inte börja gråta när jag ser en barnvagn...

    Har ni några "strategier" som gör det enklare för er att hantera helvetet som den här ibland otröstliga väntan innebär?

  • Svar på tråden Hoppas för mycket
  • HepaticaNobilis

    Åh vad jag känner med dig! Jag hängde inte riktigt med, har du en partner nu? Har ni gjort en fertilitetsutredning?

    Jag har tyvärr inga tips alls, förutom att hålla sig så upptagen man kan. "Det ska hända när man minst anar det", men är ju liksom väldigt svårt att gå runt och minsta ana hela tiden när man längtar ihjäl sig...

    Nu har jag hittills, peppar peppar, inte haft några svårigheter att bli gravid men jag har flera i min närhet som har/har haft det och jag känner en enorm ödmjukhet och tacksamhet för de barn jag fått. Önskar av hela mitt hjärta att du får uppleva ett plus på stickan, illamående, foglossning och förlossningsvärkar. Oro och obeskrivlig glädje<3

  • Miniblåbär

    Tack snälla du ????

    Jag har pojkvän nu, men vi har ute kommit till att göra någon utredning. Fick ett svagt streck på testet imorse, så hoppet lever! Men lite utbytt mot oro att det inte ska "stanna", så försöker vara lite realistisk mitt i glädjeyran ????

  • HepaticaNobilis

    Ta hellre ut glädje och lycka i förskott! Det kan man inte få för mycket av.

    Det är lättare sagt än gjort, men Dailai Lama har ett talesätt som jag tycker om, ungefär så här:

    "Om det finns något du kan göra för din oro - gör det. Om det inte finns något du kan göra - släpp oron."

    Jag håller tummar och tår för att ni får uppleva en oproblematisk graviditet och får en underbar unge:)

  • Anonym (Anna)
    Miniblåbär skrev 2018-03-26 08:36:16 följande:

    .


    Varför har du inte gjort någon utredning?

    Jag fick 7 missfall innan vi ansökte om utredning.

    Det visade sig att jag inte kan få barn på egen hand.

    Jag måste ta ett läkemedel varje dag och styrkan måste ökas flera gånger de första 20 veckorna.

    Det finns de som har ännu värre problem.

    Du måste lämna en egenremiss till RMC på ditt sjukhus.
  • Anonym (Lili)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-27 20:32:13 följande:

    Varför har du inte gjort någon utredning?

    Jag fick 7 missfall innan vi ansökte om utredning.

    Det visade sig att jag inte kan få barn på egen hand.

    Jag måste ta ett läkemedel varje dag och styrkan måste ökas flera gånger de första 20 veckorna.

    Det finns de som har ännu värre problem.

    Du måste lämna en egenremiss till RMC på ditt sjukhus.


    Finns ju krav på att få göra utredning, som att man ska ha haft en relation med partnern i minst två år, och vara sammanboende och folkbokförda på samma adress etc.

    Jag uppfattade inte det som att TS och hennes nya pojkvän bor tillsammans.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Lili) skrev 2018-03-27 20:42:38 följande:

    Finns ju krav på att få göra utredning, som att man ska ha haft en relation med partnern i minst två år, och vara sammanboende och folkbokförda på samma adress etc.

    Jag uppfattade inte det som att TS och hennes nya pojkvän bor tillsammans.


    Om du läser TS står det fd pojkvän 5 år.

    Annars tycker jag det är roligare att få svar av den frågan gäller.
  • Anonym (Lili)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-27 20:58:12 följande:

    Om du läser TS står det fd pojkvän 5 år.

    Annars tycker jag det är roligare att få svar av den frågan gäller.


    Om du läser hela tråden så skriver TS att hon har ett EX, som det är slut med.

    Och att hon och NYA pojkvännen försöker skaffa barn.

    Ja, det kan du väl få tycka om du vill, men det är ett öppet diskussionsforum, så vem som helst får skriva.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Lili) skrev 2018-03-27 23:30:36 följande:

    Om du läser hela tråden så skriver TS att hon har ett EX, som det är slut med.

    Och att hon och NYA pojkvännen försöker skaffa barn.

    Ja, det kan du väl få tycka om du vill, men det är ett öppet diskussionsforum, så vem som helst får skriva.


    Om du läser TS ser du att hon hade ett förhållande i fem år men att det tog slut bl a för att de inte kunde få barn.

    Alltså kunde TS ha gjort en fertilitetsutredning.

    En allmän fråga kan vem som helst svara på.

    En fråga ställd specifikt till en specifik person är rätt så onödigt att andra svarar på eftersom det är omöjligt att ens gissa svaret på en personlig fråga ställd till någon annan än den frågan avser.
  • Anonym (Lili)
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-28 02:36:59 följande:

    Om du läser TS ser du att hon hade ett förhållande i fem år men att det tog slut bl a för att de inte kunde få barn.

    Alltså kunde TS ha gjort en fertilitetsutredning.

    En allmän fråga kan vem som helst svara på.

    En fråga ställd specifikt till en specifik person är rätt så onödigt att andra svarar på eftersom det är omöjligt att ens gissa svaret på en personlig fråga ställd till någon annan än den frågan avser.


    Ja, det kunde hon kanske gjort när hon var tillsammans med exet ja.

    Men det hjälper ju inte nu!

    Du skrev att hon måste lämna egenremiss till RMC, och då påpekade jag bara att det finns en del krav på relationen för att få göra utredning...
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Lili) skrev 2018-03-28 02:45:16 följande:

    Ja, det kunde hon kanske gjort när hon var tillsammans med exet ja.

    Men det hjälper ju inte nu!

    Du skrev att hon måste lämna egenremiss till RMC, och då påpekade jag bara att det finns en del krav på relationen för att få göra utredning...


    Det vet jag redan. Men varken du eller jag vet om TS uppfyller de kraven vilket TS får veta när hon ansöker om utredning.....

    Sen försöker de flesta skaffa barn med någon de redan bor med.Undantag från krav på samma adress finns.

    Återigen något TS får veta när hon ansöker....
  • Miniblåbär
    Anonym (Anna) skrev 2018-03-27 20:32:13 följande:
    Varför har du inte gjort någon utredning?

    Jag fick 7 missfall innan vi ansökte om utredning.

    Det visade sig att jag inte kan få barn på egen hand.

    Jag måste ta ett läkemedel varje dag och styrkan måste ökas flera gånger de första 20 veckorna.

    Det finns de som har ännu värre problem.

    Du måste lämna en egenremiss till RMC på ditt sjukhus.

    Usch, jag känner verkligen för dig! Jag hoppas att det ger resultat för er.

    Jag insåg att jag uttryckte mig klumpigt i första inlägget. Jag har velat ha barn i fem år, men på grund av olika omständigheter vid olika tidpunkter så har vi inte aktivt försökt i fem år.


    Men nu har jag gått in i sjätte veckan och håller tummarna att det här ska gå vägen :)

  • Anonym (Anna)
    Miniblåbär skrev 2018-04-03 13:27:15 följande:

    Usch, jag känner verkligen för dig! Jag hoppas att det ger resultat för er.

    Jag insåg att jag uttryckte mig klumpigt i första inlägget. Jag har velat ha barn i fem år, men på grund av olika omständigheter vid olika tidpunkter så har vi inte aktivt försökt i fem år.

    Men nu har jag gått in i sjätte veckan och håller tummarna att det här ska gå vägen :)


    Under utredningen blev jag gravid två gånger. Båda missfall. Utredningen tog nästan ett år. Sen fick jag min medicin men jag visste inte hur det funkar så det blev missfall igen. Nästa gång jag blev gravid var jag beredd. Jag kontaktade läkaren och tjatade mig till högre dos. Vi märkte nämligen att min gräns för missfall lägre vid ett lägre värde än för standardmänniskan. När vecka 8 hade passerat kumde jag knappt fatta att det var sant! Jag har passerat missfallsveckan! Den känslan var helt overklig. Nu har det gått 27 veckor och jag är fortfarande livrädd. Men jag fösöker tänka positivt. Jag har klarat mig så här långt så chansen finns att den ska överleva.
  • Miniblåbär
    Anonym (Anna) skrev 2018-04-03 13:56:50 följande:
    Under utredningen blev jag gravid två gånger. Båda missfall. Utredningen tog nästan ett år. Sen fick jag min medicin men jag visste inte hur det funkar så det blev missfall igen. Nästa gång jag blev gravid var jag beredd. Jag kontaktade läkaren och tjatade mig till högre dos. Vi märkte nämligen att min gräns för missfall lägre vid ett lägre värde än för standardmänniskan. När vecka 8 hade passerat kumde jag knappt fatta att det var sant! Jag har passerat missfallsveckan! Den känslan var helt overklig. Nu har det gått 27 veckor och jag är fortfarande livrädd. Men jag fösöker tänka positivt. Jag har klarat mig så här långt så chansen finns att den ska överleva.
    Jag får verkligen rysningar när jag läser din text, så himla glad för er skull att det gått så långt :) Om än jag förstår att man är nervös hoppas jag att du får lite ro och kan njuta av det fantastiska som växer inom dig. Så klyschigt I know, men verkligen rörd av det su skrivit, jag är så sjukt känslig just nu att tårarna kommer för allt och inget!
Svar på tråden Hoppas för mycket