Stark längtan efter barn

Vi köpte en hundvalp ehe

Har ni båda jobb?

Om ni tillsammans har bestämt att vänta så tycker jag att du ska fokusera på något annat ett tag! Bara njuta av att vara ni två , fokusera på dig själv och göra så mycket som möjligt bara för din egen skull.. Alltså bara njuta av livet utan barn , allt man tar för givet nu är ju en lyx när man har barn. Vet att det är super svårt men det är nog mitt bästa tips. Lycka till!:) 

Det är klokt att vänta lite så man hinner med att bara få njuta av varandra, och hinna ta sig igenom någon svårare händelse ihop. Annars är det ju lätt att man inte riktigt vet hur man ska tas med varandra genom försämrad ekonomi (föräldraledighet), sömnbrist, eventuell sexbrist, kroppsförändringar och sådant Det är ju inte för inte som att få barn sägs vara en större kris än att förlora en partner hehe... Men det är bra att ni har en plan!

Det gjorde faktiskt vi också

Det gjorde faktiskt vi också för ett halvår sedan 

Ja, vi båda har bra jobb som vi trivs med!

Jo, det är min plan...ta vara på varandra, mycket romantik och tid för varandra. Bra tankar och råd, tack!

Vi var särbo först, försökte bli gravida och till slut tog det sig. Hann bli gravid igen och föda barn nr 2 innan vi ens flyttade ihop i hus. Barnlängtan var för stor nu väntar vi nr 3 så trots barn och särbo så fick vi ekonomi att gå ihop så huset kunde köpas.

Bra tips och råd. Vi har klarat oss igenom försämrad ekonomi då vi levde på bara en lön ett par månader, så den kan vi checka av
Men vi ska helt enkelt ta vara på varandra tills det är dags för nästa stora händelse i våra liv! Ta vara på varandra och vår relation, mycket romantik osv. Och förbereda oss för barn längre fram. Trots mitt dåliga tålamod... Helt galet vad den "biologiska klockan" kan börja ticka igång...det trodde jag aldrig! Det är verkligen en stark längtan som inte går att stoppa!

Jag hade barnlängtan redan innan jag träffade min sambo, men den blev väl både starkare och mer verklig när jag träffade honom. Jag var 20 och han 23 när vi träffades kan tilläggas, så vi var båda unga. Jag tyckte det var jättejobbigt att ha denna längtan och började vifta bort alla anledningar till varför vi inte skulle skaffa barn nu på en gång. Jag tror till och med att det gick så långt att jag läste artiklar om kvinnans fertilitet och drog slutsatsen att det snart var för sent för oss haha.

Men han var inte redo och tänkte mer rationellt i saken, så det fanns inte mycket jag kunde göra. Det som hjälpte mig mest var att ha en diskussion med honom om när han tror sig vilja börja försöka, och till sist så sa han allra tidigast om 2 år (detta var när vi varit tillsammans 1 år och sambos 6 månader). Det underlättade en del för mig för då fick jag ett konkret datum jag kunde förhålla mig till. 

Detta var för 1 år sedan och nu längtar jag fortfarande, men inte lika panikartat som innan. Vissa dagar är jag till och med glad över att inte ha barn och jag känner nu att jag inte har bråttom. Vet inte ens om jag kommer känna mig helt redo om ca 1 år. Jag pluggar och min sambo är ny på jobbet men funderar också på att börja plugga, vi vill gärna ut och resa ihop och kunna njuta av varandra på ett sätt som vi inte riktigt kan idag med vår ekonomi. Jag vill inte ens veta hur den hade sett ut med ett barn också. Har också som mål att bli starkare i kroppen, dels hälsan men också dels för att kunna ha en hälsosam kropp och livsstil inför en kommande graviditet i förebyggande syfte. 

Vet inte om min långa text gjort dig så mycket nytta, förstår hur jobbig och obotlig längtan kan vara. Mitt råd är iaf att ge det tid, din längtan kommer antagligen komma i vågor och det är alltid bra att tänka ett steg till innan man gör sådana stora livsbeslut. Ungefär som att man inte ska gå och handla när man är hungrig, brukar inte bli så bra beslut då ;) Du är ung också så tiden finns definitivt. Lycka till! :)