Svärföräldrarna ger pengar men vill att vi ska ljuga för mina föräldrar

Ni kan inte kompromissa och säga att ni fått hjälp med delar? Jag tänker att då är det ingen direkt lögn på det viset, du utelämnar bara summan, även om det självklart också är en lögn.

Jag hade inte ljugit, tänk hur dina föräldrar kommer må efter att sanningen kommer fram!

Och jag hade absolut inte tagit imot en bil från nån annan! Har man inte råd att köpa själv så ska man inte heller ha de har jag alltid i bakhuvudet. Hade känt mig kränkt, att dom står över mig med sina pengar!

Jag hade tackat nej!

Jag tror att det aldrig kommit på tal hur vi finansierat våra inköp!

Varför skulle det vara en sak man berättar eller diskuterar i detalj?

Jag hade tänkt såhär:
Om någon vill ge oss en bil, så varsågod!

Sen själva biten med "att det ska vara em hemlighet mellan oss fyra. Jag blir obekväm att det förväntas att jag ska ljuga inför mina föräldrar samtidigt som jag tycker det är så jobbigt att berätta," hade nog aldrig blivit aktuell, eftersom jag inte hade sett behovet av att berätta för mina föräldrar hur vi finansierar saker vi äger.
Och betyder det verkligen att du förväntas ljuga? Inte bara låta bli att berätta att ni fått den?
Om någon frågar hur ni har råd att byta bil, så kan man ju svara lite svepande "vi har råd" eller "man får ta sig råd till det som är nödvändigt" eller liknande.