Ena gången 1,5 år
Andra gången 8 månader
Beklagar vad som drabbat er, mina tankar går till er <3
Jag förlöste vår son via k.snitt den 5/11-2017 när jag var i v.24+3. Tyvärr somnade han in 10 dagars senare pga infektion.
Jag blev gravid igen den 4/1 så jag är nu i v.10+2.
Det är både på gott och ont. Vi ville bli gravida snabbt men vi trodde inte att det skulle gå så snabbt som 2 månader.
När jag var i v.6+0 så fick jag en liten blödning, med en svart liten klump. Blödningen försvann på en gång och det kom inte mycket, kanske två teskedar. Men jag trodde der var kört och dessutom var vi utomlands. Dagen efter fick vi komma till sjukhus och ett hjärta tickade på. Efter blödningen så kom det lite bruna flytningar i tre dagar innan det försvann.
När jag var i 7+6 (en onsdag) fick jag komma till spec.mödravården och allt såg bra ut. Läkaren kunde se en liten liten gamal blodansamling, inte nära fostret dock. Hon sade att det kunde komm lite brunt gammalt blod och att det inte skulle vara nå konstigt med det.
På fredagen, alltså 2 dagar efter fick jag en liten mörkröd blödning, mindre än den förta som jag fick. Jag blev helt till mig - läkaren hade ju sagt brunt blod! - men lika snabbt som den kom så försvann den. Fredag kväll till lördag kväll hade jag lite rosa flytningar. På onsdagen fick jag komma till spec.mödravården igen och kolla (8+6) och allt var bra. Inga konstigheter. Den lilla lilla blödningen som förra läkaren hade sett var kvar men hade minskat oerhört. Denna läkare sa att der säkert beror på att livmoder växer och att små blodkärl går sönder.
Hon sade att det absolut inte är någon fara med rosa flytningar, men i min värld är det samma lika med undergång. Min förra graviditet var bra tills jag fick en störtblödning och efter det gick allt åt helvete. Denna graviditet börjar liksom med de små blödningarna och dom skrämmer skiten ur mig.
Dom vet inte heller varför jag födde för tidigt - om det är försvagad livmoderhals eller om det var pga en infektion - GBS.
Jag har redan bli it behandlad med en antibiotika kur pga GBS i urinen. Det är bestämt att jag ska få ett cerklage insatt runt v.16.
Jag har lätt att då blodproppar så har Fragminsprutor som jag har varje kväll och jag har hjärtformad livmoder.
Jag är jätteglad över denna graviditet men samtidigt så är jag livrädd. Jag går upp - gör min praktik mån-fre (pluggar till tandsköterska) och sen går jag hem och lägger mig. Har dragit mig undan från "mitt liv" för jag är så rädd att något ska gå fel pga att jag har rosa flytningar nån gång dålig då (vilket är normalt men i min värld förknippat med död)
Det är oerhört påfrestande men jag försöker kommma över detta steg. Gör hos en psykolog som hjälper mig oerhört mycket och jag har en bra bm. Är även inskriven på spec.mödravården pga allt runt omkring.
Jag tror din kropp kansle strejkar lite, psyket kanske inte är redo fast du är.
Jag trodde allt skulle bli bra bara av en by graviditet men jag var nog inte "klar" med traumat över vad som hade hänt. Men nu är jag ju där jag är och måste försöka. Jag måste kämpa med måendet för både mig själv, min familj och för skatten i magen.
Jag har blivit erbjuden fler ultraljud men tackat nej för jag kan inte springa och kolla hela tiden för så göder jag min rädsla. Skulle jag däremot få en större blödning så skulle jag åka upp men jag måste lära mig leva under denna graviditet med rosa flytningar för det är trotts allt normalt. Men inte för mig.
Försök att inte tänka så mycket på en ny graviditet utan på att du bara ska må så bra du kan och inte stressa. Om du har köpt en massa ÄL-tester så lägg dom på hyllan för jag tror der stressar upp en mer. Jag och min sambo struntade i allt som hade med tester att göra och kanske därav det gick så snabbt? Sen trodde vi inte heller att vi skulle lyckas så snabbt för jag hade bara haft 1.5 mens.
Om du inte har en psykolog så råder jag dig att skaffa en för en ny graviditet kan bli väldigt jobbig för psyket.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att ni snart blir gravida <3
Beklagar vad som drabbat er, mina tankar går till er <3
Jag förlöste vår son via k.snitt den 5/11-2017 när jag var i v.24+3. Tyvärr somnade han in 10 dagars senare pga infektion.
Jag blev gravid igen den 4/1 så jag är nu i v.10+2.
Det är både på gott och ont. Vi ville bli gravida snabbt men vi trodde inte att det skulle gå så snabbt som 2 månader.
När jag var i v.6+0 så fick jag en liten blödning, med en svart liten klump. Blödningen försvann på en gång och det kom inte mycket, kanske två teskedar. Men jag trodde der var kört och dessutom var vi utomlands. Dagen efter fick vi komma till sjukhus och ett hjärta tickade på. Efter blödningen så kom det lite bruna flytningar i tre dagar innan det försvann.
När jag var i 7+6 (en onsdag) fick jag komma till spec.mödravården och allt såg bra ut. Läkaren kunde se en liten liten gamal blodansamling, inte nära fostret dock. Hon sade att det kunde komm lite brunt gammalt blod och att det inte skulle vara nå konstigt med det.
På fredagen, alltså 2 dagar efter fick jag en liten mörkröd blödning, mindre än den förta som jag fick. Jag blev helt till mig - läkaren hade ju sagt brunt blod! - men lika snabbt som den kom så försvann den. Fredag kväll till lördag kväll hade jag lite rosa flytningar. På onsdagen fick jag komma till spec.mödravården igen och kolla (8+6) och allt var bra. Inga konstigheter. Den lilla lilla blödningen som förra läkaren hade sett var kvar men hade minskat oerhört. Denna läkare sa att der säkert beror på att livmoder växer och att små blodkärl går sönder.
Hon sade att det absolut inte är någon fara med rosa flytningar, men i min värld är det samma lika med undergång. Min förra graviditet var bra tills jag fick en störtblödning och efter det gick allt åt helvete. Denna graviditet börjar liksom med de små blödningarna och dom skrämmer skiten ur mig.
Dom vet inte heller varför jag födde för tidigt - om det är försvagad livmoderhals eller om det var pga en infektion - GBS.
Jag har redan bli it behandlad med en antibiotika kur pga GBS i urinen. Det är bestämt att jag ska få ett cerklage insatt runt v.16.
Jag har lätt att då blodproppar så har Fragminsprutor som jag har varje kväll och jag har hjärtformad livmoder.
Jag är jätteglad över denna graviditet men samtidigt så är jag livrädd. Jag går upp - gör min praktik mån-fre (pluggar till tandsköterska) och sen går jag hem och lägger mig. Har dragit mig undan från "mitt liv" för jag är så rädd att något ska gå fel pga att jag har rosa flytningar nån gång dålig då (vilket är normalt men i min värld förknippat med död)
Det är oerhört påfrestande men jag försöker kommma över detta steg. Gör hos en psykolog som hjälper mig oerhört mycket och jag har en bra bm. Är även inskriven på spec.mödravården pga allt runt omkring.
Jag tror din kropp kansle strejkar lite, psyket kanske inte är redo fast du är.
Jag trodde allt skulle bli bra bara av en by graviditet men jag var nog inte "klar" med traumat över vad som hade hänt. Men nu är jag ju där jag är och måste försöka. Jag måste kämpa med måendet för både mig själv, min familj och för skatten i magen.
Jag har blivit erbjuden fler ultraljud men tackat nej för jag kan inte springa och kolla hela tiden för så göder jag min rädsla. Skulle jag däremot få en större blödning så skulle jag åka upp men jag måste lära mig leva under denna graviditet med rosa flytningar för det är trotts allt normalt. Men inte för mig.
Försök att inte tänka så mycket på en ny graviditet utan på att du bara ska må så bra du kan och inte stressa. Om du har köpt en massa ÄL-tester så lägg dom på hyllan för jag tror der stressar upp en mer. Jag och min sambo struntade i allt som hade med tester att göra och kanske därav det gick så snabbt? Sen trodde vi inte heller att vi skulle lyckas så snabbt för jag hade bara haft 1.5 mens.
Om du inte har en psykolog så råder jag dig att skaffa en för en ny graviditet kan bli väldigt jobbig för psyket.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att ni snart blir gravida <3
Trådstartaren- Boka tid hos gyn och be att få ta lite blodprover och kolla upp så att allt är ok. Speciellt be att få ta sköldkörtelprover (TSH, T3, T4, TPO och TRAK). Om TSH är för högt så kan man inte bli gravid. Det vara max 1.0 i fertilitetssammanhang. Är det för högt så behöver man sänka det med Levaxintabletter.
Mät också Prolaktin på cd21 (dag 21 i menscykeln) om det värdet är för högt blir man heller inte gravid.
Sänks med medicinen Pravidel.
Lycka till !
Trådstartaren- Du kan också be att få ta fertilitetsprover som Amh, Lh, Fsh, etc Ska tas på Cd3 (3e dagen under mensen). Amh visar hur stor äggreserv du har (men säger tyvärr inget om kvaliteten på äggen). Om man har för lågt Amh så har man svårare att bli med barn och det är också större risk för missfall. Har man för lågt amh så behöver man använda äggdonation för att få levande barn.
Efter man fått 3 missfall eller försökt i ett år kan man få göra utredning genom Landstinget. Det gjorde vi efter 3e missfallet.
Trådstartaren- Du kan också be att få ta fertilitetsprover som Amh, Lh, Fsh, etc Ska tas på Cd3 (3e dagen under mensen). Amh visar hur stor äggreserv du har (men säger tyvärr inget om kvaliteten på äggen). Om man har för lågt Amh så har man svårare att bli med barn och det är också större risk för missfall. Har man för lågt amh så behöver man använda äggdonation för att få levande barn.
Efter man fått 3 missfall eller försökt i ett år kan man få göra utredning genom Landstinget. Det gjorde vi efter 3e missfallet.
Min tredje graviditet slutade i v19.
Efter det var min mens oregelbundet i några månader.
Vi blev gravida nu igen ca 2år senare (ej försökt aktivt bli det igen) och är idag i v35.
Jag kan säga att det var skönt att det inte hände så tätt in på. För mig var det så många känslor som behövde bearbetas för mig och inom familjen.
Jag vill börja med att beklaga er förlust.
Du kan med största sannolikhet bli gravid igen och jag förstår er desperation efter en sådan tragisk upplevelse. Men, det har ju inte gått någon tid alls. Du har burit ett barn. Inte "bara" ett embryo, utan ett barn.
Din kropp har haft avslag i veckor och har troligtvis precis börjat återhämta sig efter förlossningen. Dessutom bär du på stor sorg.
Det är inte alls konstigt att du inte blivit gravid än. Din kropp är inte redo. Det kommer. Lycka till. <3
Min tredje graviditet slutade i v19.
Efter det var min mens oregelbundet i några månader.
Vi blev gravida nu igen ca 2år senare (ej försökt aktivt bli det igen) och är idag i v35.
Jag kan säga att det var skönt att det inte hände så tätt in på. För mig var det så många känslor som behövde bearbetas för mig och inom familjen.
Jag vill börja med att beklaga er förlust.
Du kan med största sannolikhet bli gravid igen och jag förstår er desperation efter en sådan tragisk upplevelse. Men, det har ju inte gått någon tid alls. Du har burit ett barn. Inte "bara" ett embryo, utan ett barn.
Din kropp har haft avslag i veckor och har troligtvis precis börjat återhämta sig efter förlossningen. Dessutom bär du på stor sorg.
Det är inte alls konstigt att du inte blivit gravid än. Din kropp är inte redo. Det kommer. Lycka till. <3