Vår lilla ängel
Måste skriva av mig!
Morgondagen kommer bli den värsta dagen i mitt liv!
Den 8/2 fick jag och min man det värsta besked man kan tänka sig. Barnet jag bar på var svårt sjukt och hade inga överlevnadschanser. Anledningen, en kromosomförändring som heter Trisomi 18, eller Edwards syndrom. Missbildningar på inre organ, vissa yttre samt svår utvecklingsstörning...
Jag var i v 33+4 och allt hittills hade sett fint ut...
Eftersom barnet inte skulle överleva slutade man ge mig medicin mot förtidig förlossning.Överlevde barnet förlossningen skulle det endast bli palliativ vård. Hade förlossningen inte startat av sig själv skulle jag bli igångsatt en vecka senare.
Fredagen 9/2 kl 13.39 födde jag vår underbara lilla flicka vi döpte till Mira. Vi fick ha henne hos oss till midnatt innan hennes lilla kropp gav upp.
Och nu imorgon ska vi begrava henne!
Jag känner mig helt förstörd och vill bara ligga hopkrupen och gråta.
Jag vet att det är bättre så här. Hon slipper lida och ha ont och vi slipper se henne kämpa. Men det gör så fruktansvärt ont i hela min kropp när jag tänker på morgondagen och vad vi ska göra!
Skulle kunna skriva så mycket mer om vår lilla flicka, vårt mirakel som vi inte fick behålla hur gärna vi än velat, men det får bli på annat sätt. Tack för att du läste!