Vad säger det om mig att jag inte har några vänner?

att du bara haft otur, du är säkert en jättebra vän :) testa att gå på lite kvällskurser, nån kul hobby som där du kan träffa andra och på sikt bli vän med, plugga nånting etc :)

Jag tänker att du dels låter blyg men också att det inte är så lätt att bara skaffa vänner sådär. När jag flyttade till min nuvarande ort tog det ca 5 år och då har jag inte särskilt många vänner nu. Jag har jobbat i andra städer två ggr i ca två år vardera och har inte fått vänner på något av de ställena. Jag tror också det är svårare i vissa städer än andra och har hört att andra säger samma saker. Vilken stad bor du i TS?

Å vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag har också haft svårt att skaffa och behålla vänner och har samma känsla inför ett ev bröllop som du! Jag skulle känna mig så tragisk i en sån situation.

Samtidigt blir jag förbannad på tanken att antalet vänner anses säga någonting om en eller avgöra ens värde.

Jag tror att det för mig låser sig lite med nytt folk, det är svårt att veta vad man ska prata om och jag har lätt att känna mig konstig och lite att jag inte vill vara till besvär. Även om jag vet att jag är uppskattad av de bekanta och jobbkompisar jag har. Jag tycker det blir svårare med tiden - inte direkt för att man är äldre utan för att man får sämre självförtroende för varje år som går och jag blir rädd för vad nya vänner ska tycka om att jag har ett så begränsat socialt liv.

Ah, vet inte om det jag skriver hjälper dig precis, men du är iallafall inte ensam i din sits och jag är säker på att vi är många som har det såhär!

Det är jättesvårt att skaffa nya vänner när man är vuxen. Jag har bott 15 år på ett ställe nu, hit flyttade jag som 30-åring. Alla mina vänner på mitt gamla ställe, många mil härifrån. Jag har en enda vän. Massor av bekanta, men inga jag umgås med på fritiden. Och det är svårt ibland. Är mest ensam måste jag säga. Jag lider inte, men visst saknar man folk ibland. Tur man har ett jobb.

Jag bor på ett mindre ställe i Norrlands inland :-/

Ja det är ju också en ond cirkel. När man inte har vänner tappar man ju tron på att man har något att erbjuda socialt på det sättet och det blir svårare att klicka med andra som själva håller på med tjejkvällar osv för att de inte tycker de har något gemensamt med mig..

Man känner sig rätt värdelös när man är så utbytbar för alla. Inte värd att hålla kontakten med

Tråkigt. Jag tror att det kan vara svårare i inlandet där alla känner alla att komma ny liksom. Har du möjlighet att åka in till någon större stad eller bor du långt bort? Jag bor också i Norrland, tycker det ändå är lättare här än i södra Sverige att hitta vänner.

Vet precis hur det känns!

Är 35 år och har inte en enda nära vän.

Har inte haft det på 10 år. Det är så öken det bara kan bli.

Det är ju tyvärr så att det kräver mer för att underhålla vänskaper när man är vuxen, särskilt om man bor långt ifrån varandra. Jag har ett par vänner som jag brukade resa till och som reste till mig, men det blir mindre och mindre.

Jag har inte heller några vänner och bara 1 familjemedlem jag umgås med. Ibland känns det tråkigt och jag vill bara vara som alla andra. Men jag har släppt det mer och mer med åren. Har uppenbarligen inte knäckt koden till hur man får vänner, eller så vill jag egentligen inte ha några men får ångest pga normer..

Tills skillnad från dig så har jag ingen partner heller, så du slipper åtminstone vara ensam jämt. Var tacksam för det :)

Jag är 31 år, mitt i karriären, omtyckt på arbetsplatsen, över medel i utseende, alltså inget UFO, ingen skulle kunna gissa..