Så skönt att vara själv efter separation! Någon mer?

Älskar också att vara själv. Är över 3 år sen vi separera och jag har fortfarande ingen längtan efter att bo med nån.

Nej, här är en till. 

Precis som du beskriver saknar jag det inte öht. Helt otroligt skönt att "bara" se efter sig själv och slippa ta hand om någon annan som mest förhöll sig passiv till allt. 

Lika mycket att städa och fixa som innan, men man slipper åtminstone göra det ensam i tron om att man skulle vara två! Att fixa allt helt ensam är däremot både spännande, roligt och effektivt =) 

Kände exakt så när jag separerade från barnens pappa. Det var så otroligt skönt att slippa honom och saker funkade så mycket bättre när han inte fanns där för att sinka allt.

Nej, jag kan relatera. Frun var borta ett gäng veckor med barnen i höstas, det var underbart även om jag saknade barnen av och till. 

Samma här. Sambon bodde hos sina föräldrar över mellandagarna för något år sedan medan jag var hemma och jobbade. Trots att jag knappt var hemma i hemmet egentligen, utan mest åkte hem och duschade och sov för att sedan åka och jobba så fort väckarklockan ringde. Jag passade nämligen på att jobba en massa övertid när jag nu kunde. Så blev ändå de här fem-sex dagarna en positiv överraskning på så många sätt. Lugn och ro..

Sen var det så lätt att hålla ordning. Inga grejer som låg och skräpade ÖVERALLT i vart enda rum. Femton minuters städning om dagen var allt som krävdes för att hålla lägenheten i absolut toppskick.

Så fort sambon kom hem hängde det kläder framme på stolsryggar och papper låg och skräpade. För mycket saker låg framme på borden i alla rum. Disk i diskhon och så vidare..

Jag är ingen pedant! Sambon är väl heller inte jätteslarvig. Men det får naturligtvis synas att det bor någon i hemmet, och jag håller inte på och torkar diskbänken flera gånger om dagen, men nån lagom nivå på ordning och reda mår jag uppriktigt sagt väldigt bra av! Det var nog den skönaste veckan så här långt i vårt förhållande tror jag.

Beror nog på om man var den som dumpat eller den som blivit dumpat. 

Nej för mig är du inte udda ts;) Kände /känner exakt likadant. Skilde mig för några år sedan och det var underbart att bo själv, nu är jag särbo och han börjar hinta  om att flytta ihop och det ger mig nästan panik... Jag vill inte , tycker det är perfekt att träffas när andan faller på utan massa krav.

Saknar också kärfamiljen men uppskattar enormt att leva själv med barnen v.v. Ingen tant som gnäller när jag inte städar när hon vill. Jag köper vad jag vill, jag lastar in det jag vill i kylen utan att få massa skit för att jag har onödiga saker i kylen. Tvättar när jag vill. Huset har aldrig varit så rent som nu!

Exakt min känsla, slippa besvikelsen över att än en gång vara ett dumspån som tror han också vill vara en del av vårt liv. Men det är faktiskt inte alls lika mycket att fixa, tar inte ens halva tiden när man gör saker och ting rätt från början, fullföljer projekt fullt ut och inte har en person till att plocka undan efter.

Jag har aldrig gjort något hemma.

Min man gör ALLT diskar, dammsugar, städar.

Jag blir chockad när jag läser att varenda en här haft män som inte gjort något alls hemma.