Anonym (Styvfar)

Äldre 14 Feb 13:32

32 svar

Bonusdotter 13år?

Hej.

Har en bonusdotter på 13 som bor vv hos oss, biomamman och mig styvfar.

Hennes uppförande samt beteende önskar vi att hon skulle förändra.

Hon är allmänt otrevlig mot oss båda, gnäller om allt, försöker mästra oss, otacksam med allt mm mm.

Jag styvpappan har försökt med allt tror jag utan förändring, vad jag än säger gör så är det fel enligt henne.

Har nu blivit så att jag undviker att säga något åt henne, jag har slutat med att vi hittar på saker hela familjen, för det bara gnälls om allt då.

Hennes mamma har jag pratat med flera ggr angående detta och hon tror att det är hennes hormoner som bråkar och det kan det ju säkert vara hon är ju i den åldern..

Dock har hon betett sig på detta vis sedan jag klev in i deras liv för några år sedan, så det har inte börjat nyligen.

Någon som har nåt tips på hur vi ska komma på rätt köl igen..

Anonym (Anna)

Äldre 14 Feb 14:08

#1

Anonym (Styvfar) skrev 2018-02-14 13:32:38 följande:

Hej.

Har en bonusdotter på 13 som bor vv hos oss, biomamman och mig styvfar.

Hennes uppförande samt beteende önskar vi att hon skulle förändra.

Hon är allmänt otrevlig mot oss båda, gnäller om allt, försöker mästra oss, otacksam med allt mm mm.

Jag styvpappan har försökt med allt tror jag utan förändring, vad jag än säger gör så är det fel enligt henne.

Har nu blivit så att jag undviker att säga något åt henne, jag har slutat med att vi hittar på saker hela familjen, för det bara gnälls om allt då.

Hennes mamma har jag pratat med flera ggr angående detta och hon tror att det är hennes hormoner som bråkar och det kan det ju säkert vara hon är ju i den åldern..

Dock har hon betett sig på detta vis sedan jag klev in i deras liv för några år sedan, så det har inte börjat nyligen.

Någon som har nåt tips på hur vi ska komma på rätt köl igen..

Jag känner igen mig i dottern.

Så här var mina tankegångar när jag var 13 år:

Jag ville absolut inte ha kn någon annan i familjen.

Den nya förstör hela familjen bara genom att finnas till. Kvittar hur snäll personen är, den hör inte hemma här hos oss. Jag ignorerar personen och om den tilltalar mig blir jag arg och irriterad.

Nu vet du tankegångarna.

En lösning som funkar på många med samma tankegångar är detta:

Tänk ut något hon absolut älskar att göra. Jag tex älskade hundar och om bara du och hon går iväg på något hon gillar kan det öppna upp lite. Ta hennes intresse och strunta i om det är något du själv avskyr. Du är vuxen så det är lättare för dig. Tappa inte humöret när hon visar sig negativ inför sitt intresse, det kommer behövas några gånger. Kan behövas många veckor så ge inte upp. Plötsligt en dag spricker hon upp i ett leende och glömmer vara på vakt.

Du kan trösta dig med att det brukar bli bättre med åldern.

Anonym (anonym)

Äldre 14 Feb 14:24

#2

Anonym (Styvfar) skrev 2018-02-14 13:32:38 följande:

Hej.

Har en bonusdotter på 13 som bor vv hos oss, biomamman och mig styvfar.

Hennes uppförande samt beteende önskar vi att hon skulle förändra.

Hon är allmänt otrevlig mot oss båda, gnäller om allt, försöker mästra oss, otacksam med allt mm mm.

Jag styvpappan har försökt med allt tror jag utan förändring, vad jag än säger gör så är det fel enligt henne.

Har nu blivit så att jag undviker att säga något åt henne, jag har slutat med att vi hittar på saker hela familjen, för det bara gnälls om allt då.

Hennes mamma har jag pratat med flera ggr angående detta och hon tror att det är hennes hormoner som bråkar och det kan det ju säkert vara hon är ju i den åldern..

Dock har hon betett sig på detta vis sedan jag klev in i deras liv för några år sedan, så det har inte börjat nyligen.

Någon som har nåt tips på hur vi ska komma på rätt köl igen..

Vill hon bo vv och har hon syskon på ena stället hon inte kommer överens med hela tiden så kan det bli bättre att prova någon annan variant av boende som längre eller kortare period mellan byte av familj.

Anonym (Styvfar) Trådstartaren

Äldre 14 Feb 15:08

#3

Hon och hennes bror kommer ganska bra överens, så där tror jag inte problemet är.
När jag är ensam med bonusdottern så är hon betydligt trevligare på alla sätt.
Men när mamman kommer hem så är det som att vända på en hand..

Hon är även väldigt mammig och kan i stort inte göra någonting när mamman är hemma, mamman får serva henne med i stort allt.

Vi var utomlands en veck i höstas, jag tror inte mamman fick gå på toaletten en enda gång utan att dottern skulle in till henne för någon struntsak. Mamman höll god min men jag höll på att bli tokig på detta beteende, dock höll jag inne med mina tankar och ord om detta..

Ja man får hoppas det blir bättre med tiden för så här funkar det inte i längden.

LFF

Äldre 14 Feb 15:23

#4

Hur länge sen separerade föräldrarna? Hur länge var hon ensam med mamma? Hur länge har ni varit tillsammans? På vilket sätt går du in och försöker styra om hennes beteende?

Mina föräldrar separerade när jag var 2, mamma träffade sin sambo strax efteråt så han har funnits med i hela mitt liv (ja, han är fortfarande, nästan 40 år senare bara mammas sambo). När jag kom upp i tonåren fick vi massor med konflikter av två anledningar:

1) Han kunde inte acceptera att jag hade en frigörelseperiod, antingen skulle jag vara "vuxen" eller så skulle jag lyssna eftersom han minsann visste bättre.
2) Han försökte bestämma över mig, något som aldrig fungerat tidigare så varför skulle det fungera nu (jag lyssnade ovillkorligt på 4 personer i mitt liv, mina föräldrar och mina morföräldrar).

Din sambo har rätt i att det handlar om hormoner. Just nu står flickan med ett ben ut i självständigheten och ett ben kvar i barnstadiet. Det är inte ett dugg konstigt att hon är extra mammig (vill fortfarande vara liten) och att hon samtidigt tror att hon vet bäst om allt (självständighet). Om du dessutom kommer och "lägger dig i" som "ny" så blir det som du upplevt, du kan inte göra något som helst rätt.

Jag förstår att det är väldigt frustrerande för dig, tonåringar är inte enkla att leva med och de blir än svårare att leva med när det inte är ens egna barn.

Kan kommunen ha något föräldrastöd som ni gemensamt (du och flickans mamma) kan gå på för att få tips om hur hantera flickan, samt hur du och flickans relation ska förbättras?

Anonym (va)

Äldre 14 Feb 19:08

#5

Anonym (Styvfar) skrev 2018-02-14 15:08:56 följande:

Hon och hennes bror kommer ganska bra överens, så där tror jag inte problemet är.
När jag är ensam med bonusdottern så är hon betydligt trevligare på alla sätt.
Men när mamman kommer hem så är det som att vända på en hand..

Hon är även väldigt mammig och kan i stort inte göra någonting när mamman är hemma, mamman får serva henne med i stort allt.

Vi var utomlands en veck i höstas, jag tror inte mamman fick gå på toaletten en enda gång utan att dottern skulle in till henne för någon struntsak. Mamman höll god min men jag höll på att bli tokig på detta beteende, dock höll jag inne med mina tankar och ord om detta..

Ja man får hoppas det blir bättre med tiden för så här funkar det inte i längden.

Hur kan det störa dig att mamman släpper in dottern på toaletten när hon själv är där? Var du också inne i badrummet?

Anonym (Styvfar) Trådstartaren

Äldre 15 Feb 07:10

#6

Anonym (va) skrev 2018-02-14 19:08:43 följande:

Hur kan det störa dig att mamman släpper in dottern på toaletten när hon själv är där? Var du också inne i badrummet?

Det stör mig att hon inte kan låta sin mamma vara ifred 5minuter för ett toabesök i lugn och ro.
Nej jag var inte inne samtidigt som mamman på toa..

Möjlig att ni har familjesamkväm inne på toaletten.

Brumma

Äldre 15 Feb 07:32

#7

Anonym (Styvfar) skrev 2018-02-15 07:10:11 följande:

Det stör mig att hon inte kan låta sin mamma vara ifred 5minuter för ett toabesök i lugn och ro.

Nej jag var inte inne samtidigt som mamman på toa..

Möjlig att ni har familjesamkväm inne på toaletten.

Bara en tanke..

Min man envisas med att säga åt barnen att "låta mig vara ifred" när jag är på toaletten. Har fått förklara för min man otaliga gånger att JAG säger ifrån om JAG vill vara ifred. Löser det genom att låsa dörren de få gånger jag vill vara ifred. Annars - är dörren upplåst är de välkomna in.

Varför stör du dig på mammans val? Det är ngt av den mest oattraktiva sidan min man har - att han tror sig veta vad jag tycker är jobbigt i mina och barnens relation.

I övrigt - ja tonåringar kan vara skitjobbigt. Barn överhuvudtaget kan vara skitjobbiga. Jag hade backat om jag var du och låtit mamman ta konflikterna. Å andra sidan måste du kunna säga till om det påverkar dig. En svår avvagning.

På vilket sätt beter hon sig illa? Skriker hon på er? Vägrar hjälpa till? Förväntar sig allt men säger inte tack? Beroende på problem ser råden lite olika ut :) Vår tonåring blev tex skitsur och slutade prata med oss i timmar om vi bad henne hjälpa till med minsta lilla. Då löste vi det genom att hon fick vissa uppgifter (som hon var med och valde själv) som istället alltid var hennes ansvar. Det funkade riktigt bra :) Hon fick även vissa dagar i veckan då hon skulle laga mat - välja maträtt, vara med och handla och tillaga (med vår hjälp). Det blev även det en positiv sak varje vecka.

Gnäller hon så kanske det inte blir att man gör aktiviteter. Konsekvensen av att bete sig illa liksom..

Anonym (Styvfar) Trådstartaren

Äldre 15 Feb 08:30

#8

Brumma skrev 2018-02-15 07:32:29 följande:

Bara en tanke..

Min man envisas med att säga åt barnen att "låta mig vara ifred" när jag är på toaletten. Har fått förklara för min man otaliga gånger att JAG säger ifrån om JAG vill vara ifred. Löser det genom att låsa dörren de få gånger jag vill vara ifred. Annars - är dörren upplåst är de välkomna in.

Varför stör du dig på mammans val? Det är ngt av den mest oattraktiva sidan min man har - att han tror sig veta vad jag tycker är jobbigt i mina och barnens relation.

I övrigt - ja tonåringar kan vara skitjobbigt. Barn överhuvudtaget kan vara skitjobbiga. Jag hade backat om jag var du och låtit mamman ta konflikterna. Å andra sidan måste du kunna säga till om det påverkar dig. En svår avvagning.

På vilket sätt beter hon sig illa? Skriker hon på er? Vägrar hjälpa till? Förväntar sig allt men säger inte tack? Beroende på problem ser råden lite olika ut :) Vår tonåring blev tex skitsur och slutade prata med oss i timmar om vi bad henne hjälpa till med minsta lilla. Då löste vi det genom att hon fick vissa uppgifter (som hon var med och valde själv) som istället alltid var hennes ansvar. Det funkade riktigt bra :) Hon fick även vissa dagar i veckan då hon skulle laga mat - välja maträtt, vara med och handla och tillaga (med vår hjälp). Det blev även det en positiv sak varje vecka.

Gnäller hon så kanske det inte blir att man gör aktiviteter. Konsekvensen av att bete sig illa liksom..

Mamman säger ibland ifrån att hon vill vara ifred på toa tex men det respekterar hon inte eller väldigt sällan iaf.

Jag har vuxna söner sedan tidigare förhållande och nu kan man ju kanske inte jämföra pojkar/flickor men detta var inget jag upplevde med dom i den åldern eller någonsin.

Jag tycker hon beter sig allmänt dåligt, hon visar noll eller mycket lite hänsyn, tex vi kan sitta och titta på tv så kommer hon och spelar något på telefonen så vi inte hör tvn.

Men gösses om någon ens viskar när hon ser på tv tex, då stormar hon in på sitt rum och grinar om att vi inte visar henne respekt..

Som sagt jag undviker att vistas i samma rum som henne så mycket det är möjligt, jag har slutat att fixa roliga saker att göra gemensamt på helger tex.

Numera gör vi oftast dom roliga sakerna när hon är hos pappan, då blir det ju gnäll för det såklart att vi gör en massa kul när inte hon är med.

Brumma

Äldre 15 Feb 08:37

#9

Anonym (Styvfar) skrev 2018-02-15 08:30:36 följande:

Mamman säger ibland ifrån att hon vill vara ifred på toa tex men det respekterar hon inte eller väldigt sällan iaf.

Jag har vuxna söner sedan tidigare förhållande och nu kan man ju kanske inte jämföra pojkar/flickor men detta var inget jag upplevde med dom i den åldern eller någonsin.

Jag tycker hon beter sig allmänt dåligt, hon visar noll eller mycket lite hänsyn, tex vi kan sitta och titta på tv så kommer hon och spelar något på telefonen så vi inte hör tvn.

Men gösses om någon ens viskar när hon ser på tv tex, då stormar hon in på sitt rum och grinar om att vi inte visar henne respekt..

Som sagt jag undviker att vistas i samma rum som henne så mycket det är möjligt, jag har slutat att fixa roliga saker att göra gemensamt på helger tex.

Numera gör vi oftast dom roliga sakerna när hon är hos pappan, då blir det ju gnäll för det såklart att vi gör en massa kul när inte hon är med.

Om mamman säger ifrån men ändå släpper in henne så har du nog en trolig orsak till varför hon beter sig som hon gör... Barn lär sig rätt snabbt om föräldrarna är konekventa. Är man inte det är det inte så konsult att det blir problem när barnet blir äldre. VILL mamman vara ifred får hon låsa dörren och INTE öppna..

Går hon in o stör med telefonen upprepade gånger - då ryker telefonen ett tag. Stormar hon in på sitt rum utan orsak - låt henne vara där då. Men försök inte "locka".

Jo. Konsekvensen blir ju tyvärr då att man missar det roliga om man har gör vana att förstöra. Får hon veta VARFÖR ni väljer att göra saker när hon är hos pappan när hon blir arg över det?

Anonym (va)

Äldre 15 Feb 08:44

#10

Anonym (Styvfar) skrev 2018-02-15 07:10:11 följande:

Det stör mig att hon inte kan låta sin mamma vara ifred 5minuter för ett toabesök i lugn och ro.
Nej jag var inte inne samtidigt som mamman på toa..

Möjlig att ni har familjesamkväm inne på toaletten.

Det har du inte med att göra. Det är helt och hållet upp till de två som är involverade i den situationen.

Bonusdotter 13år?

INNEHÅLL