Barn som vaknar tidigt - vem går upp?

Varsin sovmorgon på helgen!

Nej, du är föräldraledig mån-fre den tiden han jobbar. När han är hemma är ni nåda föräldrar och ska dela ansvaret. Och helgerna brukade vi dela på, dvs han fick sovmorgon en morhon och jag den andra. Annars hade jag gått under eller så hade han fått dela nätterna om jag inte fick sovmorgon.

Du ska inte jobba dygnet runt 24/7 medan han enbart jobbar 40 timmars arbetsvecka.

Gå upp varsin dag på helgen är rimligt. Eller som vi gör att jag brukar gå upp 5.00 och ta bebisen till 7.00 ungefär. Då väcker jag min man och han går upp, jag sover så länge jag behöver. Jag har lätt för att somna om så det är en bra lösning för oss. Min man kan inte somna om ifall han väl gått upp.

Min yngsta är 1,5 år och vaknar oftast runt 6 på morgonen. Jag jobbar heltid och min man är föräldraledig. Min man tar nätterna på vardagarna. Ibland sover barnet hela natten och ibland bökar han runt massor så det är väldigt olika hur mycket mannen får sova på nätterna. Eftersom jag ändå går upp strax efter 6 på morgonen tar jag sonen då, vi äter frukost tillsammans och jag byter blöja och tar på honom kläder. När jag går till jobbet väcker jag mannen som tar över. På helgerna tar vi varsin natt och varsin sovmorgon. Alltså, den som tar natten får sovmorgon. Vi gjorde på samma sätt när jag var fl men tvärt om.

Vi utgick från vem som var tröttast. Tröttast fick sova.

Jag kan varmt rekommendera att gå och lägga sig tidigt. Det känns tråkigt, men man mår så himla mycket bättre. I och med att det är ungefär samma tid varje morgon ställer man om sig efter ett tag.

Skulle det funka att natta barnet senare, så att det sover längre på morgonen?

Håller med om det som många ovan skrivit.

Man tar en morgon var på helgen. När man jobbar behöver man få sova bra på vardagarna (förutsatt att man jobbar mån-fre). Då tycker jag att den som är föräldraledig får ta morgnar och nätter, om det funkar. När man är hemma behöver man också vila, men förhoppningsvis kan man få sova nån timme på dagen.

Men på helgerna så delar man för då behöver den föräldralediga också få en sovmorgon.

Vi har delat morgnar och nätter, vardag som helg, oavsett vem som varit hemma och vem som jobbat. Den som varit tröttast har fått ligga kvar.

Min man går upp med vår dotter 6 av 7 dagar faktiskt fast jag är den som är föräldraledig. Jag tar ju henne på nätterna och är den som söver om, när hon vaknar... Jag är sjukt morgontrött och eftersom han är egenföretagare och ofta borta kvällarna på vardagar så vill han hinna umgås med henne (och låta mig sova iaf till 8)

Vi tar varannan morgon på helgen. Nu sover vårt barn längre, men helt orimligt tycker jag inte det är att pappan tar nån morgon i veckan också i ert fall. Han ska ju ändå upp så småningom.

I och med att hon sover hela nätter kan han ju ta mornar även i veckorna. Lägger han sig tidigare funkar det. Då får han ju umgås lite med henne då också!

Vi delade på helgerna, men den som var fl tog vardagar. Det hände dock att den som jobbade tog en vardagsmat också, om den andre var för trött.

Då får väl han vara föräldraledig!

Föräldraledig var jag från mitt jobb, vardagar 8-17. Likaså maken. Denna tid lade vi enbart på barnen. Tvätt, städ, mat - allt sådant var bonus om man hann, inget någon av oss förväntade sig att den andra skulle fixa under dagen.

Vi har resonerat som så att båda har varit precis lika ansvariga för barnen all övrig tid, kvällar, helger - och mornar innan ngn går till jobbet. Vi hade väldigt aktiva barn som sov kasst, varför vi körde fyra timmars sammanhängande sömn var per natt. Typ 22-02 och 02-06. För vår del var det jobbigare att vara hemma m barnen än att vara på jobbet. Helgerna tog vi sovmorgon var sin dag.

Vi delade föräldraledigheten i princip lika - maken hade ngn månad mer med något av barnen.

I teorin håller jag med alla som skriver att man ska dela eftersom man inte är f-ledig annat än må-fre. Men i praktiken är det inte genomförbart, i varje fall inte hos oss.

Vi har en sjukt morgonpigg 8-månaders samt ett barn i skolåldern.

12-åringen lägger sig senast 21 på vardagar men kan få vara uppe till 23 på helgerna.

Jag lägger mig senast 2030 de flesta kvällar för att orka upp nånstans 05-0530 när lilla vill upp.

(Utom just idag för jag sov middag 2h nu på eftermiddagen )

Om vi säger att min man ska ta lillen lördag morgon så måste han lägga sig tidigt = JAG måste orka vara uppe med stora till 23 efter att ha varit uppe aptidigt.

Och min man hamnar i samma sits kvällen efter.

Det funkar inte. Det är som att vara konstant jetlaggad, vi har testat.

Så vi har valt att dela upp oss och "ta varsin " helt enkelt. Jag lägger mig tidigt, har lillen nattetid och går upp m honom. Behöver jag så vilar jag m honom dagtid men oftast behövs inte det då jag somnar redan före 21.

Vi får se hur det utvecklar sig det här men första barnet var också en morgonpigg sort tills för bara några år sen så den här lilla kanske är likadan!

Vår unge har alltid varit morgonpigg och vi har alltid kört så att den som har minst behov av sömnen - dvs maken, går upp. Eftersom han nästan alltid går upp så är det inga problem för mig att gå upp när han säger att han vill/behöver sova mer. Numer är dottern sex år och hon går upp själv tre dagar i veckan och låter oss båda få 1-2 timmars sovmorgon extra. 

I ert fall låter det väldigt orättvist.