Min man berättade plötsligt hemligheter från sin barndom

Min man och jag har varit gifta i 4 år och tillsammans i 7. Han har lidit av panikångest sedan vi träffades men dessa har idag blivit mycket bättre och kommer mer sällan.

Jag vet att han har haft en tuff barndom men han har aldrig berättat detaljerat för mig och jag har aldrig pressat honom. Jag har tänkt att han får berätta när han känner sig redo. Det gjorde han häromdagen och jag blev så förkrossad.

Jag har en nära relation med hans mamma och vi pratar ofta i telefonen. Jag älskar henne och kunde inte önska mig en bättre svärmor. Min man har däremot distanserat sig ifrån henne mer och mer de senaste åren och jag förstår nu varför. 

Tidigare var han en mycket negativ person. Allt var uselt, hans liv var uselt och det fanns ingen livsglädje eller framtistro alls. Nu är han en helt annan person vilket jag nu förstår lite bättre.

Hans föräldrar skilde sig då han var 5 år gammal. Hans mamma träffade snabbt en ny man som slog henne. Det visste jag. Vad min man berättade var dock att denne man (även om våld aldrig ska accepteras) blev grovt provocerad av hans mamma. Hon började alltid bråka med honom på nätterna då min man skulle upp tidigt till skolan dagen därpå. Hon började skrika högt och när mannen inte lyssnade tog hon till våld och han slog tillbaka. Min man har flera gånger sagt att jag inte ska lyssna så mycket på henne då hon alltid framställer sig själv som ett offer vilket jag nu begriper då jag hört den andra sidan av storyn. Flera dagar i veckan fick min man, som då var kring 7-8 år, säga åt dem att sluta skrika för att han skulle upp till skolan och hans styvpappa bad alltid om ursäkt och sa att de genast skulle sluta bråka. Men mamman var snart igång igen med gap och skrik.

Hon ska vid ett par tillfällen även ha sagt till min man att hon skulle valt denne man framför honom om hon tvingades välja. Då var min man drygt 8 år gammal. 

Hos pappan var det inte bättre, han blev hemlös och min man tvingades att bo med honom hos diverse alkoholiserade och drogberoende vänner. Han berättade om ett tillfälle då han som 6-åring sov på en madrass i samma rum där ett tiotal vuxna män drack alkohol, tog droger, spydde och förde ett allmänt liv. Jag kan bara se denna lilla 6-åriga kille framför mig. Fullständigt förtvivlad och livrädd. 

Jag mår fysiskt illa av det min man tvingades utstå som barn och nu känner jag att jag kommer ha svårt att ha samma relation med min svärmor.

Svärfar tar till viss del ansvar för hans dåliga föräldraroll medan svärmor skyller allt och alla andra för allt som gick fel under min mans barndom. Enligt henne var hon en fantastisk mamma och gjorde absolut inga fel.

Hur ska jag förhålla mig till allt det här?