Hos min dotter märker jag av saker på fritiden medan hon fungerat bra i skola och mestadels på förskolan. Hon har alltid gått sin egen väg och lekt det hon vill utan hänsyn till vad kompisarna valt. På förskolan kunde hon bli superledsen om hon fått två droppar kiss i trosorna och började nästan hyperventilera. På väg därifrån hade vi dagligen jättemycket strider om kläder i en viss ålder, om det inte blev som hon hade tänkt. Vi kollade t o m upp henne för diabetes då hon hade sådana svängningar i humöret när hon var trött eller hungrig (finns diabetes i släkten). Nu kan hon ibland få för sig att sticka iväg eller vägra fortsätta gå på väg till skolan. Att nämna ordet städning på hemvägen leder till totalkaos.
Hemma kan hon bli hysterisk för vissa saker och få vredesutbrott i uppåt en halvtimma när det inte går hennes väg. Har hon glömt något kan hela morgonen bli förstörd. Hon kan börja vägra gå till skolan för småsaker. Just nu är läxan en strid. Igår blev hon lovad att se på Vaiana senare, innan vi läste läxan, så då försökte hon smita iväg flertalet gånger och var riktigt frustrerad när hon stundtals fräste, stundtals viskade fram orden, medan jag fick hålla i att det skulle göras. Så det tar mycket energi för omgivningen. Ibland fattar man som vuxen fel beslut utifrån dagsläget, men det är mycket lättare att vara efterklok att man borde sagt ja ibland även om det inte kändes rätt.
Hennes pappa har problem med panikångest i perioder och har haft depressioner, så visst kan det finnas ett arv. Jag vet inte om han utreddes för bipoläritet eller om det bara var något hans mamma trodde. På min dotter kan jag märka att hon blir överglad om man busar med syskonen och hon blir istället hårdhänt och spelar över. Så man testar ju sig fram och ser vad som funkar. Sedan beror det ju på ens egen ork hur förutseende och pedagogisk man är hemma.
Om rummet inte är så ostädat kan det hjälpa att köra korta städintervaller på ett begränsat område, men det krävs ju vuxenstöd för att hon inte ska bli förbannad och ge sig på syrran hon delar rum med. Hennes syster som är 2,5 år yngre är mycket lättare att få att städa med lite stöd. Samma sak med systern gör att hon hellre skriker eller går och lägger sig och sover. Men att hon skulle få en diagnos är ju inte så säkert.
