Min ex fru flyttade till USA och vill ha med dottern

Hej
Jag och min exfru skilde oss 2012 efter att varit tillsammans i 8 år. Vi har en dotter tillsammans. Det gick inte många veckor efter att vi hade skickat in våra sklismässo-papper så deklarerar hon att hon råkat hittat kärleken i USA. Denna spontana och oskyldiga kärleksförhållandet går tillbaks i tiden innan jag och hon hade träffats. En gammal flamma som hon tände igen. (Tyvärr så levde jag med den känsla och den kvinnan trorts denna obehgliga känslan att hon är kvar i sitt förflutna).  Försöker vara objektiv här..
Efter ett litet uppehåll efter 4 år av vår 8 åriga förhållande så kommer hon tillbaka efter en betänketid och vill ha allt vad ett liv/förhållande kan innebär, Barn, hus...
Vi skaffar allt detta...tills vår dotter är 3 (2012). 

Dejtandet börajar för henne, hon självklart börjar åka till USA med täta mellanrum , tvingar till sig mina pappadagar för att dryga sin ut sin semesterdagar.. Jag märkerar redan dag ett att jag inte går med att min dotter en vacker dag ska flytta med henne... Vilket hon bemöte med hån att vad tror du om mig.. tror du jag vill skilja mitt barn från sin pappa..

2016 tillslut bestämde hon sig flytta till USA pga kärleken. Säger upp sig från jobbet, och lämnar dotter här ( självklart sså vill hon ta med dottern till något som jag redan märkerat, NEJ).

2015 så träffade jag en kvinna som allt belv rätt seriös på ganska kort tid. Det tror jag utlöste hennes agernade och flytt till USA, trots att hon inte fick med dottern vid den tiden, 7 år gammal.
Mellan 2012-2015 bearbetar hon mig att jag ska flytta till USA att USA är så mycket bättre än Sverige etc..  ( vilket är inte bara så enkelt för mig att flytta: jobb, arbetstillsånd...)   
Jag gifter mig 2016 och vi får en dotter (vet att allt har gått snabbt, men jag planerat hela mitt liv men den här gången tänkte låta svepas med livet). Vår dotter föds 2017. Min äldsta mår jätte bra av att vara med min frun och sin lilla syster, förutom att mamma håller på bearbetar henne psykiskt att jag ska få mig dig till USA. Hon gör mig boven i dramat i min dotters ögon. 

Alla som har fått barn vet att bara det är redan väldigt krävande att får barn. Och utsatte vår relation till sitt yttersta... Men systrarna mår så fint i varandras sällskap..
Mamman var här på besök från USA över Julen och då fick dottern igen det budskapet att mamma vill ta med dig, du får gå o övertyga din pappa... Hon håller inte samma linje med mig, krväder att jag ska ge upp mitt barn. Jag har förklarat det är inte att bara för mig att bortse från mitt barn. Jag kommer vara orolig för mitt barn varenda dag.. hon har inte så hög inkomst själv och menar att hennes nya man ska stå för vår dotters kostnader... Han har redan själv tvillingar på 6 år. Så tror jag han har redan tillräckligt med omkostander...
Hon håller på gå på min nerver och påstår massa saker att vår dotter ligger efter i skolan, har koncentrations svårigheter. Hade utvecklingssamtal i förra veckan, hon är verken sämre eller bättre än genomsnittet..Inget sådan från skolans håll. Hon är glad allt det mräks inget.. Hon vill dra in kuratorer
Självklart frågar man dottern som saknar mamma vill hon dit, men jag tänker precis som jag ensam inte kan uppfylla andra tomrum för henne så kan inte hennes mamma vara den enda verkligheten för henne heller. Hon kommer bemöta av ny verkligehet och nyvardag, ny skola, nytt språk, kanske mobbning, värsta fall styvfar som inte vill supporta..
Nog om min historia... 
Hon hotar med att dra in advokater, socialen att dottern mår inte bra... vilket är inte sant bara hon inte sitter framför Skype och smaska glass och visa stranden till henne..
Hjälp, är jag en dålig pappa att går emot detta? Hon påstår att dottern är rädd för mig, när jag frågar dotter så säger hon, "Är du dum pappa varför ska jag vara rädd"?
all semestera mellan 2012-2015 som hon valde besöka sin kärlet så åkte jag med dottern på semester (Ni kan tänka er hur mycket semester blev för mig ensam med en 6-7 åring, MEN DE VARIT MINA BÄSTA SEMESTRAR JAG HAFT)
Vem har rätt? :( jag har plågats av den frågan från 2012 jag har fått nog)
  

Låt inte barnet åka och hälsa på i USA heller, risken är overhängande att hon inte kommer tillbaka alls. Då har du åratal framfor dig av kontakter med advokater, UD etc.