Aggressionsproblem
Hej! Jag är ny här på Familjeliv, men har kommit fram till att det här forumet iallafall är en början till lösning på mitt problem..
Jag har en sambo sedan 3 år tillbaka, vi har levt ihop hela tiden och det har funkat bra, lite smågnabb och liknande, men inga större problem..
Efter 2,5 år så blev jag av med mitt körkort och på grund av det även jobb då jag är egen företagare. Då började problemen.
Vi bråkade konstant och det gick så långt att jag sa nedvärderande saker till henne, hon till mig och hon började dessutom bli våldsam.. Jag försökte komma på lösning på lösning på lösning men inget av det kändes som att det dög i hennes ögon. Hon hade bestämt sig för att det enbart fanns en lösning, och det var att gå ifrån varandra. Till saken hör också att vi bodde i ett hus tillsammans som vi hyrde. Innan hon berättade för mig att hon bestämt sig för att flytta ifrån mig så hade hon sagt upp huset utan min vetskap. Hon fick sin lägenhet och jag vart hemlös, arbetslös och körkortslös.
Efter en vecka efter hon flyttat erbjöd hon mig att komma och sova hos henne, vilket jag gladeligen gjorde eftersom jag älskar människan. Kort därefter frågade hon om jag ville flytta in med henne. Det blev nästan som en nystart, upplevde jag det som. Vi skrattade med varandra, var ut o åt, älskade som aldrig förr o.s.v..
Nu har vi bott tillsammans i ca 3 månader och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Saker och ting har eskalerat nå fruktansvärt. Jag hade aldrig flyttat hit om det inte kändes som att detta skulle bli bra. Det blev det inte, vi bråkar ännu mer än tidigare, om ALLT. Minsta grej jag gör upplever jag som fel i hennes ögon. Vi kan inte ens prata med varandra längre, det blir alltid samma sak när vi försöker. Jag sitter lugnt och stilla och försöker förklara hur jag känner över vissa saker och lyssnar sen på hennes uppfattning. När vi sen ska komma fram till en lösning så eskalerar det, hon blir förbannad, höjer rösten, börjar skrika och antingen springer ut ifrån rummet och in i ett annat och drar igen en dörr bakom sig. Vissa gånger följer jag efter för att få svar på det vi pratade om, vissa inte. Om jag följer efter så slutar det med att hon blir helt galen, kastar saker omkring sig, slår mig eller dylikt. Ibland om jag inte följer efter tar det 1 minut så kommer hon utstörtande och börjar skrika att jag är dum i huvudet, det är något fel, att jag inte lyssnar eller dylikt. Sen kommer det saker flygande.
Jag gav henne som förslag igår på att vi ska komma överens om att INNAN det går överstyr och hon blir förbannad och höjer rösten, så säger nån av oss ifrån och vi tar en paus på X antal minuter. Hon har själv sagt att hon är en sån som vill gå därifrån när det blir för mkt och har även gjort det några gånger, men då har jag blivit iriiterad och gått efter. Nu när jag ger henne det som förslag, så tror inte hon att det kommer fungera. Men har inte någon lösning på problemet heller. Utan hennes lösning är ännu en gång att vi flyttar ifrån varandra vilket jag verkligen inte vill, återigen. Till och med idag när vi diskuterade lösningen så rök vi ihop så det flög saker i hela lägenheten.
Jag vet inte vad jag ska göra längre, alla förslag jag ger tvärsågar hon och kommer inte med några själv och det slutar alltid med att vi bråkar.
I min värld är det just hennes aggressionsutbrott som är vårat problem, så, hur löser jag dem? Eller snarare, hur får jag henne att lösa dem? För jag kan inte ändra på henne, de måste hon göra själv. Men hur får jag henne till den insikten, för just nu skyller hon allt på mig.
Skulle vara så oerhört tacksam för konkreta tips på vad jag kan göra för att rädda det här förhållandet, för jag vill inget hellre.
//Envisman
