Att bli illa omtyckt i den man är förälskad i. . .
Hej!
Många av er kanske kommer känna igen mig, och ni som kanske känner att jag redan skapat en tråd angående om förälskelsen och inte vill svara mig. Behöver gärna inte skriva att jag skrivit angående om förälskelsen. Denna tråd handlar om sorg, och jag letar efter stöd och god respons. För tillfället är jag väldigt nedstämd, och känner att jag inte klarar av kritik angående min tråd. Tack!
Okej, nu börjar jag - Jag är väldigt förälskad i en kvinna. I början gick det faktiskt bra, små samtal ledde senare till att hon öppnade upp sig. Jag kände mig speciell.
Något blev fel, och jag en kvinna började mobba mig, förnedra mig och mest troligt prata illa om mig. Det misstänker jag, just för gruppen attityd förändrades emot mig.
Inklusive hon som jag var/är förälskad i. Jag noterade däremot att hon och jag kunde talas vid när vi var ensamma. Men jag fick en magkänsla att hon förmodligen ville bara vara trevlig.
Jag brydde mig inte så mycket vad gruppen tyckte om mig egentligen. Men att bli förnedrad inför henne, gjorde som ondast.
Ifrån gruppen fick jag ha kvar kontakten med två personer. Hon som jag är förälskad i och en annan fin kamrat. Jag blir bara väldigt glad om hon åtminstone skulle vilja bli min vän, men det känns bara som om att hon endast är trevlig.
För bara någon stund sedan tror jag att jag även fick en bekräftelse av att jag har haft rätt hela tiden, det är inte en hundraprocentig bekräftelse, men det ökade upp mina misstankar. Jag kanske kan ta det sen.
Jag trodde att jag hade kommit över henne, men jag träffade henne för ca en vecka sedan. Alla känslorna kom tillbaka, och jag blev så glad och gav henne en kram. En känsla av härlighet när jag kramade henne. Det kändes så fantastiskt. Jag brukar oftast inte känna något särskilt när jag kramar någon, men just för henne kändes det så speciellt och så härligt.
Hon sa med nervöst röst ''Hej'', vilket jag upplevde det väldigt söt. Hon tackade för min Julklapp och vi småpratade lite. Allt detta fick mig att tro att jag hade misstänkt fel.
Men som sagt, för någon stund sedan, fick jag en bekräftelse, inte hundraprocentig, men det ökade upp mina misstankar.
Nu när jag skrivit såhär långt, känns det faktiskt väldigt, väldigt skönt. Om någon finns därute för att bara vilja prata. Om lite vad som helst, gärna om kärleken. Så finns jag här. För att lyssna på dig och gärna att du även lyssnar på mig. För det känns verkligen skönt att skriva av sig. Så om någon vill lyssna lite mer, så kan jag gärna öppna upp mig och jag skulle jättegärna vilja lyssna tillbaks också. Om vad som helst!
Det hjälper att skriva av sig!
Tack på förhand!
Med vänliga hälsningar!