semester stjämfamilj som är särbo

Hur gamla är hans barn och dina barn?

Jag undrar också hur gamla barnen är, jag tycker att det är av ganska stor betydelse för hur man kan hantera problemet.

Har barnen inget emot att träffa dig?

Hur har ni gjort tidigare under semestrar?

Har ni båda barnen varannan vecka?

Vill inte hans barn umgås med dina barn så får ni acceptera det. Kanske kan du och partnern åka på mindre weekends ihop? Så får ni åka på enskilda semestrar tills dagen barnen är utflugna? 
Javisst är det så idag att två vuxna blir kära och skiter i att barnen avskyr varandra och är ändå bestämda med att man ska bo under samma tak. Sedan går allt åt helvete och något av barnen tar avstånd och relationen mellan barn och förälder förstörs. Sedan undrar man hur detta kom sig ann och hur ett barn kan vara sådan idiot. Men inte skulle man som vuxen acceptera om ens partner bjöd in en vän man själv hatade att bo under gemensamt tak. 

Man får helt enkelt inse att man först och främst är förälder den dagen man väljer att skaffa barn. Och att de kommande 18 åren är framförallt en jäkla massa uppoffringar. Ett barn ska INTE curlas. Men givetvis ska deras välmående gå först.

Jag tycker som Ida.

Dina barn är inte barn föralltid...

Korkad fråga kanske men vad är
stjämfamilj?

2 vuxna som prioriter sina könsorgan över allt annat + barn som mår dåligt.

Ja, anser också att man inte kan/ska tvinga barn. Men eftersom omständigheterna är sådana att vi har väldigt små möjligheter att ha semester på egen hand eftersom han har ensamt ansvar för sitt barn blir det ingen tid för oss att vara tillsammans med detta upplägg eftersom deras liv ska pågå som om vår relation inte finns. Kanske bäst att lägga ner?
Känner rätt många som har olika konstellationer av stjärnfamiljer och ingen där barnen helt får bestämma hur det ska vara och vilka som får vara med utan med lite jämkningar och anpassningar från samtliga inblandade brukar det lösa sig, så dock inte i detta fallet. Det går liksom inte att ha en relation vid sidan av utan livet hänger ju ihop och det behöver inte vara så dramatiskt. För mina barn/tonåringar är detta inget problem, tvärtom tycker de det är roligt att de kommit in i vårt liv även om det inneburit förändringar och anpasningar även för dem som de själva kanske inte tycker är helt optimala. Tycker det borde gå att resonera med en tonåring och hitta en mellanväg. Det ingår ju som förälder att guida sitt barn att ta hänsyn till andras behov och anpassa sig och vara trevlig mot andra människor till viss del.

Aha stjärnfamilj?

Om alla storhelger det ch stora delar av lov/semestrar planerade så hade jag inte blivit glad. Jag kan umgås med folk jag ogillar i små portioner, men semestra och fira hela julen? Hell no!

Jag tycker ni ska engagera er lite i att sätta er in i varför de inte vill och ta med dem i diskussionen, hur ofta är rimligt att ses även om man inte vill hänga med just varandra. Är gemensam semester med olika rum ok, så man kan gå ifrån?

De är i yngre tonåren. Det funkar ganske bra den helgen i månaden jag är hos dem. Tidigare somrar har vi spenderat en eller två veckor tillsammans men hans barn har avvisat mina barns försök till kontakt. Jag har mina barn på halvtid, han har ensamt ansvar för sitt barn som är hos sin mamma en eller två helger i månaden.
Hen tycker om att göra saker, men bara på egen hand med sin pappa, vill inte att vi ska vara med vilket har lett till att vi inte kan ha ett gemensamt liv så gott det nu skulle vara möjligt som särbos.

Tja... jag får nog hålla med i din text att om det verkligen inte går att umgås utöver det som Ida föreslog - så lägg ner innan det går 'för långt'. Ni kanske kan ta upp dejting i framtiden och avsluta fint så det inte blir en omöjlighet. Men vägrar hans barn umgås med dina så finns det inte mycket att göra. Jag förstår även dig att du vill detta och han vill. Men han är inte bara 'han'. Han är tills barnen är vuxna, 'han+barn', vilka barn han ansvarar för. 

Det är en familj som inte är en traditionell kärnfamilj med mamma pappa barn.

Så alla barnen är tonåringar och dina accepterar relationen, men inte hans?

Nej, det är långt i från alla storhelger och semestrar som vi skulle planera. -det handlar om ett par tillfällen per år. När vi har haft gemensam semster tidigare har vi andra trängt ihop oss så hans barn fått eget rum och kunnat vara för sig själv som han velat, men hen vill inte vara med oss alls längre någon tex någon vecka på sommaren eller vid påsk.
Jag har aldrig frågat mina barn vilka som vi ska spendera semestern med, det har varit komisar ibland, ensama i bland eller med min fästman och hans barn ibland, allt har gått bra. I min värld utesluter man ingen, alla får vara med och det har alltid gått bra, väldigt odramatiskt faktiskt.
Vi har med  hänsyn till barnen inga planer på att flytta ihop förrän de är vuxan, men det bygger på att vi fram till dess kan ha ett liv tillsamans som särbos och med det här upplägget funkar inte det eftersom de ska vara för sig själva mest hela tiden enligt barnets önskemål.