Den Veliga Modern skrev 2018-01-21 18:48:06 följande:
Hej,
Känner så mycket igen min 14-årige son i hur du beskriver din dotter. Han lever sitt liv (förutom forbollen och skolan) framför skärmar. Ibland skypar han så han är ju inte helt isolerad. Men jag har inte lyckats hitta något som kan ersätta skärmandet.
Samtidigt blir man ju så orolig när man hör om forskning som säger att barn som uppvuxna med smartphones är mycket mer deprimerade än andra genererationer för att det inte träffar folk IRL. Att det växer upp en generation som inte finner någon anledning till att jobba och tjäna pengar för de behöver inga pengar (eller ytterst lite) för att sitta på rummet och bara hänga framför en skärm.
Man blir ju vettskrämd. Jag vet inte hur man kan hjälpa. Begränsa tiden de får använda dator/Tv/mobil/padda. Hitta på andra saker tillsammans med dem. Men det innebär ju ett krig varje gång. Rådet man får i de flesta fall när man undrar över uppfostran av tonåringar tycker jag verkar vara att prata med ungen. Diskutera tillsammans. Att förklara vad man själv känner och tycker och fråga tonåringen vad hen själva tänker kring detta. Kanske kan man göra upp en plan tillsammans för hur man kan minska skärmtiden och hitta fler roliga saker att göra i livet?
Vad tror du?
/Den Veliga Modern
denveligamodern.blogg.seJa, man blir ju orolig. Man hör så mycket om läkare som varnar för för mycket stillasittande framför datorer. Det är det jag är mest orolig för.
Min dotter skyper väldigt mycket med sin kusin eller med sina kompisar...så hon "sitter inte själv" ...eller vad man ska säga.
Jag har försökt tala med henne men det känns som om det går in genom ena örat och ut genom det andra.
Dock har vi faktiskt fått snö här så denna helg har hon faktiskt varit ute och åkt pulka med lillasyster i flera timmar. Så denna helg har hon både fått luft och rört på sig