alkohol & genetik

Hej på er,
Skulle vilja ventilera mina tankar och vill gärna ha svar från likasinnande.

Har funderat på om och hur stor del alkoholism är genetisk. Har alkoholism i släkten och detta har påverkat mig extremt mycket (vill inte gå in i detalj) men beskriver mig själv som ett maskrosbarn. Utifrån studier har jag förstått att det är större risk om ens fader har varit alkoholist, samt vilka sociala förutsättningar man har. Jag vill påstå att jag har en sund relation till alkohol, dricker väldigt sällan och enbart små mängder. En anledning till detta är att då jag varit redigt berusad fått kraftig ångest dagen efter (läs panikångest) och har därmed ingen lust att konsumera alkohol. Kan absolut ta mig något glas vin och en god drink, men väldigt sällan något mer. Detta borde enligt mig motsäga att jag skulle riskera att bli alkoholist, då jag helt enkelt inte gillar alkohol. Jag tror snarare att alkoholister resonerar tvärtom, att de tar till alkohol för att dämpa ångest. Jag tänker tvärtom, jag undviker alkohol (som överstiger en viss mängd) då det ger ångest. Dricker alltså för att det är gott. Blir faktiskt väldigt upprörd då jag skriver detta, då alkoholism väcker många minnen hos mig.

Någon som har haft alkoholism i släkten och som funderat på detta? vad är er relation till alkohol? när jag blir förälder kommer detta vara ett viktigt samtalsämne mellan mig och mina barn, jag skulle aldrig kunna utsätta de för den misär jag blivit utsatt för. så, finns det några solskenshistorier där ute?!
Med vänlig hälsning