Behandlingshem - behöver hjälp
I dag var jag på studiebesök på ett behandlingshem, känner mig dock väldigt kluven kring hur jag ska göra...
De flesta klienterna var runt 26 år o uppåt, o det finns hela 38 platser uppdelat i tre delar men man får umgås fritt. Är orolig att jag kommer känna mig ensam/utanför pga min ålder (21 just nu) o att det inte blir nån sammanhållning pga att det är så många, men samtidigt sa föreståndaren som vi pratade med att de tyckte det var jätteviktigt att man hade det roligt o fyllde sin vardag med aktiviteter.
Andra "minus" var att det var rätt långt till närmsta busshållplats (stället ligger typ på landet), känns lite jobbigt att vara så "långt borta" från allt. Tycker också det kändes lite jobbigt att de inte kommer följa med till akuten om man ska sy, för då mår man ju oftast väldigt dåligt o vet inte hur stabilt det känns att bli körd till akuten ensam med sjuktransport då liksom? Samtidigt förstår jag det väl på ett sätt, att de inte vill "uppmuntra destruktiva beteenden" osv, men jag känner mig oftast väldigt otrygg när jag ska på t.ex. möten eller till sjukhus, så jag har alltid med mig nån, dels för att det känns tryggast så men också för att jag kan ha svårt att få sagt allt jag ska säga så då är det bra att det finns nån annan med som kan hjälpa till. De berättade också att det - ganska ofta, uppfattade jag det som - inte finns personal tillgänglig om man behöver prata o att man i så fall ska ringa sin terapeut, det ska man dock bara göra när det "är kris." Jag tycker det är viktigt att det finns personal att prata med om jag behöver, självklart så förstår jag att de inte har tid hela tiden, men känner mig ändå lite orolig över att kanske inte kunna få stöd utanför terapisamtalen (o för mig är det ofta i det "vanliga" livet o det som är runtom som saker uppkommer o jag behöver stöd).
Tycker ni jag ska kolla på andra behandlingshem innan jag bestämmer mig - o kan man i så fall vänta med att tacka ja/nej till ett man kollat på medan man kollar vad som finns mer? Det här var mitt första studiebesök. Man vill ju liksom att det ska kännas bra... men har hört mycket gott om det - är det bara jag som är "kräsen"?